LITAUEN försökte B. Radziwill m.fl. stormän förena L. med Sverige. I freden i Andrussov 1667 avträddes en del av L:s område till Ryssland; största delen av L. kom till Ryssland genom Polens delningar 1772, 1793 och 1795. Av denna del bildades guv. Kovno, Vilna, Grodno, Mo-giljov, Vitebsk och Minsk. Vid den tredje delningen kom en mindre del till Preussen (prov. Neuostpreussen), 1807 blev denna införlivad med hertigdömet Warszawa, 1815 kom den till Kongress-Polen och uppgick sedermera i ryska guv. Suvalki. De nationella frihetsrörelserna under 1800-talet gingo ej L. förbi; från univ. i Vilna utgick en nationell väckelse. Tsarregeringen visste emellertid att beröva denna mark genom en efter ryska förhållanden mycket frisinnad bondepolitik. Storgodsägarna voro till stor del polacker; deras förhållande till den litauiska allmogen var kyligt. Trots detta blev L. indraget i de polska upproren 1830—31 samt 1863 och efter det sistn. utsatt för fruktansvärda repressalier. Under de följ, decennierna utsattes L. för en tryckande russifiering och behandlades hårt. Under revolutionen 1905 samlades 21/io en litauisk nationalkongress i Vilna; den krävde självstyrelse för ett nytt L., vars gränser tänktes sträcka sig långt utanför litauernas etnografiska utbredningsområde. Vid världskrigets utbrott betraktade litauerna polackerna med samma fiendskap som de betraktade ryssarna. 1915 ockuperades L. av tyskarna; i sept. 1917 sammanträdde en litauisk lantdag i Vilna, vilken valde ett statsråd, valstybès taryba, på 20 man. 10/2 1918 proklamerades L:s oberoende; denna dag betraktas som det moderna L:s födelsedag. På sommaren rådförde sig taryban med tyska regeringen om att få den württembergske hertig Vilhelm av Urach till konung (”Mindove II”). Men sedan Tyskland förlorat kriget, bildade 18/io s.å. den nationalistiske A. Voldemaras (se denne) regering i Vilna, taryban fick tjäna som riksdag; 2/ii tillkännagavs, att L. skulle vara republik. De tyska trupperna återtågade, i jan. 1919 ryckte bolsjeviker-na in i landet; 5/i utropades ett ”Sovjetlitauen” i Vilna; i febr, beslöts, att den nya rådsrepubliken även skulle omfatta Vitryssland. Voldemaras’ efterträdare M. Slezevicius, som reside-rade i Kaunas, fick ett stort statslån i Tyskland, en här mobiliserades, och med polskt bistånd återställdes den borgerliga ordningen. Sin förste president fick L. 4/4 i A. S m e t o n a, som organiserat frihetsrörelsen under världskriget;det fattiga bondelandets öden leddes av en liten grupp intellektuella nationalister. Sedan polackerna i april 1919 fördrivit bolsjevikerna från Vilna, behöllo de staden i st.f. att överlämna den till L. Ententen och Nat. förb. sökte medla. Under rysk polska kriget 1920 erövrade bolsjevikerna Vilna från polackerna men utrymde staden i aug. s.å. och lämnade den då till L. Genom Suvalki-fördraget ®/n 1920 upprättades en neutral zon, inneslutande även Vilna; tre dagar efteråt besatte polska friskaror under general Zeligovski Vilna med omnejd och upprättade där en autonom republik, Central-L., som 1922 införlivades med Polen. Vilnafrågan blev segsliten; tanken på en folkomröstning under neutral kontroll framfördes, i detta sammanhang utrustades det sv. ”Vilnakompaniet”. På ambassadörkonferensen beslöts 15/s 1923, att Vilnaområdet skulle tillhöra Polen. Sitt nuv. territorium fick L., då det 24/s 1924 tillerkändes Memel (se d.o.). Under tiden arbetade man energiskt på att åstadkomma fasta förhållanden i det inre. En konstituerande nationalförsamling öppnades 15/s 1920 under en strömkantring till v., A. S t u I-g i n s k i s blev president, folksocialisten K. Grinius bildade ministär. En författning antogs Vs 1922, s.å. sprängdes storgodsen. Den partipolitiska striden har stått mellan tautinin-kai, ett högersinnat nationalistparti med Voldemaras och Smetona som ledare, de klerikala kristliga demokraterna, ofta förbundna med bondeförbundet, folksocialisterna och socialdemokraterna. Vid valen i maj 1926 vunno de båda sistn. en stor seger. 17/i2 s.å. gjorde tautininkai militärrevolution, Smetona blev president, ministerpresident blev Voldemaras, som regerade som diktator, efter 1927 utan parlament. I sept. 1929 störtades han, men tautininkai behöllo makten. President för 1932—39 är A. Smetona. En stark fascistisk rörelse gör sig märkbar. P.Dhl. Författningen är daterad 25/s 1928. Presidenten väljes indirekt av folket för 7 år bland dem. som äro valbara till riksdagen och fyllt 40 år, och kan återväljas. Då statens säkerhet är hotad, äger presidenten på förslag av ministären proklamera belägringstillstånd för hela el. delar av landet med suspenderande av vissa författningsbestämmelser. Riksdagen skall enl. författningen bestå av en enda kammare (sei-mas), vald enl. allmän rösträtt av män och kvinnor, som fyllt 24 år; för valbarhet fordras en ålder av lägst 30 år. Valen äro proportionella och valperioden 5 år. Riksdagen kan upplösas av presidenten. Folkinitiativ och referendum förekomma i vissa fall. Ministären, vars chef kallas av republikens president och vars övriga led. likaledes utnämnas av denne på förslag av chefen, är i normala fall ansva rig inför riksdagen. — I förvaltningshänseende är L. indelat i 20 distrikt och varje distrikt i o 15 underavd. J.E.N. Rättskipning. Den efter omstörtningen 1918 — 381 — — 382 —