LITOGRAFI Litis conso'rtium, jur., se Processgemenskap. Litis contesta'tio, i romersk rätt fastslående och formulerande genom överenskommelse mellan parterna av tvistefrågan i en process för att bilda grundval för domen. I medeltidens italienska processrätt benämndes svarandens genmäle i själva saken för l.c., och den ålåg honom som en förpliktelse. Numera får denna ståndpunkt anses övergiven. Nyare processrätt fordrar ej aktivt deltagande av svaranden i tvistemålsprocessen. E.K. Litis denuntia'tio (lat., eg. tillkännagivande av tvist), processr., uppmaning av part till en utom rättegången stående person att deltaga i processen, i regel för att stödja partens talan. Sådan l.d. omnämnes i sv. lag vid klander av jordafång, då köparen skall instämma säljaren att värja köpet, d.v.s. försvara köparens rätt, samt enl. äldre ärvdabalken, då klander väckes mot arvfallen fastighet och dennas ägare hade att inkalla sina medarvingar. Är instämd person icke ägare till den klandrade saken, utan innehar han den ss. pant el. i lega, anses han kunna överflytta ansvaret för processen på ägaren genom att underrätta denne, s.k. nomina'tio el. lauda'tio aucto'ris, ett särsk. slag av l.d. E.K. Litispende'ns (av lat. lis pendens, eg. hängande, pågående tvist), processr., en rättssaks an-hängighet vid domstol. Detta betyder ej blott, att den föreligger till behandling där, utan innebär tillika, att den på ett visst sätt är bunden vid domstolen. Denna bundenhet kallas 1.; den börjar med stämningens delgivning och varar, tills domstolen genom slutligt, lagakraftvunnet beslut skiljer målet från sig. Verkan av 1. består främst däri, att en tvistig sak, så länge den är anhängig vid domstol, icke må prövas i annan rättegång, detta i såväl statens som de enskilda parternas intresse. Invändning om 1. kallas exce'ptio litis pende'ntis. E.K. LFtium, kemiskt tecken Li, grundämne tillhörande de 1-värda alkalimetallerna; atomvikt 6,94; atomn:r 3; smältpunkt 179°; kokpunkt 1,609°; spec. v. 0,534; är det lättaste av alla fasta ämnen. L. upptäcktes 1817 av J. A. Arfwedson i mineralet petalit, framställdes rent i metallisk form 1855 av Bunsen och Matthiessen genom elektrolys av smält klorid. L. förekommer i naturen i mindre mängd som följeslagare till natrium och kalium i olika mineral samt i ett flertal hälsovatten. En del växter innehålla icke obetydliga mängder L, så ett flertal tobaks-sorter. — Vid upphettning förbrinner 1. i luft under bildning av l.-oxid, Li2O, ett vitt pulver, som med vatten ger l.-hydroxiden LiOH. Denna är en stark bas, som med syror ger salter, l s a 11 e r, av vilka de flesta äro lälllösliga i vatten; endast karbonat, fosfat och fluoriden äro svårlösliga. — Samtliga 1.-salter färga en låga intensivt karminröd. — Vissa l.-salter ha fått medicinsk användning vid behandling av ledgångsreumatism. Lj. Litle, dansk medeltidsätt, befryndad med ätterna Hvide och Galen (se d.o.); ättens stammoder var Cecilia, dotter till Skjalm Hvides sonson Ebbe Sunesen, vilken i sitt gifte med Jon Reimatsen hade sonen Jon Jonsen L. (d. 1307), ättens mest bemärkte medl. Han spelade en betydande roll ss. kungamaktens anhängare i Erik Klippings och Erik Menveds tid, var 1262 gälkare i Skåne och 1298 en kortare tid drots samt 1303 Erik Menveds gesanl i Rom under striden mot ärkebiskop Jens Grand. H.Bg. Lito-, se även L i t h o-. Litofon [-å'n], se L i t o p o n. Litografi' (till grek, lithos, sten, och grafein, skriva) el. s t e n t r y c k är benämning på dels ett spec. tryckförfaringssätt i flacktryck, dels på efter detta förfaringssätt framställda tryckalster. Det vilar på den av Alois S e n e f e 1-der (d. 1834) på 1790-talet gjorda upptäckten, att en planslipad kalksten, s.k. litografisk sten (se d.o.), vars yla ställvis gjorts fet (t.ex. genom att en teckn. utförts därå med fet färg) och därefter fuktats, vid invalsning med en fet tryckfärg endast mottager denna å de fetgjorda partierna, varifrån avtryck å papper kan göras. Förklaringen ligger i den omständigheten, att stenen är i viss mån porös och att den i stenen insugna fuktigheten, vilken dock ej kan intränga, där teckningen el. bilden med den feta färgen först anbragts, förhindrar den feta tryckfärgen att fastna å stenen. Efter varje avtryck måste ny fuktning och tryckfärg-invalsning av stenen göras. — För iordningställande av tryckformen, vilken utgöres av planslipad kalksten i olika storlekar, användas flera olika metoder, dels där bilden direkt ut-föres på samma sten, från vilken upplagan sedan tryckes, dels där bilderna utföras å olika stenar och sedan genom övertryck samlas på upplagsstenen. Bilden kan utföras på stenen ant. efter tuschmaneret, varvid bilden tecknas medelst mjuka stålpennor, dragstift el. penslar med litografisk tusch på en slät sten, el. efter crayonmancret, då bilden ut-föres som en svartkrileleckning medelst litografisk krita på en sten med kornig yta. Bilderna kunna även utföras på särsk. preparerat papper med litografisk tusch el. krita och sedan medelst övertryck överföras på stenen (autografiskt tryck). Numera användas i allt större utsträckning för bildens framställande — 393 — — 394 —