LITORINASÄNKNINGEN dess slut infaller, är omtvistat (2,000 och 500 f.Kr. beteckna antagandenas yttergränser). Jfr Kvartärperioden, sp. 397. Framförallt genom sina talrika boplatser (se d.o.), i allm. invid den dåtida havsstranden, är äldre Li-torinaliden en av Skandinaviens arkeologiskt mest givande skeden. Se avd. Fornminnen i art. om de skandinaviska länderna samt art. Stenåldern. G.Em. Litori'nasänkningen, se Litorina havet och Kvartärperioden, sp. 396. Litori'natidcn, se Litorinahavet. Litosfä'r, se Jorden, sp. 598. Lito'stroton, se G a b b a t a. Litota'mnier, arter tillhörande släktet Litho-tha'mnium (se K a 1 k a 1 g e r). Lito'tes (grek., till lito's, enkel), i stilistiken använd beteckning för en ”talfigur”, där ett uttryck omskrives med ett annat av skenbart förringande betydelse; i regel innehållande en negation, t.ex. inte oäven, d.v.s. ”ganska bra”, ingen duvunge, d.v.s. ”rätt till åren” el. ”ganska erfaren”. E.H. Lits, se L i t s a. Litsa, att medelst en smäcker lina, 1 i t s-1 i n a, fästa t.ex. ett segel till rå el. annat rund-hult el. till kauser av järn el. trä, I i t s o r, som låta seglet löpa på slag el. lejdare. H.S-k. Litslena, s:n i Trögds hd, Uppsala län, n.ö. om Enköping; 63,91 kvkm., därav 63,83 land; Litslena kyrka. 987 inv. (1933; 15 inv. pr kvkm.); 27,86 kvkm. åker (1927; 43,6% av landarealen), 27,38 kvkm. skogsmark. Egendom: Djurby. — Pastoral: L. och Husby-Sjutolft, Trögds kontrakt, Ärkestiftet. J.C. Litslina, se Litsa. Lits och Rödöns tingslag, i Jämtlands län, sträcker sig från Storsjön åt n. till norska gränsen och närheten av Ströms valludal samt omfattar socknarna Rödön, Näskott, Aspås, As, Kyrkås, Lit, Häggenås, Föllinge, Laxsjö och Hu- tagen; 5,612,20 kvkm., därav 5,160,88 land; 18,730 inv. (1933; 4 inv. pr kvkm.). L. genomflytes i s. av Indalsälven med bifloderna Långan och Hårkan, den senare avlopp för bl.a. Hotagen i n.v. S. och större delen av L. ligger 300—400 m.ö.h. och vilar på siluren. Bebyggelsen är tätast mellan Storsjön och Näldsjön samt i älvdalen, varest förekomma issjöbildningar; moränen är flerstädes utbildad som moränlera. De n. delarna äro öde fjäll, uppbyggda av granit, syenit och sevegruppens skiffrar. Här resa sig bl.a. Hotagsfjällen (med Väiraklimpen 1,050 m.ö.h., Sandknölarna 1,019 m.). 1927 uppgick åkerarealen till 123,85 kvkm. (2,4 % av landarealen), skogsmarken till 2,881,75 kvkm. 1920 levde 63,o % av befolkningen av jordbruk med binäringar (7,8% av skogsbruk), 16,9% av industri och hantverk. Jämtländska tvärbanan och Inlandsbanan beröra L. i s. L. tillhör Jämtlands n. fögderi och domsaga (tingsställe: Östersund) samt Ströms kontrakt, Härnösands slift. M.P. Litt, förk. för littera (se d.o.) och litteratur. Litt, T h e o d o r, tysk filosof och pedagog (f. 1880), sedan 1920 prof, i Leipzig. Påverkad av Dilthey och Simmel, söker L. i sin kulturfilosofi förena den tyska idealismens värden med moderna tankeriktningar samt i uppfost-ringsarbetet åstadkomma en syntes mellan kravet på individuell frihet och auktoritetsbundet tvång. L. har bl.a. utg.: ”Geschichte und Leben” (1918; 3 Aufl. 1930), ”Individuum und Gemein-schaft” (1913; 3 Aufl. 1926), ”Möglichkeit und Grenzen der Pädagogik” (1926), ”Führen oder Wachsenlassen” (1927), ”Herder und Kant als Deuter der geistigen Welt” (1930). D.R. Li'ttera, I i t e r a (lat.), bokstav. Plur. litterce, även ”brev”. — L i 11 e r a'l, bokstavlig. Littera'1 ataxi', med., svårighet att tala på gr. av ataxi (se d.o.). Li'ttera scripta manet (lat.), den skrivna bokstaven kvarstår; vad som är skrivet, kan ej så lätt bortförklaras. Jfr Scripta manen t. Littera't (av lat. li'ttera, bokstav), om akademiskt bildad person; om person, som sysslar med litteratur el. skriftställen. — Motsats: i 1-1 i 11 e r a't. — Litteratrådman, se Rådman. Littcratu'r (av lat. litteratu'ra, bokstavsskrift, skriftväsen). Med ett folks, ett lands el. en tidsålders 1. menar man i ordets vidaste bemärkelse alla skrivna el. tryckta kulturvittnesbörd, i dess inskränktare bemärkelse vitterhet, skön 1., 1. med estetiska kvaliteter, den 1., som litteraturhistorien (se d.o.) företrädesvis sysslar med. Världslitteratur är ett ord, som präglats av Goethe (Weltlitteratur). A.W n Litteraturbladet, se G e i j e r, sp. 42.