LIVFÖRSÄKRING kunna i regel uteslutas mot viss tilläggspremie. Icke normala risker kompenseras dock i regel icke genom karensvillkor utan i regel genom förhöjda premier. Den moderna 1.-verksamheten bygger på en fast vetenskaplig grund, på matematiken och medicinen. För ett försäkringsbolags l.-rörelse skola i Sverige gälla av K.m:t fastställda detaljerade grunder för l.-v e r k-s a m h e t e n, näml, grunder för beräkning av I.-premier och premiereserv, regler för återköp av 1. samt för lämnande av förskott (lån) mot säkerhet i l.-brev, där sådant återköp el. förskott må kunna beviljas, regler för påföljd av försummelse att erlägga premie samt grunder för beräkning och fördelning av den vinst, som må tillkomma l.-tagarna, ävensom i förekommande fall — numera regel — grunder för förutberäkning av premieåterbäring och för avsättning till och nedsättning av premieåterbä-ringsreserv. Dessa grunder skola angiva den räntefot, det dödlighetsmått el. andra riskmått och de antaganden beträffande omkostnaderna, som skola ligga till grund för beräkningarna. Samtliga dessa antaganden skola vara valda på den säkra sidan, d.v.s. så, att de kunna anses för framtiden betryggande. Antagandena bygga främst på statistisk och medicinsk erfarenhet; deras överensstämmelse med verksamhetens verkliga förlopp kontrolleras genom årl. företagna omfattande undersökningar och beräkningar. De försäkringstekniska beräkningarna bygga på olika teorier och metoder med delvis ganska invecklade matematiska formelsystem. För utförandet av dessa beräkningar skall hos l.-bolaget finnas anställd en vetenskapligt utbildad a k t u a r i e (försäkrings-matematiker). Med den utformning, försäk-ringstekniken i Sverige erhållit de sv. aktu-arierna åtnjuta högt internationellt anseende —, är en l.-premie i själva verket av en ganska komplicerad sammansättning. Premien kan schematiskt sägas vara sammansatt av riskpremie, sparpremie, engångskostnadsbelastning, premieuppbördskostnadsbelastning, fond- och riskförvaltningskostnadsbelastning, säkerhets-tillägg, katastroftillägg och utjämningstillägg. L.-verksamhetens offentligrättsliga sidor äro reglerade genom Lag om försäkringsrörelse av 25/s 1917. Av bestämmelserna i denna avseende 1. må särsk. framhållas bestämmelserna om redovisning, resp, förvaring av försäkringsfonden, d.v.s. det i bolagets balansräkning ss. skuld till l.-tagarna upptagna, efter försäkringstekniska grunder beräknade värdet av bolagets ansvarighet. Försäkringsfonden skall redovisas i vissa bestämda, i försäkringslagen uppräknade slag av guldkan tade el. eljest till säkerheten förstklassiga värdehandlingar. Dessa värdehandlingar skola förvaras avskilda från bolagets övriga tillgångar och under minst två särsk. lås med olika nycklar, av vilka en innehaves av ett av Kungl. För-säkringsinspektionen förordnat ombud. I de sålunda förvarade värdehandlingarna njuta l.-tagarna panträtt ss. i handfången pant till säkerhet för fullgörandet av bolagets på försäkringsavtalen grundade förbindelser. L.-verksamhetens civilrättsliga sidor äro först nyligen reglerade genom Lag om försäkringsavtal av % 1927. Bland bestämmelserna i denna avseende 1. må främst framhållas, att 1., tagen på försäkringstagarens el. hans makes liv och med den avtalade premiebetalningen något så när jämnt fördelad över minst 10 år, under försäkringstiden är oantastlig, d.v.s. icke kan tagas i mät av ev. borgenärer. Om sådan 1. är ställd att vid den försäkrades dödsfall utbetalas till en el. flera bestämda personer, s.k. förmånstagare — namngivna el. betecknade som t.ex. make, maka och barn, arvingar el. dyl. —, ingår försäkringssumman icke i försäkringstagarens kvarlålenskap och är således fri från krav av den avlidnes borgenärer. Intill 15,000 kr. av varje enskild förmånstagare sålunda tillförsäkrat l.-belopp äro jämlikt f.n. (1933) gällande lag befriade från sedvanlig arvsskatt. Även genom annan skattelind-ring söker samhället uppmuntra tagandet och vidmakthållandet av 1.: intill 200 kr. av under året erlagda l.-premier få av den livförsäkrade avdragas vid hans inkomstdeklaration, varjämte l:s matematiska värde (se d.o.), d.v.s. förmö-genhetsvärde, icke skall uppgivas ss. förmögenhet vid hans förmögenhetsdeklaration. Historia. De första spåren av 1. kunna skönjas redan under årh. före vår tideräknings början. Enl. Aristoteles fanns på Alexander den stores tid (356—323 f.Kr.) i Babylon en slav-försäkringsanstalt. Ehuru det här var fråga om försäkring av människoliv, kan denna för-säkringsverksamhet dock snarare hänföras till sakförsäkring än till 1. Något senare stöter man hos romarna på vissa anordningar av 1.-natur: dona'tio propter nu'ptias, colle'gia tenuio'-rum, fackföreningar och militärföreningar. Do-natio propter nuptias var en anordning, varigenom en man vid äktenskaps ingående genom en engångssumma tryggade sina blivande hushålls-medLs underhåll i tider, då han icke längre förmådde draga försorg om dem. Collegia te-nuiorum voro ett slags ömsesidiga understödsföreningar för medl. från de fattigare samhällsklasserna; varje förening hade sin skyddsgud, resp, -gudinna. Såväl inträdes- som månadsavgifter förekommo, liksom även uttaxeringar — 423 — — 424 —