LIVREGEMENTETS GRENADJÄRER Livmoderring, även kallad pessarium, ett ringformigt el. på annat sätt böjt instrument, som införes i slidan för att hålla livmodern i rätt läge. L. användes numera nästan uteslutande för att hindra livmoderframfall, men även i sådana fall ersättes den numera vanligtvis av operation. E.E.-M. Liv- och hustrupper, K. m:t s, se H u s t r u p-p e r. Livo'nia, latinskt namn på Livland. Livorno [-å'rnå]. 1) Prov, i Toscana, Italien, omfattande en kuststräcka utmed Liguriska havet samt Elba o.a. öar; 1,219 kvkm.; 245,787 inv. (1931). M.P. 2) Huvudstad i L. 1), vid Liguriska havet, 15 km. s. om Arnos mynning; 124,391 inv. (1931). L. har en modern och nykter prägel; t.o.m. gamla staden, omgiven av fästningsgra-var, ger med sina raka gator föga ålderdomligt intryck. L:s hamnanläggningar på den flacka kusten äro helt och hållet konstgjorda. Utanför gamla hamnen, Porto Mediceo, med krigs-hamn, ligger det moderna hamnområdet, skyddat av kraftiga vågbrytare. Tack vare ett rikt uppland är L. en betydande handelsstad och den 5:e i ordningen av Italiens hamnar, ehuru den besväras av konkurrens från Genua. 1930 anlöptes hamnen av 3,818 fartyg om 3,7 mill. reg.-ton. L. har omfattande skeppsbyggeri (örlogsvarv), metallverk, gummi- och kemisk industri, kvarnar och oljeraffinaderier. L. har stor införsel av särsk. petroleum och kol, utförsel av olivolja, vin, kanderad frukt, borax, tvål, hampa, kvicksilver och marmor. L. är biskopssäte; bland högre läroanstalter märkes en sjökrigsskola. Havsbad. L. har kanalförbindelse med Arno. M.P. L., ännu på 1500-talet en obetydlig hamnplats, som 1421 kom i Florens’ ägo, är en skapelse av medicéerna, som här byggde starka befästningar och stora hamnanläggningar och drevo den som frihamn. Från 1593 en fri tillflyktsort för judar och förföljda protestanter, 1691 proklamerat som fri och neutral stad, fick L. en betydande transitohandel på Levan-ten och beundrades av 1700-talets upplysnings-män och liberaler som mönstret för en porto franco. Dess fristadsrättigheter upphävdes 1868. P.N-m. Livre [li'vra] (fra., av lat. liber), bok. — L. d’h e u r e s [dör], bönbok. Livre [li'vro], urspr. vikt = 489,505 gr. (l. parisis, se Pund), indelad i 20 sous å 12 deniers, sedan ett räknemynt, som alltmera försämrades i förhållande till den fina silver-1. Två olika 1. existerade från 1200-talet, av vilka l. parisis var % större och användes till mitten av 1600-talet, medan l. tournois höll sig till 1795, då den ersattes av den nya enheten franc, varav 0,9877 motsvarade 1 1. Sedan 1792 hade 1. varit indelad i 100 centimes. Silverinnehållet il/. tournois var i början av 1300-talet o. 60 gr., i början av 1500-talet o. 17 gr., i början av 1600-talet o. 10 gr. och i början av 1700-talet o. 5 gr. — Som mynt präglades 1. blott två gånger 1656 under namn av lis d’argent o. 1720 kallad l. de la compagnie des Indes. N.L.R. Livré (fra. livrée, till livrer, överlämna), eg.: om dräkt, som husbonde, särsk. konungen, vid större fester gav sina underordnade, betjänt-uniform, särsk. dräkt för betjänt, kusk o.d. Livregementet, sv. kav.-reg. 1667—1791, se Livregementets dragoner, Livregementets husarer, Livregementet till häst. Livregementets dragoner ledde sitt ursprung från Upplands- (Västmanlands-) fanan, tillkommen efter Arboga möte 1536 ss. värvad trupp, vilken underhölls på Kronans gårdar. Enl. 1634 års R.F. lades även ryttarna från Södermanland under Upplands ryttare, som från 1638 räknade 8 kompanier. I samband med O. W. v. Königsmarcks utnämning till reg.-chef 1667 benämndes reg. Konungens livregemente, som under bl.a. Nils Bielkes befäl utförde lysande bragder. 1680 blev reg. indelt med den ansenliga styrkan av 12 kompanier om 125 man. 1791 erhöll reg. benämningen Livregementsbrigaden om 1 kyrassiärkår, 1 lätt dragonkår och 1 lätt inf.-kår; den förstn. benämndes 1815 Livregementets dragonkår om 5 skvadroner, och 1893 erhöll den namnet L.d. Reg. har sedan sin tillkomst deltagit i flertalet sv. krig; dess standar upptogo segernamnen Lützen 1632, Lund 1676, Klissow 1702, Holovtzin 1708. Reg. har vapenövats under äldre tider på kompanimötesplatser, under 1800-talet på Polacksbac-ken vid Uppsala, på Drottningholm och Ladugårdsgärdet. 1881 förlädes reg. till kaserner å sistn. plats. 1928 sammanslogos jämlikt 1925 års försvarsbeslut L.d. och Livgardet till häst till Livregementet till häst. — Litt.: A. Braunerhjelm, ”Kungl. Livregementets till häst historia” (6 bd, 1912—23). E.O.B. Livregementets grenadjärer leda sitt ursprung dels från Livregementet till häst (se d.o. och Li vregementets dragoner), dels från de fänikor, som på 1500-talets mitt uppsattes i Södermanland, Närke och Västmanland, från 1624 Leslies reg., 1630 Lillies reg. och 1636 benämnt Närke-Värmlands reg. Genom Karl XI :s indelningsverk roterades detta i Närke och Värmland; 1812 uppdelades reg. på 2, varvid Närkes reg. organiserades på 5 kompanier. Vid — 441 — — 442 —