LIVRÄDDNING d.o.) på Stockholms slott, vilka senare utökats med samtida, mera allmänt kulturhistoriska föremål. Det äldsta förefintliga L.-inventarium, i vilket ännu förvarade föremål finnas upptagna, är av 1548. Från 1627 fick L. mera karaktär av historisk samling och fanns då ännu på slottet men flyttades därifrån efter branden 1648 och har sedan förvarats på olika platser, längst i Delagardieska palatset ”Makalös”, som däref ter bar namnet Arsenalen. Först under 1800-talet förenades L. med kungl. klädkammaren, och samlingarna återfördes till slottet 1884, där lig och våldsam, enl. fig. 8, endast om han är vid fullt medvetande och sansad). — Sedan den förolyckade upptagits ur vattnet, bör man oförtövat söka få till liv andningsverksamhcten, om denna synes ha upphört. Finnas flera medhjälpare, bör man även sända bud efter läkare, ordna med rum, varma filtar, varm dryck o.d. — I mitten av 1800-talet kom den engelske läkaren Marshall Hall på tanken att genom bröstkorgens växelvisa sammanpressande och utvidgande söka åstadkomma en naturlig andning. En annan engelsk läkare, Silvester, framkom Fig. 1—4. de voro utställda till 1906, då de flyttades och uppställdes i Nordiska museet. L. sorterar under Nordiska museets nämnd men står under vård av en statsanställd chef (överintendent). L:s samlingar stå på mycket hög kvalitativ nivå, och dess dräktsamling från 1600-talet är enastående i världen. G.W.F. Livräddning, ingripande till räddning av en människa, som råkat i dödsfara; i dagligt tal vanl. endast ilandförandet m.m. av en person, som är i fara att omkomma genom drunkning (i öppet vatten el. efter nedgång på svag is). För ett framgångsrikt ingripande vid svårartat drunkningstillbud erfordras kännedom om vissa grundprinciper för l:s utförande. Räddaren bör i öppet vatten om möjligt nalkas den nödställde bakifrån, så att denne ej får tillfälle att gripa tag i honom. Undgår han ej den drunknandes grepp, måste han energiskt frigöra sig från detta (fig. 1—4) samt fattar därefter om hans armar strax ovan armbågarna och vänder honom så, att han kan gripas bakifrån. För ilandföringen kunna sedan olika grepp användas (enl. fig. 5, om den nödställde är relativt lugn, enl. fig. 6—7, om han är oro- ung. samtidigt med en enklare metod enl. samma principer, vilken, något modifierad, går under benämningen Silvester-Plomanska metoden. 1908 publicerade den engelske fysiologen E. A. Schäfer ett nytt tillvägagångssätt, som i vissa avseenden synes vara ändamålsenligare än de föregående. I Sverige tillämpas den Schäferska metoden, när endast en hjälpare finnes, eljest den Silvester-Plomanska (jfr Konstgjord andning). Behandlingen bör, om inga synliga resultat erhållas, fortsättas minst 1, helst 2 tim. el. tills någon syrgasapparat (t.ex. en pulmotor) anskaffats. När patienten ev. själv kan andas ordentligt, upphör man med den konstgjorda andningen och vidtager åtgärder för kroppsvärmens höjande (inläggande i torra, varma filtar, frottering med varmt ylle från kroppens perifera delar mot hjärtat, intagande av någon dryck teskedsvis, ss. varm mjölk, kaffe el. konjak). Sedan kroppsvärmen något så när återställts, bäddar man patienten i en varm säng, vädrar rummet väl samt fortsätter med konstgjord andning, om han återfaller i sitt skendöda tillstånd. Har en person gått ner sig på svag is och Fig. — 445 — — 446 —