LIVSLÄNGD Livslängd. 1) Biol. Med 1. i detta sammanhang menas den tidsperiod, som förflyter mellan en organisms tillblivelse och till dess den på gr. av stigande ålder upphör att leva, d.v.s. dör den fysiologiska, den naturliga ålderdomsdöden. Alla organismer kunna dödas genom yttre våld, d.v.s. dö en våldsam död, el. dö på gr. av sjukdom, den patologiska döden (se Död), men beträffande frågan, huruvida allt levande är underkastat den fysiologiska döden, föreligga två uppfattningar. Enl. den ena, äldre, är l:s begränsning betingad av den levande substansens el. cellernas egen konstitution. Den fysiologiska döden blir följaktligen gemensam för alla organismer. Den andra uppfattningen (Weismann m.fl.) håller däremot före, att de encelliga organismerna och urspr. även cellerna ej äro hemfallna åt den individuella, fysiologiska döden. De äro odödliga. Som stöd för denna uppfattning anföres bl.a. en undersökning av den amerikanske zoologen Woodruff över ett infusionsdjur (se d.o. med fig. 1, sp. 1,075), det s.k. toffeldjuret. W. höll ett sådant djur under gynnsamma livsbetingelser. Då det delat sig, överfördes ett av dess dotterdjur i frisk kulturvätska, och då detta senare delat sig, gjorde W detsamma med ett dess dotterdjur. På delta sätt fortsatte han under 13% år och hade då nått den 8,500 :e generationen utan att ha funnit några tecken till åldrande el. avmattning i fortplantningsförmågan. Då liknande resultat även vunnits vid odling av vissa väv-nadsceller från högre djur, synes det sannolikt, att den fysiologiska ålderdomsdöden icke är beroende av någon grundegenskap hos cellerna utan betingad av särsk. i den sammansatta organismen rådande förhållanden. Hos dessa organismer ha cellerna utbildats i två huvudriktningar, kropps- och könsceller. De förra, som bilda kroppens alla vävnader och organ, ha differentierats i olika riktningar och blivit av-hängiga av och slå i intim växelverkan med varandra. På gr. av denna specialisering ha vissa celler, ss. nervcellerna hos djuren, förlorat förmågan att dela sig el. att bilda nya celler, de åldras därför, och i dessa celler liksom i andra kroppsceller hos de sammansatta organismerna upplagras avfallsprodukter från ämnesomsättningen, och i livsviktiga organ inträda irreversibla störningar, som förr el. senare leda till den fysiologiska döden (se Ä1-derdom sförändringar). Könscellerna ha däremot bibehållit sin delningsförmåga och kunna fortleva utan tidsbegränsning, om näml, en hanlig könscell, en sädeskropp, befruktar en honlig, ett ägg. Detta är för könscellerna den naturliga livsbetingelsen, och de könsceller, som ej komma i denna situation, dö genom olycks händelse. Det befruktade ägget utbildar sig och giver genom delning upphov å ena sidan till nya kroppsceller och å andra sidan till nya könsceller och så alltjämt. Kroppscellerna dö, men könscellerna bilda en sammanhängande kedja från föräldrar till avkomman, den s.k. könscellernas kontinuitet. Hos de mångcelliga organismerna är 1. mycket växlande, dock så att den för varje art i regel inom vissa gränser är något så när konstant men kan dock för skilda individer variera rätt avsevärt. — Vad växterna beträffar, brukar man med hänsyn till 1. tala om ett-, två-och fleråriga (se Annueller, Bienna och Perenna växter). Bland dessa senare nå vissa former en betydande ålder. Så kan en del av våra vanliga träd, ss. bok, lind och ek, enl. säkra uppgifter nå en ålder av 1,000 år och däröver. Mest bekanta för sin betydande 1. äro de s.k. mammutträden i Kalifornien. Den högsta ålder, som man genom räkning av års-ringarna funnit hos dessa träd, är 3,232 år. Även en del andra träd, ss. drakblodsträdet på Teneriffa, nå otvivelaktigt en ansenlig ålder, om också vanliga uppgifter på 6,000 år innebära en betydande överdrift. — Djuren nå icke en så hög ålder. Redan en 1. på några hundra år är jämförelsevis sällsynt och torde bland däggdjuren endast förekomma bland de största formerna, ss. de stora valarna och elefanterna. Beträffande en del vanliga djur brukar följ, livslängd uppgivas: Häst ..... 40—50 år Ko och kronhjort 25—30 „ Vildsvin .. 20—30 „ Rådjur .... 15—16 „ Hund ....... 10—15 „ Tamkatt .. 9—10 år Hare och kanin . . 5—7 „ Råttor .... 3—3V2 „ Möss........ 2—3 „ Bland fåglarna, som ju ha den livligaste ämnesomsättningen, torde dock en del arter, ss. de större rovfåglarna (örnar, gamar m.fl.) och vissa papegojor, uppnå en ålder av o. 100 år. Även en del smärre fåglar kunna med hänsyn till deras ringa storlek leva förvånansvärt länge. En gök, som hade en lätt igenkännbar ton, hördes i samma trakt under 40 år, och kanariefåglar ha levat i fångenskap 24 år. — En del av de v ä x e 1 v a r m a djuren, hos vilka ämnesomsättningen försiggår långsammast, kunna tävla med och t.o.m. överträffa elefanter i 1. De största krokodilerna anses inneha en ålder av 100—200 år, och en s.k. jättesköldpadda, som fortfarande lever i Londons zoologiska trädgård, uppgives vara infångad 1737 på Egmontön i Indiska oceanen, och dess ålder uppskattades då till 300 år. Den skulle sålunda nu vara o. 500 år gammal. Vad fiskarna beträffar, torde de stora hajarna och stö — 451 — — 452 —