LJUD chef för de upproriska trupperna och ledde dem framgångsrikt. 1912 blev han därför den nya republikens v. president och efter Yüan Shi-kais död president (juni 1916—juli 1917). L. var en obetydlig och föga begåvad man, men ärlig, rättrådig och välmenande. B.K. Lizard head [li'zød hä'd] el. L i z a r d p o i n t, i Cornwall, Englands sydligaste udde, på 49°57'30" n.br. M.P. Lize'Il, Gustaf Vilhelm, teolog (f. 26/s 1874), teol. lic. i Uppsala 1908, docent 1910, teol. assistent 1913—18, teol. d:r 1915, prof, i praktisk teologi 1921, kyrkoherde i Gamla Uppsala 1921, domprost i Uppsala 1923. Av L:s talrika skrifter i praktisk-teologiska frågor märkas: ”Svedberg och Nohrberg, en homiletisk studie” (akad. avh., 1910), ”Sv. högmässoritualet 1614—1693”, 1 (1911), ”Den kateketiska undervisningen” (5 bd, 1920), ”J. O. Wallin som predikant” (1926). E.Ltn. Ljan, norskt gods 15 km. s. om Oslo. Det nuv. L. anlades 1765 av P. Holter; huvudbyggnaden nedbrann 1913. Th.P. Ljaptjcv, A n d r e j, bulgarisk politiker (f. 1866), studerade bl.a. i Paris, demokrat, tidn.-red., pioniär för kooperationen, 1908—10 minister för handel och jordbruk, 1910—11 finansminister i Malinovs regering, 1918—19 krigsminister, häktades under Stambolijski 1922, befriades genom statsvälvningen 1923. 1926—31 var L. ministerpresident och inrikesminister. Jfr Bulgarien, historia. P.Dhl. Ljatskij [Ia'tskaj], Je vgeni j Alexandro-vitj, rysk litteraturforskare (f. 1868), sedan 1921 prof, i Prag. L. vistades vid tiden efter världskriget i Stockholm ss. red. för bokförlaget ”Severnyje ogni” (”Norrsken”), vilket utgav värdefulla ryska böcker (sagor, folkepik m.m.). Bland hans arbeten märkes en förträfflig monografi ”Gontjarov” (på ryska 1920). Agr. Lje- i ryska ord, se Le-. Ljödahåttr (isl., till ljöd, sångstrof, och hättr, versmått), fornnordisk versform, som nästan blott uppträder i Eddadikter, näml, i ”Lokasenna” och i de flesta med namn på -mål, t.ex. ”Håvamål”. Strofen innehåller 6 verser, delade i två halvstrofer, som bestå av två s.k. långverser. Den första långversen sönderfaller i två s.k. kortverser, sammanbundna medelst allitteration; den andra med i regel 3 (och aldrig därutöver) höjningar allittererar inom sig. Stavelsernas antal växlar betydligt. Ex. (från ”Håvamål”): Deyr fé, deyia frændr, deyr sjalfr it sama, en oröstirr deyr aldrigi, hveim’s sér gööan getr. En avart av 1. är gald ra lag (se d.o.). — Litt.: E. Noreen, ”Några anteckningar om I.” (1915). E.H. Ljublja'na, ty. Laibach, huvudstad i banatet Drava, Jugoslavien, på ömse sidor om Savas biflod Ljubljanica; 59,768 inv. (1931), mest slovener (ännu för o. 70 år sedan hade tyskarna ledningen i L.). Gamla staden ligger till h. om floden, kring Slottsberget med slott från me- Ljubljana, sett från Slottsberget mot Savadalen. deltiden. L. var t.o.m. 1918 Krains huvudstad och är slovenernas kulturella medelpunkt med univ. (grundat 1920) o.a. högre läroanstalter; biskopssäte. L. har järnvägar till Zagreb, Karlovac, Trieste och Fiume. Staden har mångsidig industri: läder-, möbel- och pappersindustri, klockgjuteri m.m. L. har upprepade gånger svårt skadats av jordbävningar (senast 1895) och har få historiska byggnader. Från romartiden finnas några rester bevarade; en tempelruin blev ombyggd till Deutsche Ritterorden-kirche. Domkyrkan är i senrenässans, rådhuset i barock. Landesmuseum innehåller bl.a. rika fynd från pålbyggnader i den närbelägna torvmossen. M.P.;E.W. L. har anor från romartiden, blev på 500-talet definitivt slovenskt. tillhörde under medeltiden olika furstar, blev biskops- och ärkebiskopssäte och var 1809—13 huvudstad i Illyriska provinserna. 1821 avhölls i L. den s.k. Laibachkongressen (se Laibach). Från mitten av 1800-talet har L. varit en medelpunkt för den slovenska folkrörelsen. L. tillhör sedan 1919 Jugoslavien. Th. Ljud, fys., alla de yttre fysikaliska fenomen, som förmå sätta trumhinnan i det mänskliga örat i svängningsrörelse. Läran om 1. kallas akustik. Källan till 1. är alltid en svängande kropp, som i det omgivande mediet, vanl. luft, åstadkommer en fortskridande, longitudinell vågrörelse (se d.o.), bestående av förtätningar och förtunningar i mediet (1 j u d-v å g or). Alltefter arten av 1. skiljer man — 457 — — 458 —