LJUD mellan ton, klang, knall och b u 1-1 e r. En ren ton framställes av en harmonisk vågrörelse, en klang, som sammansättes av flera toner, har även periodisk karaktär, medan knall och buller representera oregelbundna svängningsrörelser. Rena toner äro svåra att åstadkomma; då man söker frambringa en ton, erhålles i allm. utom den avsedda tonen, som vanl. är starkast, den s.k. grundtonen, en serie svagare s.k. övertoner. En ton karakteriseras av dess svängningstal, som anger tonhöjden, och dess styrka, som beror av partiklarnas i det 1. fortplantande mediet amplitud, d.v.s. de sträckor, som partiklarna under inflytande av 1.-störningen avlägsna sig från sina jämviktslägen. — Får 1. fritt utbreda sig från en l.-källa, fortplantar det sig rätlinjigt med en hastighet, som beror av det omgivande mediets natur. Härvid minskas l:s intensitet med kvadraten på avståndet. Ljudhastigheten i luft kan bestämmas genom att mäta den tid, som förflyter mellan iakttagelsen av blixten från en avfyrad kanon och l:s ankomst till en på avlägsen ort befintlig observatör, då avståndet mellan kanonen och observatören är känt. En noggrannare metod består däri, att svängningstal och våglängd för en ton mätas, varefter ljudhastigheten beräknas ss. produkten av dessa storheter. Denna metod kan även användas för andra medier än luft. Ungefärliga värden på ljudhastigheten vid 18°C. äro i luft 340, i vatten 1,500, i mässing 3,200 och i järn 5,100 m./sek. Forl-plantningshastigheten är beroende av temp.; sålunda är den för luft = 331,5 ]/1 + at m./sek., där t är temp. i °C. och a luftens utvidgnings-koefficient. Däremot är den oberoende av luftens tryck. L. av kraftiga knallar fortplantas ofta med långt större hastighet än annat 1. — Liksom varje annan vågrörelse kan 1. undergå reflexion, brytning, böjning och interferens. L:s reflexion följer de vanliga reflexionslagar-na, d.v.s. en mot en plan vägg infallande ”ljud-stråle” bildar före och efter reflexionen lika stor vinkel med normalen till väggen. Placerar man inuti en kropp med en ellipsoidisk hålighet en ljudkälla i ellipsoidens ena brännpunkt, erhålles ett kraftigt ljudmaximum i andra brännpunkten. På l:s reflexion beror ekofenomenet. Åskans rullande förorsakas hu-vudsakl. av l:s reflexion mot molnen el. mot jordiska föremål. Den s.k. ”akustiken” i ett rum sammanhänger med de i detta härskande reflexionsförhållandena för 1. I stora salar med släta väggytor, ss. i kyrkor o.d., ger tids-differensen mellan del till en åhörare direkt och genom reflexion el. genom olikartade re flexioner framkomna 1. ofta upphov till ett störande genljud el. återskall. Då matta och ojämna föremål äga förmågan att dämpa del reflekterade 1., använder man därför ofta vävnader, mattor, o.s.v. för att förbättra ”akustiken”. — Brytning undergår 1. i begräns-ningsytan mellan 2 medier, i vilka ljudhastigheten är olika. Man betecknar det medium, vari ljudhastigheten är minst, ss. det ”akustiskt tätare”. Brylningslagen utsäger, att förhållandet mellan sinus för infallsvinkeln och sinus för brytningsvinkeln är konstant och = förhållandet mellan fortplantningshastigheterna i det första och i det andra mediet. Infalls- cch brytningsvinkeln äro de vinklar, som ”ljudstrålen” före, resp, efter brytningen bildar med normalen till gränsytan i den punkt, där ljudstrålen träffar densamma. Den infallande och den brutna strålen ligga i samma plan. Vid övergång från ett akustiskt tunnare till ett tätare medium bryles ljudstrålen mot normalen. Man kan på gr. av l:s brytning framställa ”akustiska linser”, som ant. koncentrera (”samlingslinser”) el. sprida (”spridningshn-ser”) 1., liksom ljusstrålar kunna samlas el. spridas av en glaslins. — Böjnings- el. diffraktionsfenomenet vid vågrörelser är i allm. alltmera utpräglat, ju större våglängden är. Härav kan slutas, att vid ljudvågorna, som ju ha relativt stora våglängder, betydande avvikelser från den rätlinjiga fortplantningen äro förhanden, så snart ett hinder för vågorna reses. Så är även fallet, och detta är i själva verket orsaken till det allbekanta förhållandet, alt 1. höres runt om väggar el. andra avskärmande föremål. — L:s i n t e r-f e r e n s kan iakttagas med Quinckes rör (se fig.), vars ena hälft kan basunartal utdragas, varigenom rörlängden från ljudkällan vid A Quinckes rör. över C lill observatörens öra vid B ökas. Det 1., som passerar denna väg, interfererar vid B med 1., som fortplantats genom rördelen ADB. Då delen C är så långt utdragen, att differensen mellan ljudvägarna ACB och ADB utgör ett udda antal halva våglängder, erhållas minima av ljudstyrka. Om ljudvågor, som infalla mot en vägg, bringas att interferera med de från väggen reflekterade vågorna, kunna s.k. stående ljudsvängningar uppkomma. — 459 — — 460 —