LJUDDÄMPARE Härvid bildas en serie av omväxlande ljudmaxima och ljudminima, som ha med tiden oföränderliga lägen i rummet. De ställen där maxima ligga och där luftparliklarna ha minimal rörelse, medan luftlrycksvariationerna äro kraftigast, kallas noder; de ställen åter, där minima ligga och där luftpartiklarna befinna sig i starkast rörelse, medan luftlrycksvariationerna äro minimala, kallas bukar. Avståndet mellan konsekutiva noder el. bukar är % våglängd. Stående ljudsvängningar kunna påvisas med Kundts rör, som ulgöres av ett vitt glasrör, som i ena ändan tillslutes, medan i andra ändan ljudkällan anbringas, t.ex. en fastspänd, i longitudinella svängningar försatt stav. I röret befinner sig något fint pulver, t.ex. Lycopo'dium-sporer, som under svängningarnas inflytande samlas vid noderna. Härpå grundade Kundt en metod att bestämma ljudhastigheten. — Ljudvågor, som träffa en vägg, utöva ett tryck mot denna (ljudtryck). — Kroppar, som kunna utföra svängningsrörelser, t.ex. en spänd sträng, kunna av ljudvågor försättas i svängningar. Kraftigast bli dessa, om ljudvågorna ha samma svängningstal som strängens grundton. Detta fenomen kallas r e-s o n a n s. För att öka styrkan av 1. från en stämgaffel placeras denna på en s.k. resonanslåda, varigenom en större luftmassa bringas i svängningar. Av samma skäl brukas vid de flesta musikinstrument s.k. resonansbottnar. — Litt.: H. L. F. Helmholtz, ”Die Lehre von den Tonempfindungen” (6 Aufl. 1913); W. H. Bragg, ”The world of sound” (1920); E. H. Barton, ”A text book on sound” (4 ed. 1922). N.R-e. Ljud, skogsbr., se Brandlyra. Ljudalstrande organ finnas (med få undantag) endast hos luftandande djur, och ljudet frambringas alltid därigenom, att någon kroppsdel sättes i svängning, varvid i luften vågrörelser uppkomma, som uppfattas som ljud (se Hörsel). I övrigt äro l.o. till sin byggnad mycket olika. Hos en del insekter sättas framvingarna i vibration därigenom, att de anl. gnidas mot varandra (vårtbitare och syrsor, se d.o.), el. därigenom, att bakbenen, som på lårets insida äro försedda med en rad taggar, gnidas mot vingarna (se G r ä s h o p p a r, sp. 1,047). De härvid frambringade ljuden utgöras av höga, skarpa, gnisslande toner, som ligga nära övre gränsen av det för oss hörbara. Sedan gammalt bekanta för sin sång äro de s.k. sångcikaderna (se Stritar). Dessa ha ett mera komplicerat l.a., i det att mellankroppens bakre stigmata äro utrustade med tunna hinnor, stämband, som, då luften utpressas, försättas i svängning. — Hos insekterna är det i regel hannarna, som äro försedda med fullt utbildade l.o., och lju del lorde spela en viss roll för könens sammanträffande. — Fiskarna sakna visserligen i regel l.o. och äro stumma, men några arter kunna dock, ss. knorrhanen (se d.o.), frambringa ett knorrande ljud. — Beträffande l.o. hos ryggradsdjuren i övrigt utgöras de i allm. av struphuvudet (se d.o.), som är bildat av luft-strupens övre del, men hos fåglarna (se d.o.) har ett särsk. organ, den s.k. syrinx, utvecklats härtill. Detta är beläget i brösthålan på det ställe, där luftstrupen grenar sig i de två bron- Syrinx hos korp. A musklerna borttagna, B med musklerna kvarsittande. kerna (fig. A och B), och kallas ofta nedre struphuvudet. Det ulgöres av de nedre trakeal-(fig. A Rt) och de övre bronkialringarna (Rb) samt är försett med tunna hinnor (fig. B Mty), vilka genom särsk. muskler (fig. B) kunna spännas och slappna. Då luften pressas ut ur lungorna, försättas hinnorna i vibration, och olika ljud frambringas. H. IF. Ljudböj, sjöv., se Boj 1). Ljudbotten, fys., mus., se Resonansbot t e n. Ljuddosa, se Grammofon (med fig.). Ljuddämpare, anordning på förbränningsmotorer för att mildra de ljudeffekter, som uppstå, då avloppsgaserna tillåtas att explosionsartat expandera i fria luften. L. beslår i sin enklaste form av ett cylindriskt kärl, i vilket gaserna expandera, och vars avlopp, som ofta ulgöres av ett stort antal mindre hål, har större area än inloppet. Gaserna ledas ibland genom flera, allt vidare kärl, varigenom ljuddämpningen blir ännu effektivare. — Vid färd med motorfordon genom tätt bebyggt samhälle skall enl. lag avgaserna passera 1. u S — 461 — —• 462 —