LJUDMÄTNING cent, omgivande ljud m.m.). Alla vid en viss tidpunkt långa a i de flesta dial. av fsv. ha i nysv. blivit å, t.ex. gata, gåta-, de undantag, som här tyckas föreligga, äro blott skenbara: man finner t.ex., att ett en gång långt fsv. a just vid denna tid av olika anledningar redan förkortats el. att här en analogibildning (se d.o.) försiggått o.s.v. En 1. el. ljudregel med ”undantag” är oriktigt formulerad. Om ”l:s undantagslöshet” har striden stått ganska het; i mångt och mycket har här kämpats blott om ord. — Om orsaken till dessa ljudlagsenliga förändringars uppkomst äro meningarna mycket delade. Man har bl.a. sökt förklara dem ss. omedvetna försök att åstadkomma ett bekvämare uttal (uttalslättande) el. ss. sammanhängande med vissa förändringar i talorganen el. förskjutningar av taltempot o.s.v. Någon uttömmande och tillfredsställande förklaring har ännu icke givits. Sannolikt samverka här flera faktorer. E.H. Ljudlära, språkv., läran om språkljuden, fo-nologi; dels deskriptiv, som redogör för de olika slagen av språkljud (fonem, se d.o.), deras bildning och uppträdande, och dels h i-storisk el. e t y m ologisk, som framställer deras historiska utveckling. E.H. Ljudmetoden, språkv., se Läsmetoder. Ljudmätning, krigsv., lägebestämning av en eldgivande pjäs el. kreverande projektil med ledning av mynnings-, resp, krevadknallen. L. utföres genom uppmätning av tidsskillnaden mellan de ögonblick, då ljudet från mätobjek-tet (ljudkällan) nått minst 3 ljudmätpostställen (Ijp). Med kännedom om dessa tidsskillnader, ljudhastigheten och om Ijp:s exakta lägen bestämmes därefter ljudkällans läge. — L. grundar sig på att ljudvågen utbreder sig med samma, kända hastighet i alla riktningar. Om ett skott lossas i K (fig. 1), uppfattas knallen först i B, senare i A, resp. C. Om ljudhastigheten betecknas med V, tidsskillnaden mellan B och A med tr och mellan B och C med t2, framgår av fig., att r^ — t, . V och r2 = t2 . V. Därmed kan man fixera ljudvågens läge i det ögonblick, den når B, och ljudkällans läge (K) kan bestämmas. Ljudkällan måste näml, ligga på en kurva så beskaffad, att skillnaden mellan avstånden till A, resp. B från vilken punkt som helst på kurvan är = r = f . V, d.v.s. på en hyperbel med brännpunkterna i A och B och med 2a = t, . V. Likaså måste ljudkällan ligga på en annan hyperbel med brännpunkterna i B och C och med 2a = t2 . V. Skärningspunkten mellan dessa båda hyperblar representerar ljudkällans läge (K). — Dål. under världskriget började användas, tillämpades först en subjektiv mätmetod. I varje Ijp placerades en post med ett tersur, som igångsattes, då ljudet uppfattades av posten, och stoppades på en för alla poster gemensam signal. Ur de tider, uren då visade, beräknades tidsskillnaderna. Redan under kriget övergick men emelleitid Fig. 1. till noggrannare objektiva metoder, som gjorde 1. oberoende av mätarnas variabla reak-tionstider m.m. och dessutom möjliggjorde snabbare registrering och ”utvärdering” av mätresultaten. I varje Ijp placeras en mikrofon, elektriskt förbunden med en på sam-manställningsplatsen (spl) uppställd r e g i-s trerings a p pa ra t, där tidsskillnaderna direkt avläsas (fig. 2). — Själva lägesbestäm- Fig. 2. A, B och C ljudmätpostställen med mikrofoner, D sammanställningsplats med registre-ringsapparat. — 465 — — 466 —