LJUNGLUND vidare nämnas: ”Skånska herregårdar” (1852— 63), ”Bellman och Fredmans epistlar” (1867), ”Smärre skrifter” (3 bd, 1872—81), ”Minne af Eric Sjöberg” (1875), ”Sv. akademiens historia 1786—1886” (2 bd, 1886). H.E. 2) Carl August Anton L., den föregåendes son, läkare (f. 5/e 1860), med. d:r i Lund 1895, lasareltsläkare i Trälleborg 1892—1926. L. har med stor energi arbetat för skolbarns medicinsk-hygieniska omvårdnad. C. 3) Evald Jordan L., den föregåendes bror, biblioteksman (f. 21/< 1865), fil. lic. i Lund 1892, fil. hedersd:r 1912; e.o. amanuens vid Univ.-bibl. 1887, l:e bibliotekarie 1901, överbibliotekarie 1918 —32; tillhörde red. för ”Sv. akad:s ordbok” 1894—1903, avd.-chef 1898—1901. L. har utg. bl.a. ”Lejonkulans dramer” (5 h., 1908—12; jämte C. Polack) och F. A. Dahlgrens ”Glos- sarium öfver föråldrade och ovanliga ord och talesätt i sv. språket” (1914—16). C. 4) Gustaf Axel L., son till L.2), kemist (f. 27/io 1894), fil. lic. 1921, fil. d:r 1925 (”Katalytisk kolsyreavspjälkning ur kelokarbonsyror”), docent i kemi i Lund s.å., lärare i allmän kemi för med. studerande 1920—28. L. har särsk. studerat stridsgasernas kemi och har på detta område verkställt betydelsefulla utredningar. — L. medarbetar under sign. Lj. i ”Svensk uppslagsbok”. Wk. Ljunggren- 1) Elof L., nykterhetsman, tidningsman och politiker (f. 5/io 1869), bl.a. initiativtagare till och förste ordf. (1896—1906) i Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund, red. för ”Nerikes-tidningen” sedan 1903, liberal led. av F.k. 1912— 18 A (led. av Bevillningsutskottet 1918 A), folkfrisinnad led. av A.k. sedan 1925, från början en av de drivande krafterna inom Frisinnade landsföreningen. L. har de senaste decennierna framträtt som den för-budsvänliga nykterhetsrörelsens mest aktiva namn i Sverige och utan tvivel haft stor andel i den utveckling, som 1924 ledde till bildandet av Frisinnade folkpartiet (se d.o. och Frisinnade landsföreningen). Th. 2) August L., den föregåendes bror, nykterhetsman och socialpolitiker (f. 29/io 1874), fil. kand, i Lund 1900, folkskollärare i Stockholm 1901—09, verkställande direktör i Centralförbundet för [-nykterhetsundervis-ning-] {+nykterhetsundervis- ning+} sedan 1903, initiativtagare till Centralförbundet för socialt arbete (1903), liberal, resp, folkfrisinnad led. av F.k. 1912—26 (led. av [-Konstitutionsutskot-] {+Konstitutionsutskot-+} tet 1919B—26). L. har i likhet med L.l) varit led. av de flesta statliga kommittéer för rusdrycks lagstiftning, nykterhetsundervisning m.m. under de senaste årtiondena. Th. Ljunggren, Carl Johan Fredrik, industrimän (1858—1927). L. övertog 1880 Ljunggrens mekaniska verkstad i Kristianstad och var företagets ledare till 1918. Starkt allmänintresse-rad har han framförallt för hantverket gjort betydelsefulla insatser. Han var ordf, i Sveriges hantverksorganisation och tog initiativet till Hantverksinst:s bildande 1922. Under ett flertal år redigerade L. ”Sv. hantverkstidn.” och ”Sv. hantverkskalender”. L. tillhörde A.k. 1903— 07. T.E-r. Ljunggren, Gustaf Karl, teolog (f. 9/i 1889), teol. lic. 1918, docent i dogmatik 1920, teol. d:r 1921, lärare i symbolik 1924—29, allt i Uppsala, domprost i Göteborg 1930. Av L:s teologiska arbeten, som utmärkas av gedigen lärdom, märkas ”Zur Geschichte der christlichen Heilsge-wissheit” (akad. avh., 1920), ”Det kristna syndmedvetandet intill Luther” (1924), ”Synd och skuld i Luthers teologi” (1928). E.Ltn. Ljunghed, se Hed. Ljunghem, s:n i Gudhems hd, Skaraborgs län, n.n.v. om Tidaholm; 15,7» kvkm., därav 15,7s land; 258 inv. (1933; 16 inv. pr kvkm.); 5,o kvkm. åker (1927; 31,8 °/o av landarealen), 7,»o kvkm. skogsmark. Från Svensbro vid Hjo— Stenstorps järnväg utgår bana till Tidaholm. Kyrka saknas. — Pastorat: Varola, Värsås, L. och Edåsa, Kåkinds kontrakt, Skara stift. M.P. Ljunghusen, se Ljungen. Ljunglund, Leonard Kristian Vinfrid, tidningsman och politiker (f. 13/n 1867). Efter studentexamen i Lund 1885 övergick L. till pressen och medarbetade i ett flertal tidn., tidvis som huvudred. (”Skånska dagbladet” 1888—91, ”Stockholmsbladet” 1901—06). Sedan 1906 är Uppslagsbok. XVII. 16 — 481 — — 482 —