LJUSBEHANDLING vetenskapen intressera sig för ljusets verkningar. Downes och Blunt påvisade 1877 dess baktericida egenskaper, W i d m a r k utforskade (1890) det ultravioletta ljusets inflammatoriska och pigmentbildande förmåga, och F i n s e n s epokgörande vetenskapliga livsgärning var helt ägnad åt experimentella forskningar över ljusets biologiska verkningar i syfte att göra desamma fruktbärande för medicinen. — Solbehandlingen el. h e 1 i o-terapien har på grundval av Finsens rön utvecklats särsk. av Bernhardt och Rollier (från 1902). Den meddelas i form av allmänbestrålning av den nakna kroppen i försiktigt stigande dagsdoser under längre tid samt måste för att icke skada genomföras på enkom inrättade sanatorier under noggrann läkaruppsikt. Enär i lägre trakter solljusets kemiska verkan i hög grad försvagas genom de ultravioletta strålarnas absorption i atmosfären, böra dessa anstalter vara belägna ant. å högfjället el. vid havskusten, där luften är möjligast ren och ljusets intensitet ökas genom reflexion mot snöfälten, resp, havsytan. —■ Finsens undersökningar ha emellertid visat, att det elektriska bågljuset är betydligt rikare på kemiskt verkande strålar än solljuset i vårt nordiska klimat och att dess spektrum innehåller nästan alla strålsorter, som utmärka det senare. Genom hans och hans lärjungars arbeten utbildades vid Finseninst. i Köpenhamn den elektriska ljusterapien, dels i form av allmänna ljusbad, dels som lokalbehandling (Finsenterapi i inskränkt mening). I förra fallet ulgöres strålkällan av stora, fritt brinnande kolbåglampor, kring vilka patienterna sitta el. ligga helt nakna och bestrålas under bestämd, dagl. ökande tid. Behandlingen måste noggrant kontrolleras av läkare, för att hudreaktion och allmänverkan å kroppen må hållas inom lämpliga gränser. Liksom solterapien ha de elektriska ljusbaden sin eg. användning vid den s.k. kirurgiska tuberkulosen (ben-, led-, körtel- och bukhinnetuber-kulos etc.), vid vilka sjukdomar lysande resultat ha vunnits, särsk. genom föregångsmännen på detta område, de danska läkarna Ernst och R e y n. Med mindre framgång har 1. försökts vid vissa inre sjukdomar. Vid lokal Finsenbehandling åter koncentreras kolbågljuset medelst ett av Finsen konstruerat system av bergkristallinser, vilka i motsats till glas genomsläppa såväl optiskt som ultraviolett ljus. De kemiskt verkande strålarna sammanbrytas härvid till en brännpunkt, belägen c:a 10 cm. bortom linssystemets ända, under det värmestrålarna avfiltreras genom ett mellan detsamma och lampan befintligt vatten skikt. För att öka ljusets djupverkan komprimeras ytterligare det sjuka hudpartiet medelst s.k. tryckglas, som fixeras mot detsamma av sköterskan och bestå av två bergkristallplattor, sammanhållna i en metallring och skilda åt av ett lager cirkulerande kallt vatten, varigenom behandlingsstället hålles avkylt. Varje behandling tager o. P/2 tim. och omfattar endast ett område av ung. 2 cm. diam. Finsenterapien kommer till användning vid åtskilliga hudsjukdomar men i första rummet vid lupus vulga'-ris, den vanligaste och svåraste formen av hudtuberkulos. Den utgör här ett nästan suveränt medel, i det den förmår åstadkomma läkning i minst 80 °/o av alla fall med en jämn, vacker ärrbildning. Finsenbehandlingen är emellertid dyrbar på gr. av instrumentarium, strömåtgång och behovet av stor personal samt drager lång tid och måste upprepas ett flertal gånger, innan läkning inträder. Därför har i Sverige Staten trätt emellan och bestrider kostnaden för behandling av obemedlade, förutsatt att resorna till och från anstalten betalas av kommunen. — Man har försökt ersätta de dyra kolbåglamporna med andra ljuskällor, billigare i kostnad och drift. Sådana äro kvartslampor (se Elektrisk belysning, sp. 344) av olika konstruktion, användbara såväl till lokal- som allmänbehandling. Kvartsljuset är mindre verksamt än kolbågljuset vid tuberkulösa åkommor men har funnit stor användning vid andra hudsjukdomar samt som allmänt stärkande medel. — L. har även fått en mycket stor betydelse — mestadels i form av ultraviolett bestrålning — vid behandling av rakitis (engelska sjukan), i det denna under inflytande av ljuset på kort tid går tillbaka. Benförändringarna gå tillbaka såväl efter direkt bestrålning som efter uppfödning med ämnen, som genom ultraviolett ljus blivit aktiverade. Kolesterin aktiveras (enl. Windaas och Pohl) genom bestrålning av det däri befintliga ämnet ergosterin, ur vilket därvid det spec. antirakitiska D-vitaminet uppstår. L.E-g. 2) Trädg. L. av växter sker genom att dessa belysas med starka ljuskällor, huvudsaki. i växthus, möjl. i drivbänkar, då man vill framkalla en viss utveckling av dessa under en årstid, då solljuset är otillräckligt. Med hjälp endast av elektriska lampor kan man sålunda under vintern draga upp frö- el. sticklingsplantor av vissa ljuskrävande växter och av andra (gurkor, tomater m.fl.) få kraftigare och mera tidigt blommande exemplar. Drivning (se d.o. med bild) av blomster- och fruktväxter kan ske tidigare, och de drivna ex. få en mera naturlig utveckling genom belysningen. Denna befordrar — 491 — — 492 —