LJUSBRYTNING bildandet av klorofyll och gynnar assimilationen, varvid i sht de långvågiga ljusstrålarna (rött ljus) äro verksamma, varemot de kortvågiga hämma abnorm längdtillväxt (se Etiolerade växter). Inom växtförädlingen har 1. fått en viss betydelse, då den möjliggör snabbare resultat. Man kan t.ex. odla två generationer av sädesslag o.a. ettåriga växter årl. Metoderna för ). äro ännu ej fullt utexperimenterade. Bland de senaste framstegen på området märkes användning av neonljus. — Litt.: S. Odén, ”Växtodling i elektriskt ljus” (1929). C.G.D. Ljusbild, ofta använd benämning på skiop-tikonbild, även på fotografiska bilder över huvud. Ljusblomma, Bidboco'dium vernum, av fam. liljeväxter, är den enda av B.-släktels 2 arter, som även i Sverige odlas på friland, ofta i gräsplaner. L., som är inhemsk i Sydeuropa och Orienten, är en 10—12 cm. hög, flerårig, tidigt blommande ört med svart, knölformig rotstock och rödvioletta, crocusliknande blommor. A.V-e. Ljusbrunn, av murverk el. betong omgiven fördjupning framför en helt el. delvis under marknivån belägen fönsteröppning. Då platsen är trafikerad, lägges vanl. ett järngaller över öppningen i markytan. Om fönsteröppningen är belägen helt under marknivån, kan 1. även täckas med trädbara glasprismor, varvid vertikalt glasfönster blir överflödigt. G.W.W. Ljusbrytning, fys. När en ljusstråle passerar gränsytan mellan två medier, inträda i allm. riktningsförändringar. Strålen delar sig i två delar, av vilka den ena reflekteras mot gränsytan, medan den andra genomtränger densamma. Den senare ljusstrålen säges brytas i gränsytan, och fenomenet kallas ljusets brytning el. refraktion. Det plan, som kan läggas genom ljusstrålen och normalen mot gränsytan i den punkt, där ljusstrålen träffar densamma, kallas i n f a 11 s p 1 a n. De vinklar, som den infallande och den brutna strålen bilda med normalen, benämnas i n-falls-, resp, brytningsvinkel. För 1. gäller den s.k. brytningslagen, som uppställdes av W. Snellius 1615. Enl. denna ligger även den brutna strålen i infallsplanet och dess riktning bestämmes därav, att förhållandet mellan sinus för infallsvinkeln (a) och si-nus för brytningsvinkeln (fi) är konstant. Konstanten (n) kallas brytningsindex el. brytningsexponent (även brytningsför-hållande och -koefficient). Den är = förhållandet mellan ljushastigheten i det första (cj sin c* o h det andra (c ) mediet, d.v.s. 5 = n = 1 2 sin p c2 Fig. 1 visar vid en plan begränsningsyta mel lan 2 intill varandra gränsande medier I och II de båda fall, som härvid kunna inträffa. Om ljushastigheten är större i det första mediet än i det andra (c1>c2), brytes strålen mot normalen i medium II (a>^3), vilket säges vara det ”optiskt tätare” mediet (fig. la). Är åter ljushastigheten i medium II den större, brytes strålen från normalen (j6>a) i medium II, som i detta fall är det ”optiskt tunnare” (fig Fig. 1. Ljusbrytning vid en plan begränsningsyta mellan 2 medier (I och II). al optiskt tunnare än II; b I optiskt tätare än II. 16). Är det ena mediet, t.ex. I, vakuum, kallas n absolut brytningsindex, och då ljushastigheten i vakuum är större än i alla materiella kroppar, är detta tal alltid större än 1. När brytningsindex för en substans angives, avses i allm. detta tal. Det skiljer sig endast obetydligt från brytningsindex mellan luft och substansen i fråga, i det att luftens brytningsindex är l,ooo27 (vid 20°C. och 760 mm. Hg, för natriumljus). Brytningsindex mellan två medier är = förhållandet mellan de båda mediernas brytningsindices gentemot vakuum. Genom att multiplicera med 1,00027 kan alltså en i luft (under de angivna förhållandena) bestämd brytningsexponent för en substans reduceras till vakuum. Brytningsindex är beroende av temp. och minskas i allm., då denna ökas. Det beror även starkt av det använda ljusets våglängd (färg). Kortvågigt (t.ex. violett) ljus brytes vanl. starkare än långvågigt (t.ex. rött) ljus, och därav förorsakas ljusets färgspridning (se d.o.). I följ. tab. angivas brytningsindices för natriumljus vid 18°C. temp. för några vanliga substanser: vatten......... 1,333 etylalkohol . . l,3«o benzol ....... l,soi kolsvavla .... 1,029 kronglas (Jena) l,si7 flintglas (Jena) 1,755 stensalt ...... 1,544 diamant ..... 2,417 Gaserna ha brytningsindices, som äro mycket nära = 1. När en stråle övergår från ett optiskt tätare till ett optiskt tunnare medium (fig. 1 b), inträder icke brytning av ljuset för alla infalls — 493 — — 494 —