LJUSPENNINGAR Ljusnan, S u 1 f i t-a.-b., Söderhamn, grundat 1908, driver sulfit- och sulfitspritfabrik vid Vallvik, Söderala s:n, Gävleborgs län; årstill-verkning 47,000 ton torr sulfitcellulosa och 1,500,000 I. sulfitsprit. Arbetarantal 375. Omslutning 1931 16,259,000 kr., därav aktiekapital 4,200,000 kr. L. är anslutet till Marmakoncer-nen. T.E-r. Ljusnans kontrakt, i Ärkestiftet, omfattar större delen av V. Hälsinglands domsagas tingslag och består av 5 pastorat: Järvsö, Ljusdal, Ramsjö, Färila och Kårböle samt Los och Hamra; 30,895 inv. (1933). M.P Ljusnarsberg (Nya Kopparberget), kommun i Nya Kopparbergs hd, Örebro län, in- Ur S. T.F:s bildarkiv. Ljusnarsbergs kyrka. till gränsen mot Dalarne; 598,90 kvkm. (land); 8,359 inv. (1933), därav 1,947 i Hörkens kyrko-bokföringsdistrikt; 22,io kvkm. åker (1927; 3,7% av landarealen), 478,83 kvkm. skogsmark. L:s centrala delar ligga längs Hörksälven. Den eg. bebyggelsen började först med finnarnas inflyttning o. 1600; efter upptäckten av koppar-fyndigheter gick kolonisationen mycket snabbt, så att L. s:n 1641 förklarades för bergslag. Länge dominerade intresset för kopparutvinningen. Först på 1830-talet blev L. järnbergslag; nu har här framvuxit en betydande industribygd. I L. ligga de stora Svartviks- och Ställ -bergsfälten, Yxsjö gruvor (från 1728), Finn-gruvan, ett koppargruvfält från 1695 (nedlagt), samt nära Silverhöjdens station Bastgruvan och den nyöppnade Uddgruvan, där molybden-glans brytes och anrikas. Från Silverhöjden går en bana till Högfors och Sköttgruvfältet; i dess närhet ligga Mossgruvorna. Bland storindustriella anläggningar märkas Ställdalen (1,309 inv.), Bångbro (975 inv.) med stål- och valsverk, hytta, gjuteri och mekanisk verkstad, Stjärn- fors, Högfors och N. Hörk. Från Bånghammar vid Frövi—Ludvika järnväg utgår bana till Kloten. — Pastorat tillsammans med Kopparbergs köping i Nora kontrakt, Västerås stift. — Litt.: ”Från Ljusnarsbergen” (1921). M.P. Ljusne, kapellförsamling i Söderala kommun (se d.o.), Gävleborgs län, s. om Söderhamn; 112,49 kvkm., därav 100,22 land; 5,604 inv. (1933). — Pastorat: Söderala, L. och Bergvik, Ala kontrakt, Ärkestiftet. M.P. Ljusnedal, församling i Tännäs kommun, v. llärjedalen, Jämtlands län; 600 kvkm.; 423 inv. (1933; 0,7 inv. pr kvkm.). Lju snedals b r u k, nu tillhörande Staten, anlades som kopparverk 1686. 1762 anlades järnverk, som i ringa omfattning drevs till 1870-talet. — Pastorat: Tännäs och L., Härjedalens kontrakt, Härnösands stift. — Litt.: O. Jansson, ”Några namn, bilder och data ur L:s historia” (i ”Sv. turist-för :s årsskrift”, 1931). — Bild se pl. vid art. Härjedalen. M.P. Ljusne strömmar, se Ljusnan. Ljusneverken, sammanfattande namn för en del industriella verk inom Söderala s:n, Gävleborgs län, tillhörande Ljusne-Voxna a.-b. (se d.o.). J.L-n. Ljusne-Voxna a.-b., dotterbolag till Ströms bruks a.-b., grundat 1881. Äger vid Ljusne, Söderala s:n, Gävleborgs län, järnverk med I masugn, 10 lancashirehärdar, smältverk, stål-gjuteri och mekanisk verkstad; kättingfabrik samt sågverk om 8 ramar; i Voxna s:n, Gävleborgs län, järnbruk, såg och snickerifabrik m.m.; vid Ramhäll, Dannemora s:n, Uppsala län, järngruvor. Tillverkningen omfattade 1931 16,253 standards sågade trävaror, 5,753 ton tackjärn, 137,637 ton kätting samt 2,117,087 kvm. plywood. Tillverkningsvärde pr år c:a 8 mill. kr. Arbetarantal o. 800. Omslutning 31/i2 1931 21,339,000 kr., varav aktiekap. 6,o mill. kr. — Det äldsta verket vid Ljusne, Sörljusne, anlades 1671 av rådmannen H. Kalmeter. Senare anlades Sunnäs, Gullgruve och Maråkers bruk, vid vilka emellertid driften redan var nedlagd, då samtliga verk 1886 inköptes av L.-V. Vid Norrljusne anlades först ett numera nedlagt storslaget sågverk på 1850-talet samt sedermera (1870—80-talen) masugn, smedjor mekanisk verkstad m.m. Voxna bruk privilegierades 1726 för assessor Anders Svab och utvecklades sedermera ganska kraftigt; under senare delen av 1800-talet var det tidvis nedlagt. J.L-n. Ljuspenningar. De civila tjänstemännen i Sverige erhöllo under 1700-talet av statsverket talgljus för belysning av arbetsrummet under den mörka årstiden. Denna na-turatilldelning upphörde emellertid 1803, och i stället bestämdes, att de skulle äga uppbära — 501 — — 502 —