LJUSREFLEXION viss ersättning, kallad 1., vilken efter vissa grunder uträknades av Statskontoret. L. bortföllo 1851, och de högre tjänstemännen fingo i stället löneförhöjning, medan de e.o. tilldelades gratifikationer till julhelgen. E.K. Ljusreflexion [-Jo'n], fys., se Spegel och Diffusion 1). Ljussax, redskap för putsning av ljusveken. L. omtalas redan i G.T.; den har under skilda tider varit mer el. mindre vanlig. I Sverige omtalas den vid 1600-talets början ss. sällsynt. Först mot 1500-talets slut konstruerades den med behållare, och därmed erbjödo sig större möjligheter för dekorativ utstyrsel, vilket avsevärt underlättar tidsbestämning av 1. Materialet växlar mellan malm, järn, stål och silver, under 1700-talet och senare med dekorativa inslag av bl.a. elfenben och porslin. Till att börja med ett högreståndsinventarium, blev 1. senare bruksföremål även hos de lägre klasserna. W.Kln. Ljussinne yttrar sig hos alla högre organiserade djur i förmågan att reagera för ljusretning med hjälp av särsk. ljuskänsliga sinnesorgan (jfr S y n s i n n e och Ljuskänslighet). Gldt. Ljusskygghet, se Fotofobi. Ljusspektrum, fys., se Spektrum. Ljusspridning, fys., se Diffusion 1). Ljusstake. Den antika 1., kandelabern, utgjordes vanl. av en lång, slank, kolonnliknande stav, oftast utgående från en trefot med djurtassar. Materialet var framförallt brons, och storleken växlade från höga, på golvet stående till lätt flyttbara stakar för borden. Kandelaberformen upptogs ünder tidig medeltid och gestaltades med stor fantasi. Den märkliga Bernwards-1. i Hildesheim från 1000-talets början visar den antika trefoten med djurtassar; uppför kolonnen ringlar sig en myllrande figurvärld i brons. — Den sjuarmade 1., avbildad på en relief å Titusbågen i Rom, fortlever under medeltiden (domen i Braunschweig, Lunds domkyrka och mynstern i Essen); Lundadomen har också i likhet med domen i Lübeck 1.-bärande änglar av brons. — Nyare tidens 1. i skiftande material, malm, silver, tenn, fajans o.s.v., spegla stilutvecklingen i resp, länder med bibehållande av vissa grunddrag. — L. av järn och trä i allmogekonsten företer egenartade drag, som ofta sakna direkta motsvarigheter inom de historiska stilarnas 1.-former. F.H. Ljusstav, lång stav, upptill försedd med en behållare för ljus el. fackla, och använd som processionsföremål under katolsk tid, ofta smyckad med helgonbilder o.d. L. har även använts i skråceremonier, begravningsprocessioner m.m G.W.F. Ljusstråle, se Ljus. Ljusstyrka, Ljusstyrkeenhet, se Foto m e t r i. Ljuster, se Fiskredskap, sp. 630. Ljusterapi', med., se Ljusbehandling. Ljusterö, s:n i Åkers skeppslag, Stockholms län, i skärgården n.ö. om Vaxholm; 96,34 kvkm., därav 94,87 land; 1,668 inv. (1933); 14,o kvkm. åker (1927; 14,8% av landarealen), 50,24 kvkm. skogsmark. L. omfattar N. och S. Ljusterö, nu förenade (61,54 kvkm.), och ett stort antal smärre öar i och omkr. fjärden Gälnan, ss. Lagnö, Ingmarsö, Edö och Äpplarön med Äpplaröba-den. Talrika sommarvillor; på S. Ljusterö Ljusterö villastad. — Pastorat i Sjuhundra kontrakt, Ärkestiftet. M.P. Ljustid, astr., den tid, ljuset behöver för att tillryggalägga en väglängd = jordens medelavstånd från solen. Då denna väglängd är 149,500,000 km. och ljusets hastighet är 299,796 km./sek., blir 1. = 498,7 sek. M-t. Ljustillverkning. De först kända ljusen tillverkades av vax med veke av säv el. lin. Enl. vissa uppgifter voro sådana ljus i bruk redan i början av 400-talet (Bysans). Efter hand började man som råvara använda talg. Såväl vax- som talgljusen erhöllos genom ”stöpning” på så sätt, att en veke, tvinnad av löst garn, neddoppades i den smälta råvaran. Veken drogs därefter upp, varvid den medföljande smältan stelnade omkr. veken. Genom att upprepa förfarandet fick man småningom ljus av önskad tjocklek. Med undantag av obetydliga framsteg, t.ex. införandet av särsk. gjutbord, som gjorde det möjligt att stöpa ett stort antal ljus på en gång, höll sig tillverkningsmetoden oförändrad till inpå 1800-talet. — Genom Chevreuls undersökningar inom fettkemiens område kom 1. in i ett nytt skede. Jämte Gay-Lussac erhöll han 1825 patent på användandet av feta syror Gamla redskap för ljustillverkning. T.v. gjutbord och t.h. ”ljusstöpa”, behållare för den smälta råvaran. — 503 — — 504 —