L.K.P.R. vid 1., samtidigt som Cambacérès kom på idén att använda en flätad veke, som kemiskt preparerades för att möjliggöra fullst. förbränning. Svårigheten att rena de för 1. avsedda fettsyrorna fördröjde dock den praktiska användningen av de nya upptäckterna, och det lyckades först de Milly 1831 att fabriksmässigt tillverka fullt användbara stearinljus. Tillverkningen av stearinljus sker numera i särsk. stöp-maskiner av stor kapacitet. Efter stöpningen införas ljusen i andra maskiner, vilka såga ljusen i önskade längder varefter sker avborstning, polering och stämpling. Den första stearinljusfabriken i Sverige, Liljeholmens stearinfabrik, anlades 1834 av L. Hierta och J. Mi-chaelson. C.-A.N. Ljustorp. 1) S:n i Njurunda, Sköns och Ljustorps tingslag, Västernorrlands län, n. om Sundsvall; 481,25 kvkm., därav 470,20 land; 2,614 inv. (1933; 6 inv. pr kvkm.); 18,29 kvkm. åker (1927; 3,9 °/o av landarealen), 363,96 kvkm. skogsmark. Lagfors järnbruk var i verksamhet 1742 —1877. — Pastorat i Sundsvalls kontrakt, Härnösands stift. M.P. 2) F.d. tingslag i Västernorrlands län, omfattande kommunerna Tynderö, Hässjö och L.; ingår nu i Njurunda, Sköns och L:s tingslag. M.P. Ljustryck. 1) Fys., se Strålningstryck. 2) Reproduktionstekn. L. år benämning på dels ett spec. tryck- el. reproduktionsförfarings-sätt i flacktryck, dels på efter detta förfaringssätt framställda tryckalster. L. vilar på det förhållande, att ett kromgelatinskikt, som gradvis belyses, t.ex. under ett fotografiskt negativ, i motsvarande grad garvas alltefter belysningens styrka och varaktighet, d.v.s. att det förlorar gelatinets förmåga alt mer el. mindre uppsuga vatten och svälla, samt att ett sålunda i olika grad garvat och fuktat gelatinskikt vid invals-ning med fet färg kvarhåller denna i olika grad, minst el. icke alls å de mest fuktade partierna och mest å de kraftigast garvade partierna. L:s uppfinnare är fransmannen A. L. Poitevin, som redan 1855 framlade principen härför, men praktiska resultat nåddes först 1865 av C. M. Tessié du Motay och C. R. Maréchal i Metz. Josef Albert i München gav 1868 1. i huvudsak den utformning, varunder det ännu utföres. — L:s framställning är följ.: En tjock, plan och mattslipad glasskiva förprepareras, d.v.s. över-gjutes med en tunn lösning av vattenglas, ets-natron och gelatin och får torka. Därefter överhälles den med en lösning av gelatin, ka-liumbikromat och kromalun samt får torka vid c:a 55° C. ett par tim. i en torkugn, varvid ytan erhåller ett utomordentligt fint korn. På plåten kopieras därefter fotografiska negativ, vilka måste vara sidovända och vilka fastsatts å ett s.k. monteringsglas, där alla partier, som ej skola lämna någon bild, täckts med ett ljuset ej genomsläppande ämne, t.ex. stanniol. Bi-kromatet i gelatinskiktet sönderdelas under ljusets inverkan, och därvid bildas kromoxid, som verkar garvande på gelatinskiktet alltefter kraften av ljusets inverkan. Efter kopieringen ur-sköljes plåten i kallt vatten, varvid kvarvarande bikromat utlöses ur gelatinskiklet, och plåten får därefter torka. Vid tryckning lägges plåten i fuktvätska, bestående av en blandning av vatten, glycerin och ammoniak, varvid gelatinskiktet suger åt sig denna, i den mån det icke blivit garvat. Efter avtorkning lägges plåten i press, ant. handpress el. snällpress, och inval-sas med fet färg, vilken kvarhålles i olika mängd av de garvade partierna alltefter graden av garvningen, och avtryck kan göras å papper. Allteftersom tryckningen fortskrider, avdunstar dock fuktigheten i gelatinskiktet el. uppsuges av papperet och skiktet tar till sig alltmera färg, varför fuktningen med korta mellanrum får upprepas, vilket avsevärt försenar tryckningen. — Den bild, som uppstår vid 1., är av en utomordentlig finhet (endast under förstoringsglas kan den ovannämnda kornigheten ur-skönjas). Den äger en detaljrikedom och skärpa, som närmar sig fotografiets. L. är därför en av de allra förnämligaste produktionsmetoderna och kommer till användning för konstnärlig och vetenskaplig illustrering. På gr. av sin egenart kan emellertid 1. icke kombineras med andra tryckmetoder, och då det dessutom blott kan tryckas långsamt, kan det blott användas som illuslrationsmedel i finare och dyrbarare arbeten. L. i färg (se Färgtryck), utfört efter fyrfärgsmetoden, ofta med någon hjälpfärg, utgör den förnämsta existerande färg-reproduktionsmetoden. — I st.f. glasplåtar som underlag för gelatinskiktet har man sökt använda aluminiumplåtar och celluloid (se F i 1 m-Ijustryck) dock utan att därmed kunna uttränga dessa. J.K- Ljusår, ett inom astronomien ofta använt avståndsmått. Ett 1. är den våglängd, ljuset tillryggalägger på ett år, då det rör sig med en hastighet av 299,796 km./sek., och motsvarar således 9,461,000,000;000 km. Den närmaste kända stjärnan är belägen på ett avstånd av 4,3 1.; de avlägsnaste objekt, man hitintills känner, näml, vissa nebulosahopar, befinna sig sannolikt på ett avstånd av ett par hundra mill. 1. M-t Ljördalen, se L ö r d a 1. L.K.P.R., Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, se Föreningen f ö r k vin nans politiska rösträtt. — 505 — — 506 —