LOASA afrika), Portugal (Kabinda) och Belgiska Kongo. Från slutet av 1500-talet till mitten av 1700-talet bildade L. en självständig stat. Till mitten av 1800-talet var här ett centrum för slavhandeln. Den forna huvudstaden L., o. 12,000 inv., med öppen redd, inom franskt område, var förr ändstation för viktiga karavanvägar. Från det söderut liggande Pointe-Noire utgår järnväg till Brazzaville. M.P. Loa'sa, växtsläkte av fam. Loasa'ceæ, med ett 80-tal på Sydamerikas Ander inhemska arter, örter el. halvbuskar med gula, vita el. röda blommor i klaselika knippen. Som prydnadsväxter odlas L. hi'spida, med kortskaftade, par-delade blad och gula blommor, och L. vulca'-nica, med längre skaftade, 3-fingrat delade blad och vita blommor. O.Gz. Loasa'ceæ, dikotyl växtfam. av ordn. Parie-ta'les, innefattande örter el. buskar, stundom klättrande, med styva, krokuddiga borst, och brännhår, handflikade blad och regelbundna, översittande, 2-könade, oftast 5-taliga blommor. Ståndarna vanl., på gr. av klyvning, många, av vilka de fodret motsatta merendels äro sterila och ombildade till kronbladslika nektarier. Frukten är en kapsel. L. räknar o. 200 arter, huvudsaki. förekommande i Sydamerika. De viktigaste släktena äro Blumenba'chia, Cajo'-phora och Loa'sa. O.Gz. Lob, på ett el. annat sätt anatomiskt avgränsad del av ett organ, t.ex. lung-1., lever-1., hjärn-1. Lobanov [laba'nof], Alexej Borisovitj, furst L.-R o s o v s k i j, rysk diplomat (1825— 96), ambassadör i Konstantinopel 1878, i London 1879, i Wien 1882 och var från jan. 1895 till sin död utrikesminister. Ss. sådan hävdade han mästerligt Rysslands hegemoni på Balkan och stärkte ententen med Frankrike. Th. Loba'ria, växtsläkte, se L u n g 1 a v. Lobatje'vskij, N i k o 1 a j Ivanovitj, rysk matematiker (1793—1856), prof, vid univ. i Kazan. L. är mest känd som (jämte J. Bolyai) upptäckare (första avh. 1830; en avh. ”Pangeo-metrie” avtr. i ”Ostwalds Klassiker der exakten Wissenschaften”, 130) av en s.k. icke-euklideisk geometri (där parallellaxiomet ersatts med ett annat). H-r. Lobau [låbå'], G. M. de, greve, se G. M o u-t o n. Lobbying [lå'biirj] (av eng. lobby, förrum, korridor) kallas särsk. i U.S.A. utomståendes försök alt påverka folkrepresentanterna före avgörandet av en fråga. Ofta kunna dessa försök ha en fullt lojal karaktär, ss. när man låter representanten ta del av ett för frågan betydelsefullt primärmaterial, men stundom utövas 1 på sätt, som innebär allvarliga risker för representanternas oberoende, då man utan hän syn till hans uppfattning söker locka el. tvinga honom att rösta i viss riktning. Framförallt i slutet av 1800-talet utövades 1. av truster och storfinans på ett sätt, som framtvang anti-1.-lagar, tidigast i Massachusetts 1890. 1928 antog förbundssenaten en likartad lag. T.E-r. LobeTia, se Notblomstersläktet. Lobito [lå'bitäu], hamnstad i Angola, 40 km. n.ö. om Benguela; o. 5,000 inv., därav 1,000 vita. L. har en utomordentligt god, naturlig hamn, som redan 5 m. från land är 20 m. djup; den väntas bli den förnämsta i kolonien och över huvud på Afrikas västkust; moderna hamnanläggningar ha utförts under de senaste åren. L. är utgångspunkt för den viktiga Benguela— Katanga-banan. M.P. Lo'bkowitz, Wenzel Eusebius von, furste, österrikisk krigare och statsman (1609—• 77), användes under 30-åriga kriget i en mångfald uppdrag av både militär och diplomatisk natur, blev 1662 hovkrigsrådspresident, 1665 överstehovmästare, 1669 president i geheimerå-det och ledare av den kejserliga politiken. 1674 föll L. i onåd, avskedades och förvisades från hovet. P.S. Lob-nor, sjö i Tibet, se L o p-n o r. Lobä'r pneumoni', med., se Lunginflammation. Local government board [låiFkol gu^anmant bäd], f.d. engelskt centralt ämbetsverk med uppsikt över den lokala förvaltningen, fattig-och hälsovård m.m. Dess befogenheter övertogos 1919 av det då bildade hälsoministeriet, The ministry of health, som härigenom kommit att få en mycket vidsträckt verkningskrets. J.E.N. Locard [låka'r], E d m o n d, fransk krimina-list och läkare (f. 1877), framstående forskare inom kriminalteknikens, spec. skriftexpertisens, område. L. utger från 1931 ett stort kriminaltekniskt samlingsverk, ”Traité de criminalisti-que”, vari bl.a. behandlas läran om fingeravtrycken, spårlära, skriftexpertis, brottets syste-matologi och vittnespsykologi. L. redogör i detta verk för ett stort antal kriminalfall och belyser olika metoder med rön till stor del hämtade från hans egen praktik i Lyons polis laboratorium. E.S-n Locarno [låka'rnå], stad i kantonen Ticino Schweiz, vid n. ändan av Lago Maggiore; 11,641 inv. (1931). L. höjer sig amfiteatraliskt uppåt sluttningen av Monte San Bernardo-Bré och har italiensk prägel. Staden äger flera kyrkor, däribland S:t Franciscus, det forna minorit-klostrets kyrka (från 1200—1300-talen), som ombyggdes under renässansen, då den bl.a. fick sin västfasad. Vallfartskyrkan Madonna del — 515 — — 516 —