LOCCENIUS Utsikt över Locarno med kyrkan Madonna del Sasso. Sasso fick sin nuv. byggnad invigd 1616. Fasaden är dock renoverad under 1800-talet. Slottet är medeltida och blev väsentligt utbyggt under 1400-talet. Sengotiska tak och renässansdetaljer bevaras i det inre. Muralto i L:s närhet har en 1100-talskyrka, San Vittore, av lombar-disk basiliketyp. Klimatet är särdeles milt och vegetationen yppig. L. är en livligt besökt kurort M.P.;F.H. Locarnoavtalct, se Locarno k o n f e r e n-s e n. Locarnokonferensen. Efter vissa erinringar från tysk sida i Paris febr. 1925 och förberedande diplomatiska förhandlingar påföljande vår och sommar avhölls i Locarno (se d.o.) 5/io—16/io 1925 en konferens med ombud för Belgien, Frankrike, Italien, Polen, Storbritannien, Tjeckoslovakien och Tyskland. Bland förgrundsgestalterna märktes franska, engelska och tyska utrikesministrarna Briand, Austen Cham-berlain och Stresemann samt tyske rikskanslern Luther. Genom konferensen, som försiggick under vänskapliga former, syntes ett avgörande steg vara taget för åstadkommandet av samförstånd mellan Tyskland och dess fiender under världskriget, vilka det nu äntligen kunde möta som likställd part. Härigenom förbereddes Tysklands inträde i Nat. förb. följ, år och på skyndades utrymningen av de ockuperade områdena vid Rhen. Det förnämsta resultatet av L. föreligger i form av ett garantifördrag el. en ”säkerhetspakt” mellan Tyskland, Belgien, Frankrike, Italien och Storbritannien, vari dessa makter en för alla och alla för en garantera upprätthållandet av status quo beträffande gränserna mellan Tyskland och Belgien och mellan Tyskland och Frankrike samt dessa gränsers okränkbarhet. Tyskland och Belgien samt Tyskland och Frankrike förbinda sig att icke anfalla el. gripa till krig mot varandra utom för legitimt försvar el. som en följd av förpliktelser enl. Nat. förb:s akt. Samma länder lova i anslutning härtill att med fredliga medel bilägga alla tvistefrågor dem emellan, som ej kunna lösas genom normala diplomatiska metoder. Hänskjutes tvistefrågan till domstols prövning, skola parterna utan vidare underkasta sig domen; bringas tvisten inför en förliknings-kommission och dennas förslag ej godtages av båda parterna, skall ärendet föreläggas Nat. förbis råd, som behandlar det i överensstämmelse med förbundsaktens art. 15. Huvudakten kompletterades av särsk. skiljedomsavtal mellan Tyskland och Belgien samt Tyskland och Frankrike. Dylika avslötos även mellan Tyskland å ena sidan samt Polen och Tjeckoslovakien å den andra, varjämte fördrag mellan Frankrike och de båda sistn. staterna voro avsedda alt ömsesidigt betrygga dessa staters gränser. — Konferensakterna undertecknades slutgiltigt i London Via 1925. J.E.N. Locatelli [låkatäTi], P i e t r o, italiensk violinist och tonsättare (1693—1764), elev av Co-relli i Rom, företog konsertresor och slog sig slutl. ned i Amsterdam, där han dog. L. åtnjöt högt anseende som virtuos och har bidragit till violinteknikens utveckling. Han har skrivit talrika kompositioner för sitt instrument. N.B. LocatFvus (lat.), språkv., lokativ, se Kasus. Loccenius [låkse'-], Johan, jurist, hävda-forskare (1598—1677). F. i Holstein, studerade L. i Holland och blev 1625 jur. d:r i Leiden, dit många sv. studenter vid denna tid sökte sig. Sv. regeringens uppmärksamhet fästes vid L., och han kallades 1625 som e.o. prof, i historia till Uppsala, blev 1637 ord., övergick 1634 till jur. fakulteten och 1648 till bibliotekariebefattningen. 1628—42 var han tillika prof, skytteanus, befordrades 1648 till e.o. och 1651 till ord. riks-historiograf, 1666 prof, i juridik — utan fast — 517 — — 518 —