LOCO Logo (lat. ablativ, eg. lokativ av locus), på stället, i stället för. Loco cita'to (lat.), förk. för l.c., el. citat o 1 o c o, på anfört ställe. Loco sigi'lli, förk. l.s., på sigillets plats (i avtryck och avskrifter av dokument). Locus (lat.), plats, ort, ställe; även om matställe, bostad (”lokus”). Locu'sta, Locu'stidæ, släkte, resp. fam. av gräshoppor, se Vårtbitar e. Lod. 1) En i ett snöre upphängd metallkropp, oftast i form av en kula med en spets nedtill. L användes för bestämning av lodlinjens riktning. N.R-e. 2) Metrol., äldre viktsenhet, 1/32 skålpund. 1 I. viktualievikt motsvarade 13,29 gr., delades i 4 kvintin (qvintin) å 69% ass. 1 1. guld-, silver- el. myntvikt motsvarade 13,17 gr. Jfr Ass, Lispund, Mark, Skålpund. — Ang. 1. ss. mått å silverhalten i legeringar se Finhet. J.Tbg. 3) Sjöv., se Lödning. 4) Detsamma som lödmetall. Loda, sjöv., se Lödning. Lodavvikelse, lodavvikning, se G e o-d e s i, sp. 132. Lodbomb, sjöv., se Lödning. Lodbrok, se Ragnar Lodbro k. Lodbrokskvädet, se Kråkumål. Lodbössa, gammalsv. benämning på 1600-och 1700-talens ofta finkalibriga mynningslad-dare, avsedd för laddning med blykula (lod). Jfr Jaktgevär. G.W.F. Lodda, Mallo'tus villo'sus, en av de minsta laxfiskarna; liknar norsen (se d.o.) men har fullst. sidolinje och mycket små fjäll, som hos hannen på sidorna äro tillspetsade, så att fisken synes luden. L. förekommer i N. Ishavet men söker sig om våren i stora stim in mot Island och Finnmarken för att leka. Den utgör en viktig föda för torsken, som i massor följer efter 1. in mot Finnmarkskusten. Ett viktigt torskfiske (”loddefiske”) äger rum i samband härmed. N.R-n. Loddby, industrisamhälle i Kvillinge s:n, Östergötland, vid ö. stambanan 6 km. n. om Norrköping; 264 inv. Loddby sulfitfabrik med 70 arbetare o.ch en årl. tillverkning av o 16,500 ton sulfitcellulosa tillhör Holmens bruks- och fabriks-a.-b., Norrköping. J.L-n. Loddefiske, se Lodda. Lode, svensk-finländsk adlig ätt, urspr. från Estland, naturaliserad i Sverige 1630, fortlever numera endast i Finland, där den immatrikule-rades 1818. C. 1) Göran Vilhelm L., ämbetsman (1742—99), auskultant i Åbo hovrätt 1766, assessor i Vasa hovrätt 1775, var vid frihets tidens sista riksdagar en verksam medl. av mösspartiet. Sedermera en av Reuterholms gunstlingar, blev han 1792 revisionssekreterare, 1793 justitiekansler, 1795 president för Vasa hovrätt, 1796 för Äbo hovrätt. P.N-m. 2) Carl Leonard L., den föregåendes kusin, krigare (1752—1816), volontär 1762, fänrik 1770, kapten 1783, major 1790, överstelöjtnant 1796, överste 1808, avsked 1810. L. deltog i krigen mot Ryssland såväl 1790 som 1808 och blev flera gånger sårad, vid Alavo så svårt, att han därefter ej kunde deltaga i kriget. Han prisas för sin lugna tapperhet och har av Runeberg besjungits i ”Gamle Lode”. P.S. Lodge [låj], Thomas, engelsk förf. (1558 —1625), tillhör raden av de tidigare elisabe-tanska dramatikerna med tragedien ”Marius and Scilla” (tr. 1594) och det egenartade skådespelet ”A looking glasse for London and England” (förf, jämte R. Greene; tr. 1594); han har även skrivit prosanoveller i euphuistisk stil, ss. ”Rosalynde, Euphues golden legacie” (1590), från vilken Shakespeare hämtat uppslaget till ”As you like it”, satirer (”A fig for Momus”, 1595) samt sonetter och lyriska dikter (saml. ”Glaucus and Scilla”, 1589). Sami, verk utg. av E. Gosse (1878—82). A.Km. Lodge [låj], Henry Cabot, nordamerikansk politiker (1850—1924). F. och uppvuxen i Massachusetts, ägnade sig L. efter juridiska och historiska studier och en tids anställning som lärare vid Harvard univ. huvudsaki. åt politiken. Han hade efter 1887 säte i unionskongressen, intill 1893 i representanternas hus, därefter i senaten. Däri var han fr.o.m. 1918 det republikanska partiets ledare. Ss. sådan opponerade han kraftigt mot Wilsons internationella politik och genomdrev, att U.S.A. ej godkände Ver-saillestraktaten. L. har utövat ett flitigt historiskt förf.-skap. B. Lodge [låj], Sir Oliver Joseph, engelsk fysiker (f. 1851), prof, i fysik vid univ. i Liverpool 1881, rektor vid univ. i Birmingham 1900, emeritus 1919; adlad 1902. L. sysslade i tidigare år med problem rörande sätet av den elektromotoriska kraften i voltaceller och undersökte i samband därmed elektrolysfenome-net, särsk. jonernas hastighet. Snart väcktes hans intresse för studiet av de elektromagne- — 527 — — 528 —