LÖDNING En av ”Meteor”-expeditionens 14 profiler över Sydatlanten, uppmätt med ekolod och därunder dittillsvarande uppfattning om djup och bottenform. Efter F. Spiess, ”Die Meteor-Fahrt.” lodet, som i liknande form föreslogs även tidigare av John Ericsson, har använts mycket på ångare och tillåter 1. under full gång med 15 knops fart på intill 200 m. djup. — Av det flertal indirekta apparater för djupmätning, som framställts och av vilka vissa benämnts batymetrar, ha somliga varit grundade på tyngdkraftens varierande intensitet över större el. mindre havsdjup. Metoden är numera övergiven. Däremot användes stundom på mindre djup ett s.k. fall-lod (lodbomb), som ut-göres av en liten bomb med fenor, reglerad så, att den faller i vatten med 2 m. hastighet i sek. och exploderar, då den träffar botten. Antalet sek. från det bomben träffar vattenytan till dess explosionen höres, multiplicerat med 2, anger vattendjupet, dock ej med större noggrannhet. — De direkta l.-metoderna lida av två huvudsvagheter: fartyget måste ligga stilla, medan 1. företages, och 1. på stora djup kräver stor skicklighet. Thomson- och fall-loden kunna blott användas på mindre djup. Ekolo d-apparaterna, som äro fria från samtliga dessa svagheter, vila på följ, princip. Ljudet fortplantar sig i vatten med en hastighet av o. 1,500 m. i sek. Om man frambringar ett starkt ljud nära vattenytan, går detta ned till havsbottnen, återkastas där och återvänder till ytan som eko. Antalet sek., som förflyta från det urspr. ljudet, till dess ekot anländer, multiplicerat med 1,500, blir följaktligen lika med den väg, som ljudet tillryggalagt, el. dubbla djupet. — Ett ekolod består av 3 huvudorgan: avsän dare, mottagare och tidmätare. Avsändaren kan vara en hammare, som slår mot ett föremål under vattnet, en exploderande laddning, ett stålmembran, som svänger under påverkan av en elektromagnet, en kvartskristall i ett variabelt elektriskt fält el. en nickelmassa i ett variabelt magnetfält. Med de två senaste metoderna kan man frambringa ljudsvängningar av så hög frekvens, att de ligga nära el. utom hörbarhets-gränsen. Sådana ”ljud” el. ultraloner äro rikt-bara i likhet med ljuset från t.ex. en strålkastare. Mottagaren är vanl. en mikrofon under vatten, i förbindelse med en elektronrörsför-stärkare. Den senare är nödvändig i sht vid ocean-1., då ljudet annars bleve alltför svagt av passagen genom flera km. vatten för att påverka tidmätaren. Denna slutl., som mäter tiden mellan ljudimpulsen och ekot, utgöres vanl. av ett slags urverk med en känslighet av o. 1:1,000 sek. Apparaterna äro vanl. konstruerade så, att djupet kan direkt avläsas på en gradering, el. ock sker en fortlöpande registrering av havsbottnens form på en remsa genom lodskott, som tagas automatiskt med en el. flera sek. mellantid. Ekolodets noggrannhet beror av huru noga den lokala ljudhastigheten är känd. Apparaternas konstruktion medger en noggrannhet av intill 2 dm., motsvarande c:a O,ooos sek. L. vid navigering omnämnes av Herodotos i 5:e årh. f.Kr. samt i bibeln i Apg. 27 kap. L. skedde uteslutande med handlod till mitten av 1800-talet; ända till denna tid var oceanernas — 533 — — 534 —