LOEWY siker (1859—1924), f. i Tyskland, med. d:r där 1884, e.o. prof, i fysiologi vid Chicagos univ. 1895, ord. 1900, 1910—24 chef för avd. för allmän fysiologi vid Rockefeller institute for me-dical research. L. var en ledande representant för utvecklingsmekanisk forskning; en stor del av hans arbeten beröra de s.k. tropismerna (se Tropism). Han uppfann den konstlade partenogenesen, d.v.s. framkallande av äggcellers utveckling till individer genom kemiska medel utan föregående befruktning. Wk. Loebell [lö'-], Friedrich Wilhelm von, tysk politiker (1855—1931), fungerade efter karriär i preussisk förvaltningstjänst 1904 —09 som chef för och understatssekreterare i rikskansliet, var 1914—17 preussisk inrikesminister och 1917—19 landshövding i Branden-burg. L. var 1901—04 medl. av preussiska deputeradekammaren samt 1898—1900 av riksdagen. Han verkade våren 1925 för Hindenburgs val till rikspresident, ingrep sommaren 1926 till förmån för fursteförmögenheternas okränk-barhet samt vann Hindenburg för denna linje, en omständighet, som i den företagna folkomröstningen ej blev utan betydelse. Till sin politiska uppfattning var L. konservativ. Arrh. Loèche-la-Ville [låä'J-lavi'1], stad i Schweiz, se L e u k. Loen, turistort i Stryn hd, Sogn och Fjordane fylke, v. Norge, längst in i Nordfjord. Från det 10,2 kvkm. stora Loenvatn för en dalgång upp mot Jostedalsbreen. Ax.S. Loenbom [Iö'n-], Samuel, historiker och urkundsutgivare (1725—76), fil. mag. i Uppsala 1755, amanuens hos rikshistoriografen (O. v. Dalin) 1762, har förutom historiska småskrifter förf, den framförallt på gr. av de meddelade aktstyckena värdefulla biografien ”Magnus Stenbocks lefwerne”, 1—4 (1757—65) och utg åtskilliga saml. av historiskt och biografiskt urkundsmaterial: ”Handlingar till k. Carl XI :s historia”, 1—15 (1763—74), ”Sv. archivum”, 1—3 (1766—72), ”Historiska märkvärdigheter”, 1—4 (1767—68), ”Uplysningar i sv. historien”, 1—4 (1768—71), ”Anecdoter om.... sv. män”, 1—3 (1770—75), ”Historiskt archivum”, 1—5 (1774—76). C. Loening [10'nip], 1) E d g a r L., tysk stats-och kyrkorättslärare (1843—1919), blev 1877 prof, i Dorpat i stats- och folkrätt, 1883 i Rostock, 1886 i Halle, 1901 medl. av preussiska herrehuset. L:s huvudverk äro ”Geschichte des deutschen Kirchenrechts” (2 bd, 1878), ”Haf-tung des Staates aus rechtswidrigen Handlung-en seiner Beamten” (1879), ”Die Gemeindever-fassung des Urchristentums” (1888), ”Lehrbuch des deutschen Verwaltungsrechts” (1884), ”Grundzüge der Verfassung des deutschen Reichs” (1901; 3 Aufl. 1908). Jämte J. Conrad m.fl. grundade L. den mycket ansedda ”Hand-wörterbuch der Staatswissenschaften” (4 Aufl., 8 bd, 1923—28). E.K. 2) Richard L., den föregåendes bror, rättslärd (1848—1913), blev 1882 prof, i straff-och processrätt i Jena. L. utgav bl.a. ”Der Vertragsbruch im deutschen Recht” (1876), ”Die Widerklage im Reichszivilprocess” (1881), ”Grundriss des deutschen Strafrechts” (1885), ”Die strafrechtliche Haftung des verantwort-lichen Redaktörs” (1889), ”Die Hamlet-Tragö-die Shakespeares” (1893), ”Geschichte der straf-rechtlichen Zurechnungslehre” (1903). E.K. Loewe [lö'va], Johann Carl Gottfried, tysk tonsättare (1796—1869), verkade 1820—66 i Stettin som organist och musiklärare vid gymnasium och seminarium. L. är den tyska balladens märkligaste och mest produktive mästare. Under det att hans föregångare, J. R. Zum-steeg o.a., behandlat balladen strofiskt i stil med folkvisan, är L. den förste, som genomkomponerat texten. Hans ballader utmärka sig för dramatiskt liv och smidig anpassning efter diktens innehåll. L. skrev bortåt 400 ballader; några av de mest kända äro ”Edward” (1818), ”Erlkönig” (1818), ”Herr Oluf” (1823), ”Heinrich der Vogler” (1836), ”Der Nöck” (1857), ”Archibald Douglas” (1857), ”Tom der Reimer” (1860). Utom ballader skrev L. flera nu glömda operoi och oratorier m.m. — Litt.: W. Wossidlo, ”C. L.” (1894); H. Bulthaupt, ”C. L.” (1898); M. Runze, ”C. L.” (1905). N.B. Loewy [lö'vi], Moritz (Maurice), österrikisk-fransk astronom (1833—1907). F. i Wien, fick L. sin första astronomiska utbildning vid därvarande observa-torium, kom 1860 på uppmaning av Lever-rier till observatoriet i Paris, där han följ, år blev astronome ad-joint och 1896 chef för observatoriet 1872 blev han medl. av Bureau des longi-tudes och kort därefter red. för den franska efemeriden ”Connaissance des — 537 — — 538 —