LOGARITMIKA ange de endast mantissan). Ex. på beräkning av en produkt medelst 1.: 625.5,78 = x; log 62 5 = 2,79588 log 5,78 = 0,78193 log X = 3,55781 x = 3612,5 L. slås upp i en tabell och adderas, varefter man medelst tab. söker det tal x, vars 1. är denna summa. Tabeller över G a u s s k a logaritmer (additions- och subtraktionslogaritmer) tjäna till att förenkla beräkningen av log (a + b) och log (a—b), då man känner log a och log b. De äro tabeller, som vanl. ange log (1+x) som funktion av log x. Eftersom alltid a = 10loøa, definierar man ofta de vanliga I. medelst potensbegreppet. L. ha först (1603—11) beräknats av schweizaren J. Bürgi (med basen nära e) men först publi- cerats av skotten J. Napier (1614, bas nära—), e som även uppfunnit ordet 1. Tab. för vanliga 1. (med 14 decimaler!) ha först beräknats av engelsmannen H. Briggs och fullständigats av holländaren A. Vlack. H-r. LogariTmika, se Logaritmisk linje. Logaritmisk linje, logaritmika, kurva med ekvationen y = log x (se fig). Logaritmisk linje. Logaritmiskt dekreme'nt, matem., se Dekrement. Logaritmsystem, sammanfattning av alla logaritmer (se d.o.) med samma bas. Logaritmtabeller, se Logaritm. Logarvning (från ty. Lohe, bark), en föråldrad benämning på barkgarvning el. vegetabilisk garvning över huvud. S.H-g. Logau [lä'gåu], Friedrich von, friherre, tysk epigramdiktare (1604—55), f. i Schlesien, 1648 medl. av det språkvårdande sällskapet Fruchtbringende Gesellschaft, utgav under namnet Salomon v. Golaw ”Erstes Hun-dert deutscher Reimensprüche” (1638) och ”Deutscher Sinn-Gedichte drey Tausend” (1654). L. gisslar i sina epigram tidens förfall, särsk. i hovlivet. Från glömskan räddades han genom Lessing, som 1759 utgav en del av hans ”Sinngedichte”. Fullst. uppl. i ”Bibliothek des Literarischen Vereins” (1872). Hth. Logbränna, självupphettning av otröskad säd, som inlagts ofullst. torkad. Den erhåller härvid en karakteristisk mögellukt och gråbrun färg. Hj.P. Loge, lantbr., plats för tröskningsarbete men jämväl ofta benämning på byggnad för förvaring och tröskning av säd, varvid själva trösk-logen (ev. flera) ant. går tvärs genom byggnaden el. längs densamma. Det övriga utrymmet, som användes för förvaring av den otröskade säden, benämnes loggolv el. sädesgolv. I regel är 1., för underlättande av fodrets transport, sammanbyggd med ladugården. I större 1. har man oftast, för att underlätta inläggningen av säden, ordnat med körbana uppe under taket, så att säden nedkastas (detta förutsätter kuperad terräng), el. ock inmonterat hissinrättning, som upplyfter hela sädeslasset och placerar det på önskad plats (hiss-1.). Tvärbjälkar få i detta fall icke förekomma. Hj.P. Loge [låj] (fra. loge-, eg. samma ord som loggia, se d.o.), litet avskilt rum el. avd., t.ex. på teatern (i salongen; klädloge för skådespelarna) ; lokal-avd. av vissa ordenssällskap (f r i m u r a r-1.), dennas lokal el. sammanträde. Loge, isl. myt., se Logi. Logeme'nt [låja-], bostadsrum för manskap i en kasern el. arbetarförläggning. Logementsfartyg, (äldre, avrustat el. avriggat) fartyg, använt för förläggning av personal. Logera [-Je'-], se Logi. Logg, instrument, varmed ett fartygs fart genom vattnet uppmätes el. tillryggalagd distans angives. Man använder hand-1., släp-1. el. tryck -1. — Hand-1. beslår av en sektorformad trä-skädda, som i hanfot är fästad till en smäcker lina. När farten skall mätas, kastas skäddan ut, ställer sig lodrätt i vattnet och bildar en fast punkt, från vilken linan under en kort tid, vanl. 30 sek., får löpa ut. Linan, vars första Fig. 1. Handlogg. del (o. 60 m.) kallas förlöpare, är i övrigt uppdelad i längder om 15,43 m., den första märkt med en knut, den andra med två o.s.v. Genom att avläsa antalet knutar, som löpt ut, erhålles farten direkt i knop (se d.o.). — S 1 ä p-1. består av rotator, lina, svänghjul och räkneverk. Rotatorn, som är fästad till den 100— 150 m. långa linan, har formen av en propeller, — 543 — — 544 —