LOGGOLV varigenom den under fartygets rörelse framåt tvingas av vattenmotståndet att vrida sig. Linan överför denna rörelse till räkneverket, vilket är fastsatt å reling el. räcke och så anordnat, att verkets visare på en liten tavla direkt angiver den tillryggalagda distansen. Svänghjulet, anbragt strax akter om räkneverket, utjämnar rotationen. Vid ett slag av släp-1. är räkneverket direkt förenat med rotatorn, varigenom den fördel vinnes, att distansen registreras även vid mycket låga farter (under 3 knop), vilket ej alltid är fallet vid vanlig släp-1. — T r y c k-1. bygger sin verkan på vattnets mottryck vid framfart. Den i Sverige först använda tryck-1., som installerades å fregatten ”Vanadis” 1882, bestod av ett rör, som stack ut genom fartygs-bottnen. På vattenytan i detta rör fanns en korkflottör, som höjdes och sänktes med ökningen, resp, minskningen av vattentrycket i röret alltefter fartvariationerna. Flottörens rörelse leddes medelst tråd över hjul till en tyngd, som på en skala registrerade farten. Med teknikens utveckling har tryck-1. utvecklats till ett precisionsinstrument, som förekommer å varje större, modernt fartyg. Genom fartygsbottnen skjuter ner ett 25 cm. långt s.k. pilotrör, försett med ett föröver riktat hål. Genom delta kommer vattnet in i ett tryckkärl, där farttrycket får verka på ett membran. Det hydrosta-tiska trycket är kompenserat därigenom att till membranets andra sida i tryckkärlet leder ett annat rör, nivåröret, från fartygsbottnen. Farttrycket på membranet fortplantas medelst tryckstång och länkstänger till en fartvisare och utslagen från denna på elektrisk väg till fartvisaren på bryggan. Även den tillryggalagda distansen kan registreras och angivas på ett särsk. distansur. Den vanligast förekommande I. av denna typ är SAL-1. (Sv. a.-b. Logg) Även andra sätt än det angivna finnas att utnyttja fart-trycket, t.ex. medelst ett litet tur-binhjul el. en vertikalt stående rörskruv, från vilka anordningar variationerna i vattentrycket, d.v.s. farten, sedan överföras till fartvisare.fZ.S-7r. Fig. 2. SAL-logg. Loggbok, dagbok, som enl. sjölag och regi, föres å fartyg. I d ä c k s-1. antecknas iakttagelser och tilldragelser av betydelse för personalen och dess säkerhet, fartyget och dess navigering samt lasten och med den sammanhängande förhållanden. I m a s k i n-1. antecknas propellermaskineriets funktionerande, påeldade pannor, bränsle- och oljeåtgång under vakten m.m. H.S-k. Loggert, två- el. tremaslat mindre segelfartyg, förande på varje mast ett trapetsformat segel, Slup med loggertrigg. logger ts egel, litsat till en rå (även kallat spri), inställbar i båtens medelplan. Dessutom föres ofta klyvare på klyvarbom. Typen härstammar från Frankrike (jfr C h a s s e-m a r é e), där den fordom även brukades som krigsfartyg och ännu användes å kusten av Bretagne ss. fiskefartyg. L.-riggen användes även å sv. flottans krigsfartyg tillhöriga slupar. T.Hrn. Logg-glas, sandur, som användes för bestämmande av tiden vid loggning med handlogg. Två typer av 1. förekomma, en, där sanden rinner 30 sek., och en, som i regel användes vid farter över 12 knop, där sanden rinner 15 sek. H.S-k. Loggia [ital. uttal lå'ja, sv. lå'gia] (ital.), är en åt en el. flera sidor öppen, av kolonner el. pelare uppburen välvd hall, utbyggd framför el. infogad en byggnad, vanl. i bottenvåningen. Även fristående 1. och 1. i flera våningar förekomma. L. tjänstgör som förbindelsegång (t.ex. i en gårdsinteriör) el. som öppen promenadhall, liknande de arkadgångar, som förlädes vid klostren, utmed torgen o.s.v. (se Arkad). Märkliga ex. på italiensk 1.-arkitektur ges i L. dei Lanzi (1376—82) i Florens samt i Vatikanen (bild sp. 547). — I modernt språkbruk användes ordet 1. även för att beteckna ett övertäckt, åt en el flera sidor öppet parti innanför murlivet (ej utskjutande som en balkong). F.H. Loggolv, lantbr., se Loge. Uppslagsbok. XVII. __ 545 ___ —- 546 —