LOHENSTEIN ten i en chanson de geste (se d.o.) med samma namn. På anvisning av Graal far L., son till Perceval (se denne), i ett av en svan draget skepp till Antwerpen att för Else av Brabant kämpa mot Fredrik av Telramunt, som vill till-tvinga sig henne till gemål. L. segrar, äktar Else, med villkor att hon ej frågar honom om namn och härkomst, och kämpar segerrikt mot ungrare och saracener. Då Else gör den för-ojudna frågan, röjer han inför henne och konungen, vem han är, och far med svanen tillbaka till Graal. L. har gett Wagner stoffet till hans berömda opera ”L.” v.S-w. Lohenstein [lä'anjtäln], Daniel Casper von, tysk förf. (1635—83), beryktad medl. av den s.k. andra schlesiska diktarskolan, syndikus i Breslau, jämte Hofmannswaldau (se d.o.) den svulstiga och plumpa schlesiska naturalismens mest kände representant, skrev tragedier, fulla av bombasm och gräsligheter, bl.a. ”Kleopatra” (1661), ”Epicharis” (1665), ”Ibrahim Sultan” (1673), alla med Seneca som föredöme. Deras enda förtjänst är en viss fantastisk uppfinningsförmåga. L. skrev även en jättestor heroisk roman, ”Grossmütiger Feldherr Arminius” (1689 —90), där han i enlighet med tidens smak för den tyska och germanska hjältehistorien visar sin starka patriotism. Av sin samtid var L. mycket beundrad. Rth. Lohi [lå'-], Kalle Aukusti, finländsk politiker (f. 1872), nådde tidigt trots bristfällig utbildning en betrodd ställning som kommunalman, publicist och aktiv politiker; led. av riksdagen (agrar) sedan 1909. L. var minister utan portfölj i Tulenheimos ministär 1925, socialminister under Kallio 1925—26, under Sunila 1927—28. Th. Lohja, Lohjanjärvi, se L o j o. Lohman, Carl Johan, prästman, skald (1694—1759), fil. mag. 1716, prästvigd 1717, fältpräst under Karl XII:s tåg till Norge 1818, kyrkoherde i Tierp 1731. L. gjorde sig tidigt bemärkt som översättare och tillfällighetsdikta-re. Döden och förgängelsen målas i starka färger i dikter, som röja frändskap med Frese och Lucidor och peka fram mot Wallin. L:s religiösa diktning föranledde ärkebiskop Benze-lius att påkalla hans medverkan vid psalmboks-revision. I 1819 års psalmbok återfinnas under n:r 81, 90 och 91 av L. urspr. verkställda, sedermera delvis bearbetade övers, av tyska psalmer. — L:s dikter samlades först av P. Han-selli i ”Samlade vitterhetsarbeten”, 19 (1875). D.R. Lohreman, Gustaf, före adlandet L o h r-m a n, läkare (1640—94), studerade medicin i Uppsala under sin svåger, prof. O. Rudbeck d.ä., och därefter i Leiden, där han 1667 blev med. d:r. 1672 assessor i Collegium medicum, 1677 livmedikus hos Karl XI, som han åtföljde under skånska kriget, 1680 hos Hedvig Eleonora, adlades han 1689 och blev 1691 arkiater och preses i Collegium medicum. L. är en av de första av Sveriges mera vetenskapligt utbildade läkare; jämte Urban Hiärne erhöll han 1672 privilegium på användandet i terapeutiskt syfte av artificiella bad. C. Lohse [lä'za], Wilhelm O s w a 1 d, tysk astronom (1845—1915), blev 1870 H. C. Vogels assistent i Bothkamp, 1874 astronom vid det då grundade astrofysikaliska observatoriet i Pots-dam. Här ägnade sig L. åt undersökningar rörande solen, planeterna Mars och Jupiter, dub belstjärnor och grundämnenas spektra. Af-1. Lohtaja [lå'zt-], kommun i Finland, se L o c h t e å. Lohärad, s:n i Lyhundra hd, Stockholms län, n.v. om Norrtälje; 62,73 kvkm., därav 56,97 land; 860 inv. (1933; 15 inv. pr kvkm.); 16,o kvkm. åker (1927; 28,i °/o av landarealen), 29,38 kvkm. skogsmark. Egendom: Kristineholm. — Pastorat: L. och Malsta, Lyhundra kontrakt, Ärkestiftet. M.P. Loigny flQani'], by i dep. Eure-et-Loir, n.v. Frankrike. Här segrade tyskarna under storhertigen av Mecklenburg 2/i2 1870 över frans männen under Chanzy. Bj. Loimaa [lai'mä]. 1) Se L o i m i j o k i. — 2) Köping i Äbo och Björneborgs län, Finland, utbruten från Loimijoki kommun 1921; 14 kvkm.; 1,897 inv. (1931), finsktalande. Finsk samskola. Mdn. Loimijoki [lai'-], fi. Loimaa, kommun i Äbo och Björneborgs län, Finland, n.ö. om Äbo stad kring L. älv; 337 kvkm.; 7,418 inv. (1931), finsktalande. Mdn. Loing [Ipå'], v.-biflod till Seine, Frankrike, upprinner på Collines de 1’Auxerrois, flyter hu-vudsakl. åt n. och förenar sig med Seine 60 km. s.ö. om Paris. Längd 160 km. L.-k a n a 1 e n följer floden från mynningen 57 km., varpå den delar sig i Orleans- och Briarekanalerna, som förbinda L. med Loire. M.P, Lointain [Ipåtå'] (fra., avlägsenhet), användes inom måleri för att beteckna landskapets längst bort belägna partier (jfr Bakgrund). Avståndsverkan i måleri studerades ivrigt av renässansens teoretiker. Lionardos målartrak-tat innehåller märkliga iakttagelser rörande luftperspektiv, vilka bidragit att forma senare tiders uppfattning om 1. i konsten. F.IL Loir [lpa'r], flod i n.v. Frankrike, tillhörande Loires flodsystem, upprinner i Perche, 100 km. s.v. om Paris och förenar sig med Sarthe 20 km. från dennas mynning i Loire. Längd 310 km.; segelbar 120 km. M.P. — 555 — — 556 —