LOISY Loire [lqa'r], Frankrikes längsta flod, rinner upp 1,370 in.ö.h. på den recenta vulkankäglan Gerbier de Jones, strax s. om Mont Mézenc i Cevennerna. Efter ett kort lopp mot s. vänder L. snart mot n. och följer nu en smal dal av omväxlande trånga klyftor och små slätter längs ö. kanten av Le Puys basaltplatå. I landskapet Nivernais upptar L. den likaledes från Centralmassivet kommande Allier. L. rinner nu ut i det n. franska bäckenet och passerar i en vid båge mot v. och n. dettas s. del. Vid Or-léans vänder L. i rät vinkel mot s.v. och upptar sedan från v. de från Centralmassivets n. rand kommande Cher, Indre och Vienne och från h. Maine. I sitt nedersta lopp passerar L. det bretonska peneplanets s. del och utmynnar i Atlanten med ett 50 km. långt estuarium, som börjar vid Nantes. L. har en längd av 1,010 km., och dess flodområde omfattar c:a 121,000 kvkm. L. utmärker sig för stora och hastiga variationer i vattenmängden. Dess eget och de allra flesta biflodernas källområde, Centralmassivet, är täckt av ett mycket tunt jordtäcke. På gr. härav och den starka lutningen rinner nederbörden mycket hastigt av och ledes av de många bifloderna till L:s flodbädd, som då överfylles. Vid inträffande torka i Centralmassivet räcka ej de övriga bifloderna till för att fylla huvudfloden. Dennas vattenföring blir därför mycket ojämn. Under sommaren ter sig L. som en smal vattenfåra, som slingrar sig fram mellan vida sandrevlar och -bankar. Nedanför Alliers inflöde nedgår då vattenmängden ofta till 30 kbm./sek., medan den vid högsta vattenstånd kan nå 10,000. Ehuru L. nedanför Orléans nästan helt är omgiven av skyddsdam-mar, inträffa dock nästan varje år svåra översvämningar. Som trafikled är floden av begränsad betydelse. Från Vorey användes den som flottled, och på en sträcka av 825 km. är den segelbar för smärre fartyg. Sjögående ångare gå upp till Nantes, men de största måste stanna vid mynningshamnen Saint Nazaire. J.F. Loire [lQa'r], dep. i Frankrike, kring floden Loire, huvudsaki. inom landskapet Lyonnais; 4,799 kvkm.; 664,822 inv. (1931; 139 inv. pr kvkm.). C:a 40% av arealen är åker, 30% betesmark. I Saint-Étiennes koldistrikt blomstrar en omfattande metallindustri; betydande äro även textil-, pappers- och glasindustrien. Huvudstad är Saint-Étienne, 191,088 inv. M.P. Loire [lQa'r], Haute, se Haute Loire. Loire-Inférieure [lQa'r-äferjö'r], dep. i Frankrike, kring Loires nedersta lopp; 6,980 kvkm.; 652,079 inv. (1931). C:a 60% av arealen är åker, 25 % ängs- och betesmark. Betydande boskapsskötsel, vin- och fruktodling samt vid kusten fiske och saltutvinning. Särsk. i Loires dalgång finnes omfattande metallindustri; i övrigt grundar sig industrien på jordbruket. Huvudstad är Nantes, 187,343 inv. M.P. Loiret [Iparä'], dep. i Frankrike, kring mellersta Loire, s om Paris; 6,812 kvkm.; 342,679 inv. (1931). C:a 70% av arealen är åker (betydande frukt- och grönsaksodling). Industrien representeras av kvarnar, konserv- och ättik-fabriker. Huvudstad Orléans, 71,606 inv. M.P. Loir-et-Cher [lQa'r-e-Jä'r], dep. i Frankrike, kring mellersta Loire, s.s.v. om Paris; 6,422 kvkm.; 241,592 inv. (1931). Mer än 50% av arealen är åker, o. 20 % skogsmark. Betydande vin- och fruktodling samt fåravel. Industrien är ringa. Huvudstad är Blois, 24,607 inv. M.P. Loiseleuria [lpaslö'ria], växtsläkte, se Krypljung. Loisy [Ipazi'], Alfred Firmin, fransk teolog (f. 1857). Prof, i exegetik vid Institut catho-lique i Paris 1881, blev L. på gr. av bristande renlärighet i sin efter modern kritisk metod drivna forskning avsatt 1893, 1900—04 föreläste han vid Sorbonne, 1903 sattes flera av hans viktigaste arbeten (”L’évangile et 1’église”, 1902, ”Étu-des évangeliques”, s.å., ”Le quatrième évangile”, 1903) på Index (se d.o.), och 1908 blev han exkommunicerad, 1909—26 var han prof, i religionshistoria vid College de France i Paris. L:s mest berömda verk torde vara ”L’évangile et 1’église”, den kanske yppersta motskriften till Harnacks (se denne) ”Das We-sen des Christentums”, där L. mot denne hävdar, att man ej kan komma åt ”kristendomens väsen” utan att medräkna den kristna traditionen och kyrkan, vilken Jesus visserligen ej direkt instiftat men vilken som ett träd vuxit ur det frö, som Jesu liv och lära innebar. Skriften ”Autour d’un petit livre” (1903), föranledd av striden kring det förra arbetet och som kallats ett kompendium av den franska modernismen (se d.o.), är karakteristisk för reformkatolicismens strävan alt just via utvecklingstanken, tillämpad på avgörande frågor ss. om dogmerna och kyrkan, utan brytning med denna hävda tanke- och samvetsfrihet. Berömd är även L:s stora kommentar ”Les évangiles syn-optiques” (2 bd, 1907—08). L:s senare utveckling ledde honom till en agnostisk och positivis-tiskt (se A. C o m t e) färgad livsåskådning 1930—31 utkommo hans ”Mémoires” i 3 bd. — — 557 — — 558 —