LOJAL Litt.: J. Kübel, ”Geschichte des katholischen Modernismus” (1909); N. Söderblom, ”Reli-gionsproblemet inom katolicism och protestantism”, 1 (1910). S.N. Loja'l (till fra. loi, lag), laglydig, trogen sin lagliga överhet; rättskaffens. Motsats: illojal. — Subst.: 1 o j a 1 i t e't. Lojali'ster, även kallade tories, de nordamerikaner, som under frihetskriget intogo en mot England välvillig hållning och ville bevara sambandet med moderlandet; de deltogo i stor utsträckning på de engelska truppernas sida i kampen mot de upproriska. L. voro särsk. talrika i staten New York men ägde jämväl många anhängare i södern och bland Nya Englands anglikaner. Ett flertal stater antogo stränga lagar mot 1., vilkas egendom mångenstädes konfiskerades. I freden i Paris 1783 sökte de engelska underhandlarna på allt sätt förmå de nordamerikanska delegaterna att gå med på billiga vilkor för 1. och lyckades även genomdriva en rad bestämmelser i detta syfte. Dessa stannade emellertid till stor del på papperet, och efter freden fortsatte den redan under kriget betydande utvandringen av 1. till engelska kolonier i Västindien och till Canada. — Litt.: C. H. van Tyne, ”The loyalists in the American revolution” (1902). B. Lojo, fi. Lohja. 1) Sjö, fi. Lohjanjärvi, i n.v. delen av Nylands län, Finland, centralsjö för L. vattensystem; 91 kvkm.; 31 m.ö.h.; avflyter genom Svartå till Finska viken. Mdn. 2) Kommun i Nylands län, Finland, kring L. sjö; 231 kvkm., 7,113 inv. (1931), övervägande finsktalande (1,699 svensktalande 1930). L. är en gammal odlingsbygd med flera historiska egendomar. Kyrkan, som är uppförd på 1300-talet, är känd för sina medeltida väggmålningar (bild se pl. vid art. Finland, konst). Bland industriella anläggningar märkes L o j o k a 1 k v e r k a.-b. med ett aktiekapital av 50 mill. fmk och en årlig produktion av c:a 570,000 fat cement. Mdn. 3) Köping, omfattande L. kyrkby (L o j o-backen) med omgivningar, grundad 1926; 15 kvkm. 4,671 inv. (1931), övervägande finsktalande (480 svensktalande 1930). I köpingen finnes Lojo cellulosafabriks a.-b., aktiekapital 20 mill. fmk, årlig produktion 12,000 ton sulfatcellulosa. Finsk samskola. — Litt.: E. Nervänder, ”L. kyrka och dess medeltidsmålningar” (1896); ”Bidrag till L. sockenbeskrivning” (1895—1911). Mdn. Lojo cellulosafabriks a.-b., se L o j o 3). Lo-Johansson, Ivar, förf. (f. 2% 1901). L., som är autodidakt, har som arbetare och vaga-bond dragit sig fram genom flera europeiska lände1’ och givit talangfulla journalistiska skild ringar från skilda miljöer: ”Vagabondliv i Frankrike” (1927), ”Kolet i våld” (1928), från engelska kolgruvor, ”Nederstigen i dödsriket” (1929), från Londons Eastend, ”Zigenare” (1929) m.fl. L. har även utg. stridsskriften ”Jag tvivlar på idrotten” (1931). Senast har han försökt sig som romanförf. med ”Måna är död” (1932). — Självbiogr. skiss i ”Ansikten” (1932). A.W-n. Lojo kalkverk a.-b., se L o j o 2). Lojsta, s:n i Gotlands s. hd, n. om Hemse; 22,05 kvkm., därav 21,87 land; 292 inv. (1933; 13 inv. pr kvkm.); 4,83 kvkm. åker (1927; 22,i°/o av landarealen), 14,83 kvkm. skogsmark. N. L. utgör en del av Lojsta hed (se d.o.). — Pastorat: Fardhem, Linde och L., S. kontraktet, Visby stift. — Kyrkan, bestående av enskep-pigt långhus, rektangulärt kor med enkel, spets-bågig portal samt ett galleriförsett torn i v., står i sitt byggnadssätt nära den grupp av gotländska kyrkor, som tillskrivits Mäster Botvid från Eskelhem. Anläggningen dateras till 1200-talets senare hälft. En äldre kyrka hade enl. uppteckning byggts 1199, men inga bevarade rester finnas, som bekräfta tidpunkten. I kyrkans inre bevaras medeltida väggmålningar från olika perioder, från 1300-talet scener ovanför triumfbågen och från 1400-talet en serie passionsscener å n. långhusväggen. Märkliga medeltida glasmålningar finnas i altarfönstren. — Lojsta slott, även kallat Stånga slott, är ett område på gränsen mellan L. och Stånga s:n med förhöjningar, som dölja forntida befästningar och husgrunder, s.k. kämpagravar. En dylik husgrund från o. 500 e.Kr. utgrävdes 1929 vid L., och med hjälp av bevarade rester rekonstruerades en hallbyggnad, 26 m. lång, 10 m. bred. Inre stöd utgöras av stolpar, och takanordningen består av bockar, som antagas ha stått på den låga, 4—6 dm. höga grundmuren. — Litt.: Gerda Boè-thius & J. Nilén i ”Fornvännen”, 1932. — Bilder se pl. vid art. Gotland och Järnåldern. M.P.;F.H. Lojsta hed, gotländska Lojst haid, en ödslig skogstrakt på mellersta Gotland, till större delen bestående av issjögrus och -sand; här ligger Gotlands högsta punkt, 83 m.ö.h. (i Lojsta s:n). På L. förekommer ännu den halvt förvildade gotlandsrussen. — Kronoparken Lojsta-h e d omfattar 30,71 kvkm., därav 23,66 skogsmark (1931); nästan hälften ligger inom Hejde s:n, av återstoden komma de största delarna på Etelhems, Klinte och Fröjels socknar. M.P Lok, förk. för lokomotiv. Loka, se Sele. Loka, K u n g 1. gyttjebad- och brunnsanstalten, i Grythytte s:n, Örebro län, på näset mellan de små sjöarna N. och —- 559 — — 560 --