LOKALTECKEN S. Loken i n. ändan av den c:a 15 km. långa och 70—80 m. djupa, storslagna L o k a d a-1 e n, 4 km. s. om L. station å Bergslagernas järnväg. L. har berömda gyttjebad, anlitade sedan slutet av 1700-talet. L. hälsokälla började utnyttjas på 1720-talet, då ”Loka ingärd-ning” förklarades tillhöra Kronan och konung Fredrik tillsatte en brunnsmedikus. L. förvaltas av Riksmarskalksämbetet. J.C. Loka'l (till lat. locus, ställe), rum el. byggnad (för vissa ändamål), ort, ställe; ortlig, begränsad el. knuten till viss plats, orts-. — Lokali-s e'r a, bestämma el. ange platsen för; begränsa (inom ett visst område), vänja vid en viss ort. — Lokalit e't, ort, ställe, rum. LokaTanesteTika, se Bedövningsmedel. Lokaibana, järnväg, som ombesörjer trafik inom mera begränsat område och vanl. ansluter till bana av större betydelse. L. utföres oftast med mindre fordringar på trafikförmåga, tåghastighet m.m. E.R.S. Lokalbedövning, se Bedövningsmedel. Lokalfärg kallas i litteraturen de karakteristiska drag i en skildrad miljö (lokal), hos land och folk, som förf, anbringar för att ge skildringen verklighetsprägel och suggestiv åskådlighet. Termen är särsk. förbunden med W. Scotts namn; denne har gjort mest för att införa 1. i den historiska romanen. A.W-n. L. el. 1 o k a 1 t o n betecknar inom måleriet ett föremåls egen färg i rent solljus, opåverkad av skuggor och dagrar, reflexer, kontrastverkan el. andra störande element. I primitivt måleri lades 1. oförmedlat intill varandra. Det utvecklade renässansmåleriet sökte genom tonövergångar och rikt valörspel stämma om 1. till harmonisk helhetsverkan. Impressionismen underordnade 1. under de tillfälliga synintrycken el. upplöste den medvetet i dess enkla beståndsdelar. G. V. Lokalförsändelse, försändelse, som inlämnas å fast postanstalt el. som dit inkommer utan att ha vare sig behandlats av lantbrevbärare el. genom postverkets försorg befordrats å järnvägs-, ångbåts- el. landsvägslinje och som från sagda postanstalt el. annan fast postanstalt å samma ort tillställes adressaten direkt el. genom lokal- el. lådbrevbärare, ävensom försändelse, som postbehandlas allenast inom ett särsk., av K.m:t fastställt lokalportoområde. F.n. (1933) finnas följ, dylika områden, näml. Stockholms: städerna Stockholm, Djursholm, Lidingö och Sundbyberg, köpingarna Saltsjöbaden och Stocksund samt socknarna Dande-ryd, Nacka, Solna och Spånga; Göteborgs: städerna Göteborg och Mölndal samt socknarna V. Frölunda, Nya Varvet, Tuve och Backa; Malmö: Malmö stad (inkl. Fosieby, Hindby, Kulladal och Limhamn); Norrköpings: Norrköpings stad (inkl. Fiskeby och Lindö villastad); Hälsingborgs: Hälsingborgs stad (inkl. Ramlösa, Ramlösabrunn, Raus och Råå); Falköpings: Falköpings stad och Falköpings v. landsförsamling. Jfr Brevporto och Lokalporto. Y.Nr. Lokalgudar, religionsv., gudar, vilkas dyrkan är lokalt begränsad. De flesta religioner lämna ex. på 1. Särsk. rik på sådana var den egyptiska religionen, t.ex. Amon i Tebe, Ptah i Memfis, urspr. L, vilkas dyrkan småningom spritts över hela Egypten. Ett gott ex. på en 1., som med stigande anseende höll på att spränga sina lokala gränser, är Diana i Efesus, ”som hela provinsen Asien, ja, hela världen dyrkar” (Apg. 19:27). I japansk religion finnes alltjämt en mångfald 1. Th.P. Lokalise'ra, Lokalite't, se Lokal. Lokalporto, ett särsk., lägre porto för vissa lokalförsändelser (se d.o). L. tillämpas numera endast å brev (samt affärshandlingar av högst 200 gr. vikt). Y.Nr. Lokalströmmar, fys., kallas de elektriska strömmar, som uppstå, då en oren metall ned-sänkes i en elektrolyt. L. äro orsaken till att orena metaller äro mindre motståndskraftiga mot kemiskt verksamma vätskor än de rena metallerna. Sålunda löses ren zink ej i salpetersyra, medan däremot den vanl. använda orena zinken lätt upplöses däri. Zinken och föroreningen bilda med syran ett galvaniskt element, genom vars kortslutning kraftiga 1. uppkomma. N.R-e. Lokalstyrka, sjöstridskrafter avsedda för skyddet av visst begränsat kustområde, ev. i samverkan med kustart., och för bevakning och minsvepning av handelsvägarna utefter kusten inom området i fråga. I I. ingå i regel fartyg, som på gr. av ålder och förslitning icke längre kunna avses för den operativa flottan (kustflottan). H.S-k. Lokaltecken, psykol. Termen 1. brukades först av H. Lotze, som därmed betecknade den särsk. kvalitet, en förnimmelse får, därigenom att den i medvetandet förlägges till en bestämd plats. L. kan alltså fattas som ett med förnimmelsen förenat bifenomen av fundamental betydelse för rumsuppfattningen. Teorien om 1. har från olika utgångspunkter behandlats av ett flertal forskare, av vilka några i likhet med Lotze betraktat 1. som en produkt av erfarenheten (empirisk el. genetisk teori), medan andra mera framhävt dess karaktär av omedelbart givet faktum (nativistisk teori). Bland den rikhaltiga litt. om 1. märkas: II. Lotze, ”Mikrokosmus”, 1 (1856); H. Helmholtz, —- 561 — — 562 —