LOKOMOTIV ringen (se Volsungasagan). — Många missgärningar hade L. på sitt samvete, men först då han vållat Balders död, gick hans öde i fullbordan. Han infångas i skepnaden av en lax i Franangers fors, bindes i en klipphåla, och över honom spyr en giftorm sitt etter. Även vid Ragnarök uppträder han som gudarnas motståndare. Det är han, som styr skeppet med alla mörkrets makter mot den slätt, där den slutliga striden skall utkämpas. — L. är ett väsen på gott och ont, men mest på ont. Till det goda, han utför, blir han merendels nödgad. Han är kvick och snarfyndig, men lömsk och hatfull. På Ägirs gille utöser han de giftigaste smädelser över gudar och gudinnor. Först Tors ankomst skrämmer smädaren till tystnad. — Den mytiska innebörden av Lokegestalten är mycket omstridd. Åtskilligt talar för, att han urspr. varit ett slags stamfaderheros, en Pro-metheus-typ. Med eld och blixt har han många beröringar. Hans ondskefullhet beror delvis på senare utveckling, sannolikt under påverkan från kristendomens djävul. Den uppfattningen, att hans namn vore en förkortning av Lucifer, är emellertid ogrundad. F.ö. ha i L^myterna en del drag upptagits även från andra håll. I folksagan har han avsatt spår. Sannolikt står han också i förbindelse med den vätte Locke, som i något skiftande gestalter uppträder i de nordiska länderna, på sina håll som ett slags ljusdemon. — Litt.: A. Olrik, ”Myterna om L.” (i ”Sv. landsmål”, 1910—11); H. Celander, ”L:s mytiska ursprung” (1910). E.H. Lokoköp, detsamma som platsköp (se K ö p); även köp för omgående leverans. Lokomobi'1 (till lat. locus, ställe, och mo'bi-lis, rörlig), på hjul monterad, transportabel ångmaskin (jämte ångpanna) el. fotogenmotor, avsedd för drift av tröskverk, mindre sågverk, torvverk el. dyl. anläggningar, där kraftbehovet ej är så stort och av mera tillfällig art. L. har utträngts ganska mycket av den självgående, oljedrivna traktorn och även av elektriska motorer på orter, där billig elektrisk kraft finnes att tillgå. v.S. Lokomotion [-fo'n] (till lat. locus, ställe, och mo'tio, rörelse), förflyttning från ett ställe till ett annat; zool., ställförflyttning (se d.o.). Lokomoti'v (till lat. loco move're, röra från stället), oftast förkortat till lok, numera endast för järnvägar, förr någon gång för landsväg, är ett fordon avsett att framdraga vagnar för transport av personer och gods. Kraftkällan, kol, kolpulver, ved, torv, flytande bränsle el. elektrisk energi från ackumulatorer, lagras å 1. el. tender el. överföres med strömavtagare från elektrisk ledning utmed banan. Är kraftkällan olja, användes den dels för eldning un der ångpanna, dels i förbränningsmotor. Efter kraftkällan benämnas 1. ång-, elektriskt, Diesel-lok m.m. Drivanordningen är ångmaskin, förbränningsmotor (Dieselmotor m.m.) el. elektrisk motor, som medelst vevstakar el. kugghjul överför drivkraften å drivhjulen el. å kugghjul å kuggstångsbergbanor (friktionslok el. kugg-hjulslok). Efter användningssättet benämnes 1. snäll-, person- el. godstågslok samt växlings-(växel-)lok, gruvlok m.m. Benämningarna våt-ång- och överhettarlok förekomma, allteftersom ångan icke är el. är överhettad. Ånglok kan vara tenderlok försett med fastkopplat fordon för större vatten- och bränsleförråd (tender) el. tanklok med plåtbehållare för vatten och bränsle å 1. — Ett l:s huvuddelar äro 1) kraftalst-ringsanläggningen — vid ånglok ångpanna med tillbehör, 2) maskineriet, ångmaskin, förbrännings- el. elektrisk motor, och 3) ramverket med drag- och buffertanordningar samt däri anbragta axlar med å dessa fastpressade hjul. — L:s storlek och dragkraft angivas å ånglok efter ångcylindrarnas antal och dimensioner samt efter antalet driv- och koppelaxlar ss. fyr-, sex-, åttakopplade o.s.v. Utom drivaxlarna, som försättas i rörelse av maskineriet, har 1 oftast även boggier el. löpaxlar för fördelning av belastningen och ernående av jämnare gång. Vid större antal koppelaxlar ordnas dessa stundom i grupper med två särsk. ramverk under ångpannan och med två kraftöverföringar, s.k. dubbellok. L:s dragkraft alstras i ång-cylindrarna (hos elektriska 1. i motorerna) el. i förbränningsmotorernas cylindrar. Dragkraften överföres på drivhjulen medelst vevstakar och måste motsvara den av l:s adhesionsvikt beroende friktionen mellan de kopplade hjulen och skenorna el. ock medelst kugghjul. Ångloks yttre form beror huvudsaki. av ångpannans konstruktion och läge. Ångpannan utgöres av en liggande, cylindrisk långpanna (fig. 1), bakom vilken en lådformig del är tillbyggd, innehållande en inre eldstad, som, nedan avgränsad genom en rost, är förbrän-ningsrummet för bränslet. I eldstaden alstrade heta rökgaser draga genom i pannan liggande rörknippen (tuber) till det framför pannan belägna rökskåpet (fig. 3) och från detta ut genom skorstenen; askresterna falla genom rosten i asklådan. Vattnet i ångpannan blir genom värmet från eldstads- och tub-väggar upphettat till ånga, som genom ångdomen i särsk. ledningar föres till ångcylindrarna. Till ångpannans utrustning höra- manometrar, säkerhetsventiler, vattenståndsmätare, matareapparater, utblåsningskran och regulator för ångtillförseln, vanl. anbragt i en ångdom ovanpå pannan. För att spara bränsle och vatten har man å en del — 565 — — 566 —