LOKRUME pareil” och Burstalls ”Perseverance”. Persontrafik med ångdrift hade börjat redan 27/» 1825 å sträckan Stockton—Darlington, då Stephenson med sin maskin ”The locomotive” kunde befordra 22 person- och 12 kolvagnar med en hastighet av 10 km. i tim. Regelbunden offentlig trafik öppnades 15/o 1830 å linjen Manchester—Liverpool med det av George och hans son Robert Stephenson byggda 1. ”Planet”, som var försett med två vågräta, under rökskåpet liggande innercylindrar. Tyska lokbyggandets grundläggare var August B o r-s i g, vars första I. (1841) liksom Norris’ i Phi-ladelphia var utrustat med en främre boggi. Närmast följ, lokbyggare voro Maffei i München, Egestorff i Linden vid Hannover 1846, maskinfabriken Esslingen 1847, R i c-h a r d H ar t mann i Chemnitz och H e n-schel & Sohn i Kassel 1848 m.fl. Första tenderloket byggdes 1837 av C h u r c h i Birmingham och första kompoundloket 1874 efter anvisning av Mallet, vilket 1. dock först efter av Borries utförda förbättringar vann utbredning. 1897 insattes det första 1. med överhettad ånga i snälltågstjänst. Synnerligt ekonomiserande förbättringar utgöra överhettaren, inbyggandet i 1. av förvärmare och införandet av ångtur-binen. Först 1908 lyckades bröderna Ljungström i Stockholm framställa brukbara ång-turbinlok, satta i trafik i Sverige och England. Även Zoelly, Oerlikon i Schweiz och Fr. K r u p p i Essen, Tyskland, ha byggt dylika 1., varav det första visades på järnvägs-utst. i Seddin 1924. — Redan före införandet 1856 i Sverige av de första engelska 1. hade Munktells mekaniska verkstad, Eskilstuna, 1847 byggt ett 1., ”Förstlingen”, för gruvbanor vid Norberg och 1855 ett andra för Fryksta järnväg. 1891 levererade samma verkstad det första kompoundloket (Malletlok) till Kosta —Lessebo järnväg. 1860—63 levererades 1. från Nyköpings mekaniska verkstad, och vid samma tid påbörjades loktillverkning vid Motala mekaniska verkstad, 1865 i Trollhättan av Nyd-qvist & Holm (fig. 7), 1867 vid Kristinehamns mekaniska verkstad samt senast vid sv. järn-vägsverkstäderna i Falun. Elektriska lok byggas även vid Asea i Västerås. E.R.S. Lokomotivmannaförbundet, Sveriges 1., förening av lokomotivförare och -eldare, bildad 1908; antal medl. o. 5,000 (1933). Lokovara, vara, som vid köpeavtalets ingående finns på avsändningsorten och alltså genast kan levereras. Vhgn. Lokpersonal, järnvägsmän, utbildade för tjänstgöring å lokomotiv: lokomotivförare och lokomotiveldare. Lokris. 1) Landskap i Grekland, vid maliska och eubeiska vikarna n. om Fokis och Beotien. L. beboddes av bl.a. de opuntiska lokrerna (efter staden Opus, i den fruktbaraste delen av L.). Det slöt sig till Aten 357 f.Kr., bundsförvant till Tebe efter 371, etoliskt sedan o. 265, fritt 197. W N. 2) Landskap i Grekland, vid Korintiska viken, begränsat i n. av Doris, i ö. av Fokis. Politiskt spelade L. ringa roll, slöt förbund med Aten 426 f.Kr., efter 371 med Tebe, ingick i etoliska förbundet o. 290, självständigt efter 167. Till skillnad från L.l) kallades L. ofta det ozoliska L. efter området Ozolis i s. Bland städerna märkes Amfissa i n. L. W.N. Lo'kroi, L. epizefg'rioi, lokrisk koloni i Brut-tium (nuv. Kalabrien) i Syditalien, vid Joniska havets kust. L. hörde till de grekiska städer, som under årh. före Roms seger förmedlade handeln mellan Grekland, Orienten och italiker-na. Det grundades 673 f.Kr. och hade sin storhetstid under 500- och 400-talen (Zalevkos’ lagar) ; dess nedgång började med revolutionerna efter Dionysiernas stormakt i Syrakusa (början av 200-talet). Av de rika konstskatterna från L:s storhetstid förvaras tempelskulpturer i Neapels museum. Även den berömda tronande gudinnan från början av 400-talet i Berlins museum härrör måhända från L. Ax.Bs. Lokrume, s:n i Gotlands n. hd, n.ö. om Visby; 33,53 kvkm., därav 33,u land; 434 inv. (1933; Lokrume kyrka. — 569 — -- 570 —