LOKSELE 13 inv. pr kvkm.), 15,94 kvkm. åker (1927; 48,2% av landarealen), 9,43 kvkm. skogsmark. Kyrkan, invigd 1287, visar den gotländska över-gångsstilen, med några rester (n. muren) av en romansk anläggning. — I socknen ligger vid Lanks ett stenhus från 1200-talet (nu tillhörigt Gotlands fornvänner). — Pastorat: Väst-kinde, Bro, Fole och L., N. kontraktet, Visby stift. M.P.;E.W. Loksele, se Sele. Lokstad benämnes hos hästen främre hälften av bogbladets yttre yta, på vilken lokselen anbringas och varifrån dragkraften utgår. V.M-r. Loksvulster, veter., äro icke några svulster i vetenskaplig mening utan ärt- till hasselnötstora knutor i lokstaden hos häst, vanl. utgående från hudkörtlar och hårsäckar och oftast infekterade av varbakterier. Skavsår i huden kunna även ge upphov till 1. Mindre abscesser tömmas snart ut, men genom tryck och retning av seldonet uppstå lätt bindvävsavsättningar, som föranleda hudförtjockning och kvarstående svulstbildning. Svulster av annan natur förekomma även i dessa kroppspartier, ss. stora, mjuka sådana, innehållande en vattenliknande el. blodblandad vätska (hygrom). Behandlingen av dessa åkommor är rent kirurgisk; lättast förebyggas de genom renlighet och väl anpassat seldon. V.M-r. Lokträ, se Sele. Lokus, se L o c u s. Loku'stträd, se H y m e n æ a. Loli'go, ett släkte bläckfiskar (se d.o., sp. 290). Lo'lium, grässläkte, se Repesläktet. Lolland, L a a 1 a n d, dansk ö, skiljes från Själland av Smaalands Farvand, från Falster av det smala Guldborg Sund; 1,234,7 kvkm.; 87,534 inv. (1930). Från n. intränger Sakskö-bing Fjord och från Langeland Bält i v. Nak-skov Fjord. Kusten är flack, särsk. i s., där man mot havet uppfört dyrbara vallar, vilka skydda 177 kvkm. mark, som delvis ligger under havsytan. I sht utanför sydkusten finnas farliga rev. L. är en svagt böljande slätt, vars jordmån är fruktbar moränlera, till o. 70 % odlad (betydande sockerbetsodling). Högsta punkten är 30 m.ö.h.; största sjö är Maribo Sö, 9 kvkm. Skog finnes relativt mycket (116 kvkm), särsk. bok samt rester av ekskogar. L. har städerna Maribo, Nakskov, Saksköbing, Rödby och Nysted; 5 järnvägar samt järnvägs-och landsvägsbro till Nyköbing på Falster. L. tillhör Maribo amt och L.-Falsters stift. M.P. Lolland-Falsters stift omfattar Lolland och Falster med omliggande smärre öar; 135,687 inv. (1930). Stiftstad: Nyköbing F. W.P-n. Lollands nörre Herred, i Maribo Amt, om fattar n.v. delen av Lolland; 251,19 kvkm.; 27,909 inv. (1930), därav 14,742 i Nakskov. W.P-n. Lollands sönder Herred, i Maribo Amt, Lolland, omfattar ett bälte s.ö. om Lollands nörre Herred och v om Rödby Fjord; 286,n kvkm.; 13,384 inv. (1930). W.P-n Lolla'rder, smädenamn (antagligen bildat ur holl. lollen, lalla, sjunga; även sammanställt med lat. lo'llium, ogräs) på John Wyclifs (se denne) vandrarepredikanter och övriga anhängare. L. kritiserade påvedömet och den för-världsligade hierarkien och krävde lydnad för ”Kristi lag” i bibeln, bokstavligt fattad. Härmed kunde vittgående sociala och ekonomisk reformkrav förenas, varför 1. (trol. med orätt) fingo skulden för bondeupproret 1381 (se England, sp. 644). Efter Wyclifs död framlade de i parlamentet en petition om kyrkliga reformer (1395); krig betecknades häri ss. brott mot ”Kristi lag”. Snart angrepos emellertid 1. av konung och hierarki i förening med inkvisition och bål (från 1401), och förbud utfärdades mot läsning av icke godkända bibelövers. 1409. Bl. a. avrättades deras ledare Sir John Oldcastle 1417. Trots förföljelser fortlevde 1. ss. bibelläsande, hemliga sällskap, från vilka antikleri kala åsikter utbreddes bland folket. Vid reformationen gingo de upp i den puritanska riktningen. — Litt.: J. C. Carrick, ”Wycliffe and the lollards” (1908); J. Gairdner, ”Lollardy and the reformation in England” (4 bd, 1908—-13) A.M-n Lolle, Peder, se L a a 1 e. Lolo. 1) Ett ännu till största delen oberoende naturfolk i s.v. Kina (Yünnan, Sichuan). L. äro delade i en mängd stammar. De äro ej av så utpräglad mongolisk typ som kineserna. Åkerbruk och boskapsskötsel äro huvudnäringarna Hos 1. finnas 3 klasser: adel, gemene man och slavar, de sistn. avkomlingar av kinesiska krigs fångar. L. ha ett eget skriftsystem, vars ur sprung är omtvistat. G.B-r. 2) De s.k. 1 o 1 o-f o 1 k e n (lolo, lisu, lahu, kwi, akha m.fl.) ha från Sydkina under nyare tid invandrat till Bortre Indien, där de bo kring övre loppet av Salwin, Mekong och Songku. I sitt ursprungsland mottogo 1.-stammarna många kinesiska kulturimpulser och ha bidragit till utbredningen av nordliga kulturelement i Bortre Indien. G.B-r. Lom, sjöv., årlom, se Åra. Lom, zool., se Lomsläktet. Lom, hd i Opland fylke, ö. Norge; 1,948,35 kvkm., 2,643 inv. (1930). L. är en fjällbygd i Oltas dal med väg över Grotli till Geiranger i Sunnfjord och längs Bövra till Jotunheimen i s. Galdhöpiggen, Glittertind o.a. kända toppar ligga i L. hd. Ax.S — 571 — — 572 —