Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Lomami
- Lomas de Zamora
- Lombard
- Lombard, Lambert
- Lombardi, Alfonso
- Lombardiet
- Lombardiska stadsförbundet
- Lombardiskt band
- Lombardlån
- Lombard street
- Lomber
- Lombergsfältet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOMBERGSFÄLTET
Lomami, biflod till Kongo (se d.o., sp. 872).
Lomas de Zamora, stad i prov. Buenos Aires,
Argentina, 10 km. s. om staden Buenos Aires)
80,300 inv. (1931). Slakterier, tegelindustri. M.P.
Lomba'rd, invånare i Lombardiet; även en
allmän benämning på italienska affärsmän, som
under medeltiden bedrevo växel- och
bankiraffärer i Europa. L. kom småningom att
beteckna den låneverksamhet mot pant, som
utgjorde en väsentlig del av nämnda affärsmäns
rörelse, och har sedan överflyttats på vissa
delar av utlåningen i det moderna bankväsendet
(se Lombardlån). K. W-B
Lombard [låba'r], L a m b e r t, nederländsk
målare och arkitekt (1506—66), hörde till de
nederländska konstnärer, som stodo under
starkt italienskt inflytande. L. lade grunden till
sin klassicistiska bildning under ett tvåårigt
uppehåll i Rom. Såväl hans
arkitektverksamhet som hans måleri äro av problematisk
natur. Endast kopparstick av H. Cock efter L:s
kompositioner och ett stort antal teckn. ge
säkra besked om arten av hans verksamhet. I
Liége förvaras en tavla ”Nattvarden”, som
antages vara målad av L. F.H.
Lomba'rdi, Alfonso (Citadella), italiensk
bildhuggare (1497—-1537), var huvudsaki.
verksam i Bologna. Till hans bästa arbeten räknas
marmorgruppen ”Kristi uppståndelse” i San
Petronio i Bologna och en serie reliefbilder å
sockeln till S:t Dominicus’ grav i San Domenico
i Bologna. Han var också en mästare att i
målade lerfigurer nå ett naturalistiskt uttryck.
De större kompositionerna utmärka sig för en
sluten uppbyggnad och ädel gestaltning. F.H.
Lombardi'et, ital. Lombardia, landsdel i n.
Italien (se karta vid d.o.) mellan Alperna och
Po mellan Ticino och Lago di Garda, omfattar
prov. Bergamo, Brescia, Como, Cremona,
Man-tua, Milano, Pavia, Sondro och Varese; 23,810
kvkm.; 5,545,307 inv. (1931). L:s huvuddel
ut-göres av Poslättens centrala parti. Medan
huvudnäringen i berglandet består av extensiv
boskapsskötsel, är den på slätten intensivt
åkerbruk och intensiv boskapsskötsel. Här är L.
ett av Europas tätast befolkade länder med
mera än 200 inv. pr kvkm. i stora områden.
75 °/o av befolkningen bor här i slutna byar,
övergångsbältet mellan Alperna och slätten
utmärker sig särsk. för milda vintrar. Här odlas
fruktträd, ss. persikor och aprikoser, men även
mullbärsträd, oliver, apelsiner och citroner.
Slätten med dess heta och fuktiga
sommarklimat och väl genomförda konstbevattning
präglas av spannmålsodling (vete, majs och ris)
och av på foderväxtkultur grundad
boskapsskötsel. Dessutom ligger här Italiens enda
större industriområde med sidenväverier i Como
och Bergamo, ylleindustri i de båda sistn. och
i Milano. Även landsbygden mellan Milano och
Como är starkt industrialiserad, så att
folktätheten här överstiger 300 pr kvkm. J.F.
Lombardiska stadsförbundet stiftades 1167
mellan Cremona, Mantua, Bergamo och Brescia
för att försvara städernas friheter mot kejsar
Fredrik I. I förbund med påven bibragte
städerna kejsaren nederlaget vid Legano 1176,
varefter deras friheter erkändes. 1226 förnyades
förbundet mot Fredrik II, besegrades 1237 men
bidrog till det hohenstaufiska kejsardömets fall.
E.Lö.
Lombardiskt band har man kallat ett i
Lombardiet ända från 700-talet förekommande
ornament, ett vanl. tvårefflat band i slingor el.
flätning (se B a n d f 1 ä t n i n g, sp. 1,256).
Sådant flätverk förekom redan i den
gammal-kristna konsten, upptogs dels av armenierna,
dels av slaverna på Balkan, särsk. av kroaterna
i Dalmatien, samt av langobarderna i n. Italien.
Där bibehölls det länge och blev en
integrerande del i den romanska konstens ornamentik,
varpå bl.a. Lunds domkyrka visar prov. E.W.
Lombardlån (se Lombard), försträckning
mot handfången pant. Inom det moderna
bankväsendet avser 1. vanl. kortfristiga lån mot pant
av fungibla värden. Särsk. i Tyskland användes
benämningen 1. i samband med olika slag av
utlåning på kort tid för att beteckna en
en-gångskredit i motsats till de kreditformer, som
medge omsättning med avbetalning el. hel
förnyelse av försträckningen. Alltefter arten av
olika panter talar man om värdepappers- och
varulombard, växel- och valutalombard o.s.v.
Vid belåningen lägges huvudvikten vid att
panten är god och lätt realiserbar, medan den
personliga kreditvärdigheten kommer i andra
rummet, ehuru den givetvis icke lämnas utan
hänsyn. Lånegränsen varierar alltefter pantens art,
känslighet för prisfluktuationer m.m. Goda
värdepapper, ss. statsobligationer, belånas upp
till o. 90 °/o, medan aktier och varor, som ofta
äro underkastade prisförändringar, endast
belånas till o. 50 °/o. I Sverige användes
benämningen 1. mera sällan i allmänt talesätt men
förekommer dock ofta i pressen för att
beteckna affärsbankernas belåning av obligationer hos
Riksbanken. K.W-B.
Lombard Street [leYnbod stri't], gata i
London city, vid vilken ett stort antal av Englands
förnämsta penninghus äro belägna. L. användes
som ett uttryck för Londons penning- och
kapitalmarknad och utgör en motsvarighet till
staden New Yorks ”Wall Street”, vilken
representerar den amerikanska storfinansen. K.W-B
Lomber, se Kortspel, sp. 1,132.
Lombergsfältet, se Gr än ges bergsfältet.
— 573 —
— 574 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 15 20:58:05 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-17/0351.html