LONGBERG Oljecisterner vid Long Beach. en betydande industri (yllefabriker, fabriker för konservering av frukt m.m.) samt berömda havsbad. Staden har utvecklats mycket hastigt; den hade 1900 2,252 och 1920 55,593 inv. I mars 1933 härjades den av svår jordbävning. J.C. Longberg, Johan Olsson, politiker (1781 — 1839), hemmansägare i Gästrikland, invaldes i bondeståndet 1810 och var närvarande vid alla riksdagar t.o.m. 1835. Han spelade bredvid Anders Danielsson en betydande roll inom oppositionen, vilket dock icke hindrade, att han utnämndes till talman vid riksdagarna 1828/30 och 1834/35. L. var fullmäktig i Riksbanken sedan 1812. N.H-g. Long Branch [lårj bränc], stad i New Jersey, U.S.A., vid Atlanten, c:a 75 km. s. om New York; 18,309 inv. (1930); besökt badort. J.C. Longchanips [låja'], den förnämsta kapplöp-ningsbanan i Frankrike, belägen i Bois de Bo-logne i Paris. Longera [lågfe'ra], löpa i lina, se L i n 1 ö p-ning. Longfellow [lå'ijfälåu], Henry Wadsworth, nordamerikansk förf. (1807—82). Efter en tre årig studiefärd till Europa blev L. 1829 prof, i moderna språk vid Bowdoin college i Brunswick, Maine. 1835—54 var han prof, i moderna språk vid Harvard univ., 1835—36 och 1868 företog han nya resor till Europa; under den förra besökte han Sverige. L., som i Rom 1828 blev nära vän med K. A. Nicander, ägnade stor uppmärksamhet åt nordiskt kulturliv. Som förf, utvecklade han en livlig produktivitet. Av samtiden vann han först erkännande som prosaist med ”Outre-Mer; a pilgri-mage beyond the sea” (1835), där han med Irvings ”Sketchbook” som förebild återgav sina intryck av liv och litteratur i gamla världen, och romanen ”Hyperion” (1839), en Jean-Paul-efterbildning. Sin eg. insats har dock L. gjort som lyriker och epiker. ”Voices of the night” (1839), där hans studium av tysk romantik satt spår, blev en stor framgång. Av hans senare diktsamlingar kunna nämnas ”Ballads and poems” (1841), ”Poems on slavery” (1842), L:s enda litterära verk med anknytning till aktuellt amerikanskt liv, ”The belfry of Bruges” (1846), ”The seaside and the fireside” (1856) och ”Aftermath” (1873). Som poetisk berättare nådde L. högst. ”Evangeline, a tale of Acadie” (1847; sv. övers, av A. Lysander, 1854, Hj. Edgren, 1875, R. Törnebladh, 1901) ger en skildring ur amerikanskt liv på 1700-talèt på hexameter, som L. tidigare använt i övers, av Tegnérs ”Nattvardsbarnen” (1841). För ”The song of Hiawatha” (1855; sv. övers, av A. G. Vestberg, 1856) avfattad på runometer, utnyttjade han legender och traditioner om indianernas liv. Motivet till ”The courtship of Miles Standish” (1858; sv. övers, av Hj. Edgren) har han hämtat ur sin egen släkts historia. ”Tales of a wayside inn” (1863—74), till det yttre en imitation av Chaucers ”Canterbury tales”, vittnar bl.a. om hans förtrogenhet med fornnordisk litteratur. L. försökte sig också som dramatiker, dock utan framgång (”The golden legend”, 1851, ”The divine tragedy”, 1871, ”The New England tragedies”, 1857—68). Flitig översättare, tolkade han bl.a. Dantes ”Divina commedia” (1857). L. var oerhört populär på båda sidorna av Atlanten. Han var den förste amerikanske diktare, som fick erkännande i Europa. Moderna kritiker ha frånkänt honom ursprunglighet och självständighet. — ”The writings of H. W. L.”, 11 bd, 1886; ”Valda dikter af L.”, utg. av Hj. Edgren 1892. — Litt.: S. Longfellow, ”Life of H. W. L.” (3 bd, 1891); T. W. Higginson, ”H. W. L.” (1902); P. Morin, ”Les sources de 1’æuvre de H. W. L.” (1913); — 607 — — 608 —