H. S. Gorman, ”A Victorian American” (1926); A. Johnson, ”The relation of L. to Scandina-vian literature” (i ”The American-Scandinavian review”, 1915). H.E. Longhena [Iår)ge'na], Baldassare, italiensk arkitekt (1598—1682), utbildades i Venedig, för vars arkitektur han framgångsrikt var verksam i en ståtlig men måttfull och med utmärkta proportioner framträdande barock. Han fullbordade de av Scamozzi påbegynta s.k. Nya procurazierna vid Markusplatsen, byggde flera palats (se pl. vid Italiensk konst), skolor och kyrkor; bland de senare är mest bekant den härligt belägna S:ta Maria della Salute, utmärkt för sitt vackra kupolsystem (se pl. vid Barock). Bland palatsen må nämnas Rezzonico och Pesaro (det senare fullbordat först 1710). E.W. Longhi [låzggi], M. och O., se L u n g h i. Longhi [lå'rjgi], P i e t r o, italiensk målare (1702—85), var mestadels verksam i sin födelsestad Venedig, vars borgerliga liv han skildrade i genremässigt uppfattade scener, interiörer (ofta med ljusdunkel) och exteriörer. Jfr H. Kjellin i ”Tidskr. för konstvetenskap”, 1923. Bild se pl. vid Italiensk konst. — De präktiga fresker i Palazzo Grassi, Venedig, som förut gått under L:s namn, tillskrivas numera hans son Alessandro L. (1733— 1813), vilken annars är bekant som porträttmålare. E.W. Longico'rnia, tidigare benämning på skal-baggsfam. långhorningar (se d.o.). Longi'nos, grekisk filosof (d. 272 e.Kr.), rådgivare hos drottning Zenobia av Palmyra (se denna). L. utbildades vid akad. i Alexandria under Origenes och låg i filosofisk fejd med sin samtida Plotinos. — Under L:s’ namn går, väl med orätt, den berömda estetiska avh. ”Om det sublima” (”Peri hypsous”), som gentemot de klassicistiska idealen för originalitetens och personlighetsuttryckets talan och fick stor betydelse i förromantikens estetiska diskussion. Uppl. av P. H. O. Jahn (1887; flera uppl.), sv. övers, av E. Janzon (1894). l.H. Longi'nus, Johannes, polsk historieskrivare, se Jan D i u g o s z. Long island [lårj alTønd], ö, tillhörande staten New York, U.S.A., sträcker sig med en bredd av 19—36 km. 190 km. österut från Manhattan, New York; 3,356 kvkm. L.i. skiljes från fastlandet (Connecticut och New York) genom det o. 35 km. breda Long island sound, i sin v. smala del, mellan Manhattan och Queens—Brooklyn, kallat East river. L.i:s ”ryggrad” består av två ändmoränstråk, som här beteckna sydgränsen för den nordamerikanska inlandsisen. Mot ö. divergera de, och Uppslagsbok. XVII. — 609 — 20 LONGOS Peconic bay tränger djupt in mellan dem. Framför el. s. om moränstråken utbreder sig ett flackt svämlandskap och framför detta i sin tur en väl utbildad lagunkust. De långa ackumulationsvallarna el. sandrevlarna (Fire island beach, Rockaway beach, Coney island m.fl.) ge möjligheter till utmärkta havsbad, särsk. närmast Brooklyn. Av de stora lagunerna, Great South bay och Jamaica bay, räknas den sistn. till New Yorks hamn, men ännu har endast en 6—8 m. djup inseglingsränna utgrävts här. V. delen av L.i. upptages av stadsdelarna Brooklyn och Queens samt en mängd New York-förstäder. På L.i. bo många förmögna New York-bor i mer el. mindre luxuösa villor el. lantställen. På gr. av närheten till millionstaden och ett gynnsamt klimat drives jordbruket hu-vudsakl. som trädgårdsodling. Åkerjorden har på L.i. ett större värde än någon annanstädes i U.S.A. Ett ganska betydande fiske bedrives. 16 s.k. state parks med en sammanlagd areal av 44 kvkm. ha avsatts att användas som lek-och utflyktsplatser. J.C. Longitu'd, astr., geogr., se Längd. Longitudinalsvängningar, fys., sägas vara förhanden vid en fortskridande vågrörelse (se d.o.), då partiklarna, som äro bärarna av sväng-ningsrörelsen, utföra svängningar i fortplant-ningsriktningen. Ex. på 1. är ljudet. N.R-e. Longmans, Green & co. Itd [lå'gmønz gri'n ønd kB'mpøni li'mitid], engelsk bokhandlarefirma, grundad 1724 i London av Thomas Long-man (1699—1755), utger talrika verk inom de mest olika områden, tidskr. m.m. (bl.a. den ansedda ”Edinburgh review” sedan 1826), äger filialer i New York, Toronto, Bombay, Calcutta och Madras. Nuv. ledare är William Longman (f. 1882). W.N. Longoba'rder, folkstam, se Langobar-d e r. Longomonta'nus (L o n g b e r g), Christian Sörensen, dansk astronom (1562—1647), näst Kepler den mest framstående av Tycho Brahes lärjungar. L. var dennes medhjälpare först på Ven (1589—97) och därpå, till Brahes död, i Prag, varefter L. återvände till Danmark, där han blev prof, vid Köpenhamns univ. 1605. L. lät uppföra observatoriet på Rundetaarn, som han beskrev i ”Introductio in theatrum-astro-nomicum” (1639); hans förnämsta arbete, ”Astronomia danica” (1622), utgör en bearbetning av Brahes observationer. M-t. Longos, grekisk romanförf., verksam på Lesbos under obekant tid, förmodligen o. 200 e.Kr., förf, till den erotiska romanen ”Dafnis och Chloe”, som med sin idylliska stämning, subtila psykologi och raffinerade, falskt oskuldsfulla sensualism har blivit herderomantikens klassis- — 610 —