LONGTON ka verk. — Uppl. av J. M. Edmonds (1916), sv. övers, av G. Valley (1928). — Litt.: E. Rodhe, ”Der griechische Roman” (1900). I.H. Longton [lå'gtan], se S t o k e-o n-T r e n t. Longueville [lågvi'l], fransk hertigätt, här stammande från Jean de Dunois et L. (se denne). Dess medl. erhöllo 1571 titeln prinsar av blodet. Ätten utslocknade 1694. Henri I (1568—95), furste av Neuchåtel, besegrade ligan i slaget vid Senlis 1589. — Henri II (1595— 1663) förde efter Bernhards av Weimar död en tid befälet över dennes trupper och var därpå ledare av den franska beskickningen i Münster. I båda fallen var dock hans roll övervägande representativ. I fronden (se d.o.) tog han på sin gemåls anstiftan en livlig del och arresterades 1650 samtidigt med sina svågrar Condé och Conti (se dessa). ■— Anne G e-neviève de L. (1619—79), den föregåendes gemål, dotter till Henrik III av Condé, var berömd för sin skönhet och sina kärleksäventyr men sökte även spela en politisk roll. En hätsk fiende till Mazarin, var hon en av de ledande 1 den första fronden, i vilken hon indrog sin gemål och brodern Conti. Under den andra fronden förmådde hon Turenne att avfalla från hovet men hade f.ö. icke någon framgång i sina företag, övergiven av sin älskare La Roche-foucauld, blev hon jansenist och inträdde, sedan hennes son 1672 stupat, i ett kloster. P.S. Longwood [låhjpod], gård på S:t Helena, där Napoleon I vistades från 1815 till sin död 1821. Longwood på S:t Helena. Longworth [lå^pap], N i c o 1 a s, nordamerikansk politiker (1869—1931), advokat 1894 i Ohio, valdes efter karriär inom denna stats republikanska parti 1902 till medl. av unionskon-gressen (representanternas hus), som han med avbrott för åren 1913—15 tillhörde intill sin död, efter 1923 ss. talman. L., som tillhörde republikanernas h. flygel, var en av Hoovers förnämsta medhjälpare och stödde hans politik. B. Longwy [låvi'], stad i dep. Meurthe-et-Mo- selle, Frankrike, nära belgiska gränsen. Den på en klippa liggande övre delen av L. utbyggdes av Vauban till en stark fästning, tagen av preussarna 1792, 1815 och 1871. Under världskriget intogs L. 26/s 1914 av tyske kronprinsens armé, sedan 3:e franska armén efter det s.k. slaget vid L. 22/s—26/s tvingats tillbaka mot Vèrdun. A.W.G. Longyearbyen [lå'rjjä-], förr Longyear city. gruvort på s.v. sidan av Advent bay, Spetsbergen, Svalbard, utskeppningshamn för Store Norske Spitsbergen Kullkompanis gruvor; 550 —600 inv. Ax.S. Longör [lår)gö'r] (till fra. long, lång), längre, onödigt utdraget parti i ett litterärt arbete (särsk. drama) el. musikstycke. Loni'cera, bot., se Trysläktet. Lonke(-), se Lånke(-). Lons-le-Saunier [lå-la-sånje'], huvudstad i dep. Jura, Frankrike, 45 km. från schweiziska gränsen; 12,650 inv. (1926). L. är bekant för sina svavelhaltiga källor. Saltgruvor. L. lämnar utmärkta röda och vita viner. M.P. Loo, van [fan lä], nederländsk-fransk målar-släkt, se V a n 1 o o. Lood [läd], holländsk vikt = 10 gr. Loofs [läfs], Friedrich, tysk teolog (1858 —1928), prof, i kyrkohistoria i Halle 1888. L., som tillhörde den ritschlska skolan, är känd ss. en betydande framförallt dogmhi-storisk forskare. Av hans arbeten märkas ”Leitfaden zum Studium der Dogmenge-schichte” (1889; 4 Aufl. 1906) och ”Symbolik” (1902); han var dessutom en av grundarna av tidskr. ”Die christliche Welt” och medutg. av ”Theologische Studien und Kritiken”. — Litt.: Självbiografi i ”Die Religions-wissenschaft der Gegenwart in Selbstdarstel-lungen”, 2 (1926). S.N. Looft [läft], Carl August, norsk läkare (f. 1863), med. d:r 1897, praktiserande läkare, spec. i barnsjukdomar, från 1891; med hedersd:r i Uppsala 1932, har utg. bl.a. ”Kliniske og ætio-logiske studier over psykiske utviklingsmangler hos börn” (1897) och ”Lepra (Spedalskhed)” (s.å., jämte G. Armauer Hansen). C. Looping [lö'pirj] el. l. the loop [3a lö'p] (eng., av loop, ögla), se F 1 y g n i n g, sp. 850— 51. Loos [låå's], by i Frankrike, 4 km. n.v. om Lens, föll i slutet av okt. 1914 inom tyskarnas — 611 — — 612 —