LOPE DE VEGA linjer; blev sedermera föremål för åtskilliga strider och återtogs jämte kringliggande område av ententestridskrafter i slutet av sept. 1915. T.H-m. Loos [lås], C o r n e 1 i u s, militär och tecknare (1696—1738), tillhörde en sannolikt från Flandern härstammande sjömanssläkt och fick sin utbildning i den sv. fortifikationen, som stod under E. Dahlberghs ledning; han tjänstgjorde vid olika fästningsverk och deltog i kriget mot Ryssland, följde som drabant i konungens garde med i det ryska fälttåget 1708; användes i Smorgon att göra planscherna till konungens exercisregi. för armén; kom, efter Poltava, med honom till Bender och utsändes redan i början av 1710, jämte två andra officerare, till Konstantinopel att därifrån företaga en forsknings- och avteck-ningsresa till Främre Orienten. Detta blev den första sv. Orientcxp. Den sträckte sig till n. Egypten, Palestina, Syrien och Mindre Asien. Efter 1% år återkom den till Bender, rik på teckningar och beskrivningar. Dessa förstördes till större delen i kalabaliken. Ett 40-tal teckn. av L. och en stor karta äro emellertid bevarade (Nationalmuseum), ett dyrbart vittnesbörd om den karolinska tidens bildningsintresse. L. sändes sedan av Karl XII till Zweibrücken och Frankrike, återkom till Sverige 1718 och deltog i konungens sista fälttåg, blev sedan fortifika-tionsbefälhavare i Stralsund, fick 1736 avsked ur sv. tjänst med generalmajors titel samt mottog platsen som garnisonsbefälhavare i Hamburg, där han levde de sista åren. — Litt.: E. Wrangel, ”Den första sv. Orientexp. och C. L:s’ teckn.” (i ”Karolinska förbundets årsbok”, 1931). E.W. Looström, Carl Ludvig, konsthistoriker och museiman (1848—1922), blev efter estetiska och litteraturhistoriska studier i Uppsala fil. d:r 1875 och ingick 1877 vid Nationalmuseum, Stockholm, som vars chef (överintendent) han verkade 1900—15. I Sv. slöjdföreningen var L. sekreterare 1885—92 och vid Konstakad. 1891— 1921. Ät sistn. inst. har han ägnat en stor del av sin skriftställarverksamhet: ”Den sv. konstakad. 1735—1835” (1887—91), ”Minne af Johan Nordenfalk” (1909), ”Kungl. akad:s för de fria konsterna samlingar af målning och skulptur” (1913—14); L:s verksamhet vid Nationalmuseum betecknas bl.a. av planschverket ”Från Nationalmuseets konstslö jdsamling” (1900). L. utarbetade flera kataloger, ss. över J. A. Bergs, Edw. Cederlunds m.fl. konstsamlingar samt (jämte G. Upmark) över Karl XV:s samlingar; var red. för berättelsen om utst. i Stockholm 1897. Dessutom har L. utg. arbetena ”Johan Tobias Sergel” (1914) och ”1 sv. konstnärskretsar” (1916). E.W. Looy [1H], J a c. van, holländsk förf., se Holländska litteraturen, sp. 209. Lope de Rueda [lå'pä Öä roä'öa], spansk skådespelare, teaterdirektör och dramaturg (1510?—65), har populariserat det spanska dramat genom att flytta ut det från kyrkan och palatserna till för alla tillgängliga lokaler och genom att på naturlig och frisk prosa (sällan använd i äldre spanska dramer) framställa scener ur vardagslivet. Utom 5 komedier (efter-bildningar) och ett par herdespel har L. förf. 7 originella pasos, ett slags sayneter, av vilka ”Las aceitunas” (”Oliverna”) är den bästa. L. förbättrade högst väsentligt teaterns mekanism. J.V. Lope de Vega [lå'pä Öä Qä'ga], eg. Lope F é 1 i x (förnamn) de Vega Carpio, spansk skald (1562—1635). Redan som tolvåring författade L. ett kärleksdrama, som också uppfördes. Med dikt och kärleksäventyr fylldes f.ö. hela hans liv. De senare beredde honom mångfaldiga besvär, t.o.m. häktning och landsför Lope de Vega. Målning av L. Tristan. — 613 — — 614 —