LOREBURN Loreburn [lå'bän], Robert Threshie R e i d, sedan 1911 Earl L., engelsk jurist och politiker (1846—1923), liberal medl. av underhuset 1880 —1905, solicitor general 1894, attorney general 1894—95, lordkansler 1905—12. Den viktiga lagen om appellinstans i brottmål genomfördes 1907 på L:s initiativ. Th. Lorelei [lä'ralai], klippa på h. Rhenstranden mellan Sankt Goarshausen och Kaub i Hessen- Lorelei. Nassau, reser sig brant 133 m. över floden och är bekant för sitt eko. Sagan om trollkvinnan L., som genom sin sång dårar den förbiseg-lande, är icke av folkligt ursprung utan diktad av Clemens Brentano (”Lore Lay”, 1800) och har först under 1800-talet, framförallt genom H. Heines bekanta dikt, vunnit sin stora spridning. — Litt.: H. Seeliger, ”Die L.-sage” (1898). [C.] Loren^o Marques [låra'so marke'J], huvudstad i Mozambique, se Lourenzo Marques. Lorensberg, stadsdel i Göteborg (se d.o., sp. 174). Lorensbergsteatern, se Göteborg, teatrar. Lorénska fonden upprättades 1885 av studenten Viktor Edvard Lorén (1857—85) i Uppsala, med syfte att bidraga till utredande av den sociala frågan och att sprida allmännare kännedom om socialvetenskapen. L., som skulle förbrukas under högst 50 år, lämnade bl.a. medel till inköp av ett betydande socialvetenskapligt bibi, (sedermera överlämnat ss. gåva till Riks-dagsbibl. och Stockholms högsk.) och till utg. av en serie skrifter (1890—99). W.N. Lorents [lä'rens], Yngve, historiker (f. 2O/io 1887), fil. d:r i Uppsala 1916, 1913—20 medarbetare i ”Stockholms dagblad”, 1922—29 huvudred, för ”Bonniers konversationslexikon”, sedan 1932 för ”Nordisk familjebok”. L. har utg. bl.a. ”Efter Brömsebrofreden” (1916) och är red. för ”Vår egen tids historia” (1933 ff.). B. Lorentz [lä'ränts], Paul Günther, tysk botanist (1835—81), docent i München 1860, prof. i botanik vid univ. i Cördoba (Argentina) 1870— 74, i naturvetenskap vid Collegio nacional del Uruguay 1875, utgav ett flertal större arbeten över mossor och företog resor i bryologiskt syfte i olika delar av Europa (i Sverige och Norge 1868) samt växtgeografiska forskningsfärder i Argentina och Uruguay. Hans argentinska samlingar beskrevos av A. Grisebach O.Gz. Lorentz [lä'ränts], Hendrik Antoon, holländsk fysiker (1853—1928), prof, i matematisk fysik vid univ. i Lei-den 1878—1923. L. har spelat en betydande roll för den moderna fysikens utveckling. Hans vetenskapliga forskning präglades av klarhet, djup och åskådlighet. Bland hans tidigare arbeten märkas undersökningar av dis-persionsfenomenen, som bl.a. resulterade i uppställandet av ett märkligt samband mellan ett ämnes brytningsindex och täthet, som ung. samtidigt på annat sätt härleddes av den danske fysikern L. Lorenz och som därför går under namnet Lorentz-Lorenz’ lag. L. underkastade den kinetiska gasteoriens metoder, spec. de statistiska, en ingående granskning. Redan tidigt började L. studera den elektromagnetiska ljusteorien; i sin d:r-avh. behandlade han ljusets reflexion och brytning enl. denna teori. Snart insåg han dock denna teoris ofullkomlighet vid härledningen av materiens egenskaper. För att fullständiga teorien uppställde därför L. den s.k. elektronteorien (se d.o.) 1892, vilken visade sig vara oerhört fruktbar för fysikens utveckling. Sedan P. Zeeman 1896 i Leidenlabora-toriet lyckats påvisa, att spektrallinjerna från en ljuskälla påverkades, om ljuskällan infördes i ett kraftigt magnetfält, gav L. genast en teori för fenomenet på grundval av elektronteorien. För dessa undersökningar erhöllo L. och Zeeman 1902 års Nobelpris i fysik. I samband med sina undersökningar av den elektromagnetiska ljusteorien och elektronteorien kom L. in på problemet rörande ljusetern och utförde ingående studier härav. För att bringa teorien i överensstämmelse med erfarenheten tvingades han att uppställa den märkliga hypotesen, att en kropp i rörelse undergår en kontraktion i rörelseriktningen, den s.k. Lorentzkontraktionen. L. studerade ingående konsekvenserna av denna hypotes och kom därigenom att föregripa rela-tivitetsteorin (se d.o.). L. utförde även un — 623 — — 624 —