LOTH Renlosta, Bromus arvensis. visad från Ryssland 1922, emedan han under religionsförföljelserna uppträtt till religionens försvar. L., som är den förnämste ryske tänkaren i våra dagar, hyller en på religiös upplevelse grundad mystisk intuitivism: världen är en organiskt levande enhet, om vilken vi ha ett omedelbart medvetande. L. har bl.a. skrivit: ”Die Grundlehren der Psychologie vom Stand-punkte des Voluntarismus” (1903; på tyska 1904), ”Die Grundlegung des Intuitivismus” (1904; på tyska 1908), ”Handbuch der Logik” (1922; på tyska 1927), ”L’intuition, la matière et la vie” (1928). — Litt.: B. Jakovenko, ”Filosofi russi” (1927). M.H-v. Lossna, bergstekn., se Släppa. Lossningsanordningar, se Lastnings-och lossningsanordningar. Lossvattenlinje, den vattenlinje, på vilken ett fartyg flyter, då det ej innehar last. Lostasläktet, Bromus, av fam. gräs, omfattar o. 40 arter särsk. i n. tempererade bältet; några förekomma i tempererade delar av Sydamerika samt i tropiska bergsområden. I Sverige, särsk. i s. och mellersta delarna, växa 9 å 10 arter, av vilka B. ar-ve'nsis, renlosta, B. (Schedono'rus) ine'rmis, foderlo s-t a, och B. mollis (B. hordea'ceus), 1 uddlo s t a, äro allmänna på odlade områden, vägkanter, järnvägsbankar o.d.; B. secali'nus, r å g 1 o s-t a, täml. vanligt ogräs på rågåkrar; B. (Schedonorus) steri'-lis, sandlosta, är täml. allmän på hamnområden och vid vägkanter och B. racemo'sus, ä n g s-1 o s t a, k 1 a s e 1 o s-t a, på ängar och dikeskanter. Renlosta odlas mycket i 1-åriga vallar och i gräsmattor. A.V-e. Los von Rom-rörelsen [läs fån rä'm-], benämning på en i flera av Europas länder i slutet av 1800-talet uppkommen reaktion mot romersk-katolska kyrkan; den ledde till att ett stort antal förutvarande katoliker gingo över till protestantismen el. bekände sig till en helt konfessionslös livsåskådning. Rörelsens centrum var Österrike, där slagordet l.v.R. uppkom 1897. Här var nationellt missnöje med de talrika utländska katolska prästerna den närmaste orsaken. Den i Tjeckoslovakien efter kriget bildade, av Rom oberoende nationalkyrkan, kan också anses ss. uttryck för liknande strävanden. Rörelsens organ i Tyskland är tidskr. ”Die Wartburg” (1902 ff.). — Litt.: H. Couden-hove-Calergi, ”Zur Charakteristik der L.v.R.-Bewegung” (1906). S.N. Lot [lå], h.-biflod till Garonne, i s. Frankrike, upprinner på Montagne de Lozère i Cevennerna och flyter med starkt slingrande lopp åt v. samt mynnar i Garonne vid Aiguillon. Längd 480 km.; segelbar 295 km. M.P. Lot [lå], dep. i s.v. Frankrike; 5,226 kvkm.; 166,637 inv. (1931). L. utgör ett delvis för-karstat högland, genomskuret av floderna L:s och Dordognes dalar. Vs av arealen är åker; skog och betesmark upptaga vardera o. Vä. L. har betydande tobaksodling samt vin-, frukt-, valnöts-, kastanj- och tryffelodling. Stor får-och svinuppfödning. Såväl industri som bergsbruk äro obetydliga (livsmedelsindustri). Huvudstad är Cahors, 11,780 inv. (1926). M.P. Lot, Abrahams brorson, utvandrade enl. 1 Mos. 11:31 jämte denne till Kanaan, där han bosatte sig i trakten av Sodom och Gomorra, vilkas innevånares öde han genom Abrahams förbön slapp att dela. Vid Döda havets strand visas ännu den saltstod, till vilken enl. sagan L:s hustru under flykten förvandlades. 1 Mos. 19 nämner L. ss. stamfader till moabiterna och ammoniterna. K.G-w. Lota, fisksläkte, se Lake. Lot-et-Garonne [lå-e-garå'n], dep. i s.v. Frankrike, kring floderna Lot och Garonne; 5,385 kvkm.; 247,500 inv. (1931). De stora dalgångarna äro mycket fruktbara med stor vin-, frukt- och tobaksodling. I s.v. har L. andel i Les Ländes med skogar av fur och korkek. Halva arealen är åker; betesmark och skog upptaga vardera o. Ve. Industrien avser nästan uteslutande förädling av jordbruksprodukter, men därjämte tillverkas bl.a. tobaksvaror, musikinstrument och filthattar. Huvudstad är Agen, 24,939 inv. M.P. Loth [låt], J o s e p h, fransk keltolog (f. 1847), 1883 lärare i keltisk filologi vid univ. i Rennes, 1903 prof, vid Collège de France. L:s forskning har i sht ägnats bretonskan och kymriskan. Han har utg. ”Essai sur le verbe néo-celtique en irlandais ancien et dans les dialectes mödernes” (1882), ”L’émigration bretonne en Armo-rique” (1883), ”Vocabulaire vieux-breton” (s.å.), uppl. av ”Mabinogion” i ”Cours de littérature — 637 — — 638 —