LOTHAR celtique” (1889), ”Chrestomathie bretonne”, 1 (1890), ”Les mots latins dans les langues brit-toniques” (1892), ”Dictionnaire breton-fran^ais du dialecte de Vannes de Pierre de Chålons” (1895) samt ”Métrique galloise” (2 bd, 1900— 02). C.F. Lothar, furstar. Frankrike. 1) L. I, frankisk konung, romersk kejsare (d. 855), son till kejsar Ludvig den fromme; vid ordnandet av tronföljden 817 utnämndes L. till faderns med-kejsare; det bestämdes, att han i framtiden skulle utöva verklig överhöghet över bröderna. Förändringar inom den kejserliga familjen omintetgjorde detta fördrag och ställde L. och hans bröder i harnesk mot fadern. Efter dennes död 840 sökte L. ss. kejsare hävda sin överhöghet över bröderna Ludvig den tyske och Karl den skallige, men de sammanslölo sig, L. led 841 nederlaget vid Fontenoy och måste 843 gå med på en förlikning i Verdun: L. avsade sig sina anspråk på överhöghet över hela det frankiska riket och nöjde sig med att utöva regeringsmakt i sin riksdel, som utgjordes av Italien och landet mellan Alperna, Rhen, Schelde, Meuse, Saöne och Rhöne. Kort före sin död 855 delade L. sitt rike mellan sönerna Ludvig II, som fick Italien, Karl, som fick Burgund, och L. II, som fick rikets n. delar. B. 2) L., konung (941—986), son till Ludvig IV och den tyske kungen Otto I:s syster Gerberga, efterträdde 954 sin far och bekämpade med tysk hjälp upproriska franska stormän. Efter Otto I:s död förde han en växlingsrik och genom fördraget i Margut (980) avbruten strid med Tyskland om Lothringen. 985 lyckades han sätta sig i besittning av Verdun. Han lät 979 välja och kröna sin son Ludvig V till konung. Trots det franska samhällets starkt fortskridande feodalisering sökte L. ej utan framgång både i det inre och yttre hävda kronans ställning. B. Italien. L., konung (d. 950), son till konung Hugo av Italien, sedan 931 faderns med-regent och vid hans död 948 ensam kung, g.m. Adelheid av Burgund. Hon fortsatte L:s kamp mot Berengar av Ivrea och anropade i denna strid Otto I av Tyskland till hjälp, varigenom den tysk-italienska förbindelsen inleddes. B. Tys k-r omerska riket. L., kejsare (d. 1137). Urspr. greve av Supplinburg, 1106 hertig av Sachsen, anslöt sig L. till det mot de frankiska kejsarna riktade hierarkiska och saxiska partiet och blev ss. dess kandidat efter Henrik V:s död vald till tysk konung. Ss. sådan stod han i gott förhållande till biskoparna och gynnade den högkyrkliga riktningen i Tyskland. Han måste först utkämpa en hård kamp med hohenstauferna, de sydtyska hertigarna Fredrik av Schwaben och Konrad av Franken. Sedan de besegrats, drog L. 1133 till Italien, stödde i den där utbrutna schismen Innocentius II och lät kröna sig till kejsare. Huvudsaki. Kejsar Lothar. Sigill. var L:s politik riktad mot ö. och n.: han insatte den danske prinsen Knut Lavard till konung över obotriterna, stödde den hamburg-bremenska kyrkans krav på överhöghet över Norden och förmådde påven Innocentius II att fråntaga Lund ärkebiskopsvärdigheten. Då den danske konung Nils’ son Magnus 1134 erkände L. ss. Danmarks överherre, stod Danmark för en kort tid under både världsligt och andligt beroende av Tyskland. — Litt.: W. Bernhardi, ”L. von Supplinburg” (i ”Jahrbücher des Deutschen Reiches”, 1879). B. Lothari'ngien, se Lothringen. Lothian [låu'öiøn], landskap s. om Firth of Forth, Skottland, omfattande ung. grevskapen Linlithgow (West L.), Edinburgh (Mid-L.) och Haddington (East L.). M.P. Lothringen (ty.; fra. Lorraine), landskap i n.ö. Frankrike, bestående av nuv. dep. Meuse, Meur-the-et-Moselle, Moselle och Vosges; 23,652 kvkm., 1,879,839 inv. (1931). Geologiskt sett är L. Parisbäckenets ö. del (jfr Frankrike, sp. 23) och består av mot ö. sluttande platåer (Cötes — 639 — -- 640 —