LOTSSTYRELSEN under mörker genom att med korta mellantider visa klart vitt sken el. bloss under omkr. 1 min. tid varje gång. Lotsarna säga i allm. om ett fartyg, som giver sistn. signal, att det ”blossar efter lots”. E.Hg. Lotsstyrelsen, centralmyndighet för Lotsver-ket, lyder under Handelsdep. samt utgöres av generallotsdirektören ss. chef och 3 led., av vilka en är chef för kanslibyrån, en för lotsbyrån samt en överfyringenjör och chef för fyringen-jörkontoret, L:s tekniska byrå. Ss. extra led. i L. tjänstgör en sjöofficer, vilken handlägger ärenden rörande kustsignalväsendet. L:s tjänstemän i övrigt äro sekreterare, kamrerare, re-gistrator, revisor, aktuarie och kassör samt kansli- och kontorsbiträden, vidare fyringenjörer, byråingenjör, verkmästare, materialförval tare m.fl. L. skall bl.a. övervaka, att anstalterna för sjöfartens säkerhet behörigen underhållas och betjänas, föreslå utvidgning och förändring av nämnda anstalter, utfärda bestämmelser ang. utprickning och fyrbelysning, handha den ekonomiska förvaltningen av verkets medel och alla sådana tekniska frågor som nybyggnad av fyrskepp, lotshamnar, fyrar m.m. samt anskaffning av lysbojar o.a. L. skall vidare utfärda instruktioner och regi, för Lots-och fyrstaten. — Ss. statlig överstyrelse för lots- och fyrväsendet har L. sina anor från 1677, då genom k. resolution bestämdes, att ”såväl fyrbåkar som lotsar skulle bli under amiralitetets disposition”. Från nämnda år var sålunda Amiralitetskollegium lotsverkets ekonomiska överstyrelse och efterträddes 1803 av Förvaltningen av sjöärendena. Redan från första början var ”styrmanschefen”, sedermera lotsdirek-tören, led. av denna överstyrelse; dock ombesörjde han själv handläggandet av älla sitt verks personal- och materialfrågor. 1872 skildes lots-och fyrväsendets angelägenheter från förvaltningen av sjöärendena samt lades under ett centralt ämbetsverk, L., som till V? 1920 lydde under chefen för Sjöfartsdep. men därefter överflyttades till Handelsdep. Se även G e n e-rallotsdirektör och Lotsverket. E.Hg. Lotstaxa, se Lotspenningar. Lotstvång, se L o t s p I i k t. Lotsuppassning, de anordningar i form av lurlista för lotsarna, utkik, uppassning vid telefon och med lotsbåt, m.m., varigenom luts-ningsljänsten i yttre bemärkelse är reglerad. E.Hg. Lotsutkik, anordning i form av ett högt beläget utkikshus (ett torn, en båk el. en ställning), varifrån farvattnet utanför och omkr. en lotsplats el. ett lotsuppassningsställe kan överblickas för upptäckande av fartyg, som giver lotssignal (se d.o.). E.Hg. Lotsverket, samfälld benämning å såväl Lotsstyrelsen som under denna styrelse lydande lots- och fyrinrättningar samt anstalter för räddning av skeppsbrutna jämte till desamma hörande personal (Lots- och fyrstatens personal m.fl.). Ang. verkets organisation och hu-vudsakl. åligganden äro stadganden meddelade bl.a. i Instruktion för lotsverket och Lotsför-ordningen. Från 1904 äro rikets kuster och farvatten med avseende å där befintliga lots- och fyrplatser samt statens anstalter för räddning av skeppsbrutna indelade i sex lotsdistrikt: övre n. lotsdistriktet (distriktets exp i Umeå): kusten från gränsen mot Finland till strax s. om Ulvöarna utanför Örnsköldsvik; Nedre n. lotsdistriktet (exp. i Gävle) : kusten från strax s. om Ulvöarna till Ålands hav; Mellersta lotsdistriktet (exp. i Stockholm): Stockholms skärgård med tillhörande kust från Ålands hav till trakten ö. om Nyköping, Mälaren och Hjälmaren samt därmed sammanhängande vattenvägar, ävensom Gotland med kringliggande öar: ö. lotsdistriktet (exp. i Kalmar): kusten från något ö. om Nyköping till trakten av Kristiano-pel, Vättern, Göta kanals östgötalinje och därmed sammanhängande vattenvägar samt Öland; S. lotsdistriktet (exp. i Malmö): kusten från trakten av Kristianopel till strax n. om Torekov; samt V. lotsdistriktet (exp. i Göteborg): kusten från strax n. om Torekov till gränsen mot Norge, Vänern, Göta kanals västgötalinje och övriga med Vänern sammanhängande vattenvägar. Varje lotsdistrikt förestås av en 1 o t s k a p t e n, lydande omedelbart under Lotsstyrelsen och biträdd av en lotslöjtnant. Var och en av lotskapte-nerna har till sitt förfogande ett tjänstefartyg (en mindre ångare) för inspektion, arbete med bojar och prickar (jfr Utprickning) m.m. Antalet statliga lotsplatser är (1933) 99. Personalen vid dessa platser lyder närmast under en förman, vilken å 18 av de viktigaste lotsplatserna benämnes överlots och å de övriga lotsförman. De i tjänsten äldsta lotsarna utnämnas till mästerlotsar. Därjämte finnas lotslärlingar och extra-lotsar. Ss. båtbiträden tjänstgöra ant. lotslärlingar el. särsk. därför anställd extra personal. — L. äger (1933) o. 530. fyrplatser, därav 19 fyrskeppsstationer, 81 fyrplatser med ständig bevakning (fyrpersonal boende vid fyrplatsen) och o. 430 fyrplatser i övrigt, därav 95 lysbojar. Ä fyrskeppen och vid fyrarna med ständig bevakning benämnes förmannen fyr-mästare och hans närmaste man f y r- — 647 — — 648 —