LOTTOR Lorenzo Lotto: Porträtt av okänd ung man. Gemäldegalerie, Wien. pinakotek). Ett porträtt av utmärkt karakteristik på Nivaagaard, Danmark. E.W. Lottor, gängse benämning på medl. av finländska föreningen Lotta Svärd och därmed likartade sammanslutningar. Föreningen Lotta Svärd framkom under frihetskriget och samarbetar numera med skyddskårsrörelsen. Den är under en centralstyrelse indelad i 22 distrikt och dessa i lokalavd., så att praktiskt taget varje lokal skyddskår har en Lotta Svärdorganisation vid sin sida. Rörelsen arbetar på 4 sektioner, näml. 1) sanitetssektionen, som biträder vid krigssjukvården och även vid olyckstillfällen i fred; 2) fältkökssektionen, som ombesörjer skyddskåristernas förplägnad i krig och under fredsövningar; 3) utrustningssektio-nen, som tillverkar persedlar, vilka kunna utföras i hemmen, och 4) insamlingssektionen, som anskaffar medel för skyddskårernas verksamhet. Föreningen vill därjämte höja den allmänna försvarsviljan och skyddskårernas moraliska duglighet. För medl:s utbildning ordnas kurser inom de olika sektionerna. L:s uniform består av grå bomullsklänning, vitt förkläde, grå snibb om huvudet, yllekappa, armbindel och brosch. Medl. äro passiva el. aktiva, de sistn. ant. fältlottor, vilka ständigt äro beredda att stå till förfogande för skyddskårerna, el. hemmalottor. Medl.-antalet uppgår (1932) till c:a 47,000. — Liknande organisationer finnas i Estland, Lettland och Sverige, där land-stormskvinnoföreningarnas medl. ävenledes kallas 1., se L a n d s t o r m, sp. 843. E.O.B. Lotus, se Kär ing tandsläkt et, Lotusblomma och Z i z y p h u s. Lotusblomma, benämning på vissa i varmare delar av Asien och Afrika inhemska arter av näckrosväxter. Den indiska 1., Neta'mbo nu-ci'fera, med utbredning i Asien från Kaspiska havet till n.ö. Australien, har ovan vattenytan höjda sköldformiga blad och rosenröda blommor; dess stärkelserika frön och rotstockar användas som näringsämne. Den vita I., Nym-phæ'a Lotus, i n.ö. Afrika och i Ungern, och den blå 1., N. cæru'lea, ävenledes inhemsk i n.ö. Afrika, likna våra näckrosarter och ha jämte förstn. art av 1. ofta avbildats på gammalegyptiska minnesmärken. Se vidare Näck-rosväxter. O.Gz. L. har i Orienten och Egypten sedan urgamla tider betraktats som en helig symbol av livet, världen m.m.; i Egypten blev 1. Nilens symbol, i Indien Ganges’. I buddismen är denna symbolik alltjämt levande, 1. är ofta Buddhas säte. I den egyptiska konsten förekomma l.-motiv i friser och kapitäl, de senare, dels öppna (kalk), dels slutna (knopp); se Kapitäl, med fig. L. representerar här den äldsta användningen av ett stiliserat växtmotiv i byggnadskonsten. I målad dekoration omväxla vanl. blomma och knopp. Även i den senare konsten blir 1. använd som ornament. E.W. Lotuskapitäl, se Lotusblomma och K a-p i t ä 1. Lotusträd, se Z i z y p h u s. Lotze [lå'tsa], Rudolf H e r m a n n, tysk filosof (1817—81), studerade medicin och filosofi i Leipzig, kallades 1844 som prof, i filosofi till Göttingen och 1881 till Berlin, där han dog s.å. L. är den mest betydande filosofen under en i och för sig filosofiskt icke mycket fruktbar och originell period i den tyska filosofien efter den he-gelska skolans förfall och i en tid, då den naturvetenskapliga materialismen förhärskade; han är själv mera en mycket kunskapsrik och bildad eklektiker än en skarpsinnig och konsekvent systematiker. Under inflytande av den empiriska naturvetenskapen, som han grundligt studerat, frigjorde sig L. från Hegels spekulativa naturfilosofi, bekämpade även uttryckligen antagandet av en livskraft och förfäktade livsfenomenens fysikaliska förklaring men sökte samtidigt i motsats till materialis — 651 —- — 652 —