LOUCHEUR men fullständiga den mekanistiska naturvetenskapen genom en idealistisk och teleologisk, känslans krav tillfredsställande metafysik. Bredvid den materiella världen står det psykiskas, medvetandets, vilket icke kan förklaras som produkt av materien. Varje medvetande är emellertid självmedvetande, det själsliga existerar i form av individuella själar. L. lär icke en allbesjälning och en ”psykofysisk paral-lellism” i Spinozas mening, utan han antager en växelverkan mellan kroppen och den som substans tänkta själen; han är därför icke heller panteist utan slutar sin metafysik med tanken om en personlig gud. Därmed förbinder sig tanken på en gudomlig världsplan, en teleologisk världsordning, vilken de mekaniska lagarna och naturkrafterna äro underordnade blott ss. tjänande medel. Denna ordning är inriktad på förverkligandet av ”värdena”; den av L. betonade skillnaden mellan ”värdena”, som ”gälla tidlöst”, och det verkliga, som ”är” i tiden, hör till de beståndsdelar av hans filosofi, som nu åter blivit aktuella. — I effektfull populär form har L. framlagt sin världsåskådning i ”Mikrokosmos” (3 bd, 1856—64), i mer vetenskaplig form i ”System der Philosophie” (2 bd, 1874—79). Dessa arbeten föregingos av ”Metaphysik” (1841), ”Logik” (1842) och ”Me-dicinische Psychologie” (1852). E.v.A. Loubat [loba'], Joseph Florimond, hertig av L., nordamerikansk mecenat (1831— 1927), anställd vid Württembergs legation i Paris 1858—65, av påven Leo XIII 1893 utnämnd till hertig, donerade bl.a. lärostolar i amerikani-stik vid univ. i Berlin, Paris och New York och skänkte 1889 till Vitterhetsakad. 20,000 kr., varav räntan vart 5:e år utdelas (Loubatska priset) för ett arbete över Nordamerikas etnografi, arkeologi, historia el. numismatik. C. Loubet [lobä'], Émile, franska republikens president (1838—1929), urspr. advokat, deputerad 1876, senator 1885, minister för offentliga arbeten 1887 —88, konseljpresident och inrikesminister 1892, inrikesminister 1892—93, senatens president 1896—99. Vid presidentvalet 1899 blev L. ss. vänsterns kandidat vald till republikens president. Hans regim blev en av 3:e republikens mest händelserika, betecknande en definitiv omläggning i såväl de inrikes- som de utrikespolitiska affärerna. Inrikespolitiskt karakteri serades tiden av Waldeck-Rousseaus och Com-bes ministärer samt radikalismens definitiva genombrott, utrikespolitiskt av Delcassés närmanden till England och Italien samt stärkandet av den rysk-franska alliansen. Denna utrikespolitiska utveckling fick synbart tecken 1901 i tsar Nikolajs II :s besök i Paris och L:s återbesök i Ryssland 1902, i Edvard VII:s besök i Paris 1903 och L:s återbesök s.å., vidare i ett italienskt kungabesök i Paris. Efter sin avgång 1906 levde L. i tillbakadraget lugn. Urban, mjuk och tillmöteskommande till sitt väsen, representerade han republiken med värdighet. G.Lw. Loubetsi, av Sv. missionsförbundet 1922 upptagen missionsstation i Franska Ekvatorialafri-ka, 100 km. från kusten, o. 300 km. n.n.v. om Boma. G. W.L. Loucheur [lojo'r], Louis, fransk politiker och industriman (1872—1931). Efter att ha varit inspektör för Nordbanenätet började L. en omfattande industriell verksamhet och fick under världskriget i uppdrag att organisera [-krigsmaterialfabriker-na.-] {+krigsmaterialfabriker- na.+} 1916 understatssekreterare för krigs-materialproduktionen under Briand, senare understatssekreterare för den nationella re konstruktionen, blev han 1919 deputerad, tillhörande den radikala vänstergruppen, som under en följd av år varit tungan på vågen vid bildande av regeringsmajoritet, och kom på gr. därav att tillhöra åtskilliga politiskt inbördes olikartade ministärer. 1921—22 var han minister för de befriade provinserna och undertecknade jämte Rathenau Wiesbaden-överens-kommelsen. I Poincarés 2:a nationella blockregering var L. handelsminister, hösten 1925 finansminister i en av Briands ministärer, handelsminister i Herriots tvådagars-ministär juli 1926, socialminister i Poincarés ministär 1928. Som sådan nedlade han ett omfattande arbete på att lösa bostadsfrågan genom byggandet av billiga, smärre bostäder. L. kvarstod som socialminister i Briands och Tardieus ministärer av juli, resp. nov. 1929, varunder han verkade för utarbetandet av förslag till socialförsäkring, var handelsminister febr. 1930 under Chautemps och dec. 1930—jan. 1931. Efter att vid upprepade tillfällen ha varit franskt ombud vid Nat. förb. deltog han som en av Frankrikes delegerade i Haagkonferensen, där Youngplanen antogs. Med teknikerns kärlek till sifferkalky — 653 — — 654 —