LOUVREN Rådhuset (t.v.) och Kyrkan Saint Pierre i Louvain. språkarna för en hänsynslös erövringspolitik och sökte hålla fältherrarna i strängt beroende av krigsministeriet, till föga båtnad för krigföringen. L. var en av upphovsmännen till reunionerna, han organiserade dragonaderna och har huvudansvaret för ödeläggandet av Rhenpfalz. P.S. Louvren, fra. Le Louvre [la lo'vra], palats och museum i Paris, stadens förnämsta byggnad och världens i sitt slag förnämsta museum, var urspr. kungaborg redan vid 1200-talets början. L. började ombyggas under Frans I och utformades i ädel renässans — ”Louvre-stil” — under 1500-talets senare del med den s. fasaden och en fyrkantig kringbyggd gård (c:a 120 m. i kvadrat). P. Lescot var den förste mästaren (från 1546), han efterföljdes av J. Lemercier, som skapade den berömda Pavillon de 1’Horlo-ge. De ö. partierna av nämnda fyrkant till-kommo efter 1660 genom L. Leveau; C. Perrault byggde den s.k. Louvrekolonnaden (ö. fasaden) samt s fasaden (här hade först både Bernini och Tessin d.ä. gjort förslag). Från denna tid, Ludvig XIV:s regeringsperiod, härstammar en stor del av inredningen, vars glans kulminerar i Galerie d’Apollon, ett mästerverk av Ch. Le-brun. Byggnaden fortsattes i v. under Napoleon I. Percier och Fontaine uppförde partiet i n.v.; det ö. därom liggande komplexet, som ännu upptages av finansministeriet, tillkom under Napoleon III, som även lät utbygga L. i s. genom Visconti och Lefuel. L. var nu förenad med Tuilerierna, ett slott, som på 1500-talet börjat uppföras efter planer av Ph. Delorme; detta slott förstördes under kommunarduppro ret 1871. Redan Frans I hade påbegynt en konstsamling, och Ludvig XIV upptog planen. Det eg. museet tillkom (från 1798) genom de rika konstskatter, som den franska staten samlat under den stora revolutionen och Napoleons krig samt under franska exp. till Orienten och Grekland. Huvudavd. äro 7. Först märkes den P. Lescot: En gårdsida av Louvren. — 665 — — 666 —