LOVISA tet. L har utg. ett flertal novellsamlingar och flitigt medverkat i tidn. ”Arbetet”, särsk. med riksdagskrönikor. T.E-r. Lovénska larven kallas en av S. Lovén först beskriven, för havsanneliderna karakteristisk larv, som även i modifierad form uppträder hos mollusker (se Maskar). O.C-n. Love'ra (ä. holl. loveeren, till loef, vindsida; jfr Lov), kryssa. Lowestoft [låu'ståft], stad i grevskapet East Suffolk, England, vid Nordsjön och Englands östligaste punkt, Ness point; 41,768 inv. (1931). Mycket betydande fiske; skeppsbyggeri, motor-och textilindustri. Omtyckt havsbad. Vid L. besegrade 1665 en engelsk flotta under Jakob (II) en holländsk under Opdam. M.P. Lovgirig, om ett segelfartyg, som vid bide-vindsegling har benägenhet att gira upp mot vinden, lova. Lovgirigheten kan bero på oriktig avvägning av för- och akterseglens areor, för stora tyngder förut, krängning m.m. En viss, mindre lovgirighet anses dock i allm. önskvärd hos mindre segeljakter och båtar. H.S-k. Loviisa [lå'visa], stad i Finland, se L o v i s a. Lovi'sa, fi. Loviisa, stad i Nylands län, Finland, vid Lappträsk ås utlopp i Finska viken; Gamla kommendanthuset i Lovisa. 22 kvkm.; 3,797 inv. (1931), övervägande svensktalande (586 finsktalande 1930). L. har främst betydelse som handelsstad. Sedan staden 1900 genom en privat järnväg förenats med Vesijärvi hamn vid de skogrika Päijännevattnen, förmedlar den över sin uthamn V a 1 k o m (djup 7— 8 m.) en betydande trävaruexport. Värdet av exporten var 58 mill. fmk (1931). L. är en besökt bad- och kurort. Sv. samskola. — L. grundades 1745, hette urspr. Deg er by men erhöll sitt nuv. namn 1752 efter dåv. sv. drottningen. Utanför staden låg fästet Svartholm, numera i ruiner. L. var residensstad för Kym-menegårds län 1747—79. Mdn. Lovisa, sv. namnformen för Louise. Lovisa, svenska furstinnor. 1) L. Ulrika, drottning (1720—82), dotter till konung Fredrik Vilhelm I av Preussen och Sofia Dorotea av Hannover. Sedan olika andra giftermålsplaner misslyckats, samlades på nyåret 1744 den sv. hattregeringen omkr. Fredrik II :s syster som lämplig gemål åt dåv. arvfursten Adolf Fredrik. Hon antog anbudet, brodern gav sitt samtycke, och 17/t s.å. ägde vigsel par procuration rum i Berlin med C. G. Tessin som representant för maken; på Drottningholm firades bilägret 18/s s.å. Fredrik II hade förberett det sv. sändebudet på att systern var högdragen, häftig och ränklysten, och framtiden skulle visa, att karakteristiken var träffande; därjämte var hon emellertid vacker och livlig, spirituell och beläst, framförallt i fransk litteratur, och kunde vara älskvärd och intagande mot dem, hon ville vinna. Vida mera begåvad och företagsam än sin make, tog hon omedelbart ledningen och kastade sig med nervös iver in i den sv. partikampen. Hennes ställningstagande var givet; hela hennes kulturella miljö var fransk, och Frankrikes vänner hattarna, vilka med livliga förhoppningar om att kunna utnyttja henne för sina syften kom-mo henne till mötes, Tessin framför andra, blevo också hennes vänner. Under några lysande år blev det unga hovet med L.U. i spetsen medelpunkten i ett festligt men ytterst slösaktigt liv. L.U:s starka kulturella intressen och franska sympatier gåvo ett kraftigt stöd åt den franskbetonade kultur, som med Tessin o.a. som förmedlare höll på att sprida sig; hon sam-manbragte på Drottningholm dyrbara konst-saml., bibliotek m.m. och lät inreda en hovteater, grundade 1753 Vitterhetsakad. o.s.v. Samtidigt välvde hon högtflygande planer om den starkt begränsade kungamaktens utvidgning, varvid hon hoppades på såväl hattpartiets som broderns stöd. Under allmän entusiasm såg nationen den furstliga familjen ökas; 1746 föddes en tronföljare, prins Gustav, 1748, 1750 och 1753 resp, prinsarna Karl och Fredrik samt prinsessan Sofia Albertina. Allt syntes lova det bästa, men L.U:s livliga fantasi och optimism hade icke riktigt räknat med politiska realiteter. Det första allvarliga bakslaget för hennes planer blev den av utrikespolitiska förhållanden framtvingade uppgörelsen med Danmark 1749, varigenom Adolf Fredrik trots envist mot stånd måste avstå från sina anspråk på del hertigliga Holstein. Än mera kränkt kände hon sig över de giftermålsunderhandlingar med Danmark, efter vilka i jan. förlovningen mellan hennes äldste son och prinsessan Sofia Magdalena kungjordes. Under dessa för hennes härsklystnad starkt påfrestande förhandlingar — 677 — — 678 —