LUDOLF sivens misslyckande 1918 insåg L. omöjligheten för Tyskland att vinna kriget och insatte hela sin energi på att rädda, vad räddas kunde, och på att skaffa Tyskland fred till så fördelaktiga villkor som möjligt. Han råkade därvid i konflikt med den sittande regeringen (prins Max av Baden) och nödgades avgå ur tjänst 26/io s.å. L. har varit en verksam militär förf, och bl.a. utg. ”Meine Kriegserinnerungen 1914—1918” (1919; sv. övers, s.å.), ”Urkunden der obersten Heeresleitung über ihre Tätigkeit 1916—1918” (1920), ”Kriegführung und Politik” (1922), ”Die überstaatlichen Mächte im letzten Jahre des Weltkrieges” (1927), ”Weltkrieg drohl auf deutschem Boden” (1930) och ”Mein militä-rischer Werdegang” (1933). — L. blev våren 1919 en förgrundsfigur i den nationella och antisemitiska rörelsen, var 1923—våren 1925 jämte A. v. Graefe (se denne) ledare för Deutschvölkische Freiheitspartei (se d.o.) och valdes i maj och dec. 1924 till medl. av riksdagen. L. sympatiserade med Kapp (se denne) vid försöket i mars 1920 att omstörta republiken och sökte i nov. 1923 jämte Hitler nå samma mål, varefter han ställdes inför rätta men frikändes. Vid rikspresidentsvalets 1 :a omgång (29/s 1925) var L. kandidat för nationalsocialisterna och erhöll närmare 300,000 röster; i 2:a omgången stödde han v. Hindenburgs val. L. avbröt snart samarbetet med Hitler och bildade det 1933 upplösta Tannenberg-Bund, som bl.a. gjorde front mot frimureriet, i vilket L. såg en internationell makt och mot vilket han 1927 skrev: ”Vernichlung der Freimaurerei durch Enthüllung ihrer Geheimnisse”. — En redogörelse för L:s — dock föga betydelsefulla — politiska bana finnes bl.a. i E. Arrhén, ”Hitler” (1932). E.Bz;Arrh. 2) H a n s L., den föregåendes bror, astronom (f. 1873), blev 1905 observatör, 1915 chefs-observator och 1921 direktor vid astrofysikaliska observatoriet i Potsdam. L:s viktigare arbeten behandla stellarastronomiska problem, framförallt de föränderliga (variabla) stjärnorna, banbestämningar för spektroskopiska dubbelstjärnor samt undersökningar över stjärnornas massor. L. har utg. 6:e och 7:e uppl. av Newcomb-Engelmanns ”Populäre Astronomie” samt, jämte G. Eberhard och A. Kohlschütter, ”Handbuch der Astrophysik” (6 bd, 1928—33), i vars bd 6 (1928) han förf, kapitlet ”Die ver-änderlichen Sterne”. M-t. Luder, åtel, dött djur el. del därav, som utlägges för att locka rovdjur till en viss trakt, vilken sedan avjagas medelst klappjakt, t.ex. äldre tiders vargskall. Ibland inväntar jägaren villebrådets nattliga besök vid 1., dold ant. å en i ett träd el. på annat sätt högt uppbyggd ställning, s.k. lave el. gäll, el. i ett uthus, skytte vid vakglugg. F.A.Bn. Luderitz, se L ü d e r i t z. Ludgo, s:n i Rönö hd, Södermanlands län, s.ö. om Båven; 79,41 kvkm., därav 68,46 land; 1,104 inv. (1933; 16 inv. pr kvkm.); 18,56 kvkm. åker (1927; 27,i °/o av landarealen), 37,83 kvkm. skogsmark. Medeltidskyrkan tillbyggdes under 1600-talet i ö. samt (med Drakenhielmska gravkoret) i n. Altarprydnad av Burchard Precht. Egendomar: Öster-Malma, Trollesund och So-fielund. — Pastorat: L. och Spelvik, Nyköpings ö. kontrakt, Strängnäs stift. — Litt.: A. Bian-chini, ”Sörmländska socknar” (1917). M.P.;E.W. Ludhiana, stad i prov. Punjab, Indien, 160 km. ö.s.ö. om Lahore; 51,880 inv. (1921). L. ligger vid järnvägen Delhi—Lahore, nära Sut-lej. Medicinsk läroanstalt för kvinnor, grundad 1894. Schal- och möbeltillverkning. M.P. Ludi (lat.), lekar, spel, i sht sådana, som i forntidens Rom anordnades urspr. till gudarnas ära på cirkus (l. circe'nses) el. på teatern (l. scæ'nici), t.ex. de romerska spelen (Z. Roma'ni) 4—18 (19) sept. och de plebejiska spelen (/. plebe'ji) 4—17 nov. Senare tillkomna amfi-teatraliska spel (specta'cula amphitheatra'lia; jfr A m f i t e a t e r) hade uteslutande karaktär av folknöje utan samband med religionen. L. bestodo dels i idrottstävlingar av olika slag, dels i dramatiska föreställningar, ur vilka i anslutning till grekiska förebilder romarnas litterära drama framgick. De amfitealraliska spelen utgjordes av gladiatorspel (se Gladiator) och djurhetsningar (venatio'nes-, se d.o.). H.Sj. Ludlow [h/dläu], Edmund, engelsk politiker (o. 1617—92), var vid den stora engelska revolutionens utbrott jurist, deltog som frivillig på parlamentets sida i kampen till 1646, då han blev medl. av underhuset. Här tillhörde han de radikala, var en av konungens domare och blev 1649 medl. av statsrådet. Som generallöjtnant och sedan överbefälhavare bidrog L. 1651 —52 till Irlands kuvande. Han vägrade erkänna Cromwell, tog efter dennes död åter del i det politiska livet men flydde 1660 till Schweiz och dog där. Hans memoarer ha utkommit i många uppl. (den första 1698—99). P.S. Ludolf [lö'dålf], H i o b, tysk orientalist (1624 —1704), har i Europa introducerat studiet av abessinska språk, som han i Rom studerade för — 701 — — 702 —