LUDVIG VILHELM kom på 1540-talet i Gustav Vasas tjänst som kansliskrivare och fick i samband med kyrko-reduktionen arbete med uppgörandet av gods-register och genealogiska utredningar; under Erik XIV och Johan III nämnes han sekreterare och räknas bland kansliets ämbetsmän, 1567 anklagades han för att ha gjort upp falska register och dömdes till döden, men benådades; uppenbarligen av L. förfalskade aktstycken finnas ännu i behåll. L:s huvudsyssla var senare att ha vård om det arkiv av godsregister, bytesbrev, uppbördslängder o.d., som alltifrån Gustav Vasas tid samlats. Han utövade ett omfat tande förf.-skap i form av släktböcker (de flesta nu i Riksarkivet), krönikor och personalregister, huvudsaki. uppgjorda i för kungamakten praktiskt-ekonomiskt syfte; ett ovärderligt material har genom L. bevarats åt eftervärlden, men hans uppgifter äro ofta ganska opålitliga. — Litt.: H. Rosman, ”R. L. som genealog” (1897). C. Ludvig Vilhelm, markgreve av Baden (1655— 1707), se Ludvig, Baden 1). Ludvika. 1) Stad i s. Dalarne, Kopparbergs län, vid sjön Väsman och dess avlopp Ludvika ström (till Kolbäcksån); 8,so kvkm. (land), 5,249 inv. (1933). — Bergsbruk torde ha bedrivits vid L. sedan början av 1500-talet, ty i 1539 års jordebok omtalas en bergsmansgård i ”Lodwika”. O. 1550 anlades vid L. ström ett kronobruk för tillverkning av krigsmateriel. Senare tillkommo andra hammarsmedjor och masugnar. L. kronobruk övergick 1726 i enskild ägo och beskrives av Hülphers 1757 ss. ”et af de fördelaktigaste och största jernwärk” i Dalarne. Mot slutet av 1800-talet blev bruksrörelsen allt mindre lönande och nedlades därför efter hand i slutet av detta årh. och i början av 1900-talet. Men innan dess hade L. fått nya näringskällor, näml, dem som skapat det nuv. L.: järnvägar och moderna industriföretag. 1860 fick L. genom den smalspåriga Väsman—Barkens järnväg förbindelse med Strömsholms kanals ändpunkt Smedjebacken. 1873 öppnades L.—Frövi, 1875 bandelen L.— Falun, 1877 bandelen L.—Kil av Bergslagernas järnväg, 1903 L.—Ängelsberg (samtidigt nedlades Väsman—Barkens järnväg) och 1907 L.— Vansbro för allmän trafik. Omkr. sekelskiftet tillkommo de industrier, som betytt mest för L:s utveckling. 1900 bildades Elektriska a.-b. Magnet, vars ändamål var att tillverka och försälja elektriska maskiner och elektrisk materiel, och s.å. var dess verkstadsetablissement, Ludvikaverken, färdigt och i gång. 1900 —01 byggdes L. kraftverk, där L. kronobruk tidigare legat vid det 17,7 m. höga fallet i L. ström. Detta kraftverk förser staden och nej den med ljus och kraft och har bidragit till industriens uppblomstring. 1906 sammanslogs Elektriska a.-b. Magnet med Elektriska a.-b. Holmia i Stockholm, varefter namnet ändrades till Förenade och vid en senare rekonstruktion till Nya förenade elektriska a.-b. Detta uppgick i sin tur 1916 i Allmänna svenska elektriska a.-b. (Asea) i Västerås, som nu äger L.-verken. 1899 upprättades en plan, varigenom byggnadsverksamheten i stort sett blev reglerad. 1902 blev L. municipalsamhälle med 600—700, 1915 köping med 3,083, 1919 stad med 3,729 inv. 1925 införlivades med L. det omedelbart ö. om staden belägna Marnäs municipalsamhälle, som då hade 491 inv. L:s areal ökades då från 4,18 till 7,82 kvkm. — 1920 levde 58,5 °/o av befolkningen av industri och hantverk, 28,2 % av handel och samfärdsel. L. är näst Avesta den största industristaden i Kopparbergs län. 1931 funnos där 15 industriella anläggningar med sammanlagt 964 arbetare, varav 775 kom-mo på L.-verken. Bland övriga industrier märkas 1 ångsåg och hyvleri (o. 50 arbetare), tillhörande A.-b. L. ångsåg (sågen anlagd 1900, nuv. bolag bildat 1918, bolaget äges av Bille-ruds a.-b.), Hillängsgruvan (järnmalmsgruva; o. 35 arbetare), Västerbergslagens kooperativa bageri (o. 30), 1 tegelbruk (o. 20), 1 träimpreg-neringsfabrik (o. 20) m.fl. L. har länslasarett och epidemisjukhus, 1 tidn. (”Ludvika tidning”, 3 gånger i veckan), samrealskola och hem-bygdsmuseum, inrymt i en gammal bergsmansgård (Gammelgård), belägen på sin urspr. plats i den gamla byn Marnäs. — L. är en ljus och i stort sett välbyggd stad, dock äro gatorna i den först planlagda delen alltför breda (18 m.) och verka därför något ödsliga. De yttre delarna av L. ha egna hems- och villastadskaraktär. Av äldre byggnader märkas kyrkan (invigd 1752) av trä och med klockstapel samt den mitt emot, på n. sidan av L. ström belägna L. herrgård (uppförd på 1700-talet). — L. lyder i ju-diciellt hänseende under landsrätt samt bildar jämte L. landskommun Ludvika församling, som utgör ett pastorat i Norrbärke kontrakt, Västerås stift. Taxeringsvärdet å fastig-hetsskattepliktig jordbruksfastighet uppgick 1932 till 568,100 kr., å annan fastighet till 17,013,300 kr.; den till kommunal inkomstskatt taxerade inkomsten var s.å. för sv. a.-b. m.fl. 678,280 kr., för andra skattskyldiga 5,855,980 kr. — Litt.: K.-E. Forsslund, ”L. stad” (”Dalarna i ord och bild”, 10, 1923); C. A:son Sege, ”L.” (i ”Sveriges städer”, 5, 1925). J.C. 2) Landskommun i Västerbergslags tingslag, Kopparbergs län, n. och s. om staden L.; 211,oo kvkm., därav 184,oo land; 4,819 inv. (1933; 26 inv. pr kvkm.); 10,34 kvkm. åker (1927; 5,6% — 727 — — 728 —