LUFT tenånga, vars täthet i förhållande till 1. endast är 0,823. Fuktig 1. är därför lättare än torr. Om torr och fuktig 1. av samma temp. sammanträffa, pressas därför den fuktiga 1. uppåt. Andra viktiga egenskaper hos 1. framgå av tab. 2, varest vissa konstanter för torr kolsyrefri 1. återfinnas Tab. 2. Spec. värme vid konstant tryck cp(18°) 0,241 „ „ „ „ volym cv (18°) 0,172 Cp/Cp . ... .......................... 1,48 Kritisk temp..........................—141° Kokpunkt ............................. —193° Temp.-ledningskoefficient vid 0°......0,is Värmeledningskoefficient vid 0° ...... O.ooooscs Ehuru 1. icke är en ideal gas (se d.o.), kan man på gr. av dess egenskaper vid meteorologiska beräkningar behandla den som sådan, utan att felen spela någon väsentlig roll. — L. är en färglös, genomskinlig gas. Den upptager från jordytan stora mängder främmande beståndsdelar, varigenom dess genomskinlighet nedsättes. Vissa av dessa föroreningar äro så karakteristiska, att de kunna tjäna till att utforska en luftmassas ursprungsort el. den väg, den har rört sig. — Himlens blå färg är ett optiskt fenomen, som beror på ljusets diffusion (se d.o.) om luftmolekyler el. andra små partiklar av samma storleksordning. Teorien härför har utarbetats av Rayleigh och Mie. — Om flytande luft se d.o. H.K-r. 2) Äldre benämning på gas. Luft, fönsterluft, det el. de fack, som bildas av ett fönsters karm el. poster. Ordet 1. i förening med ett tal anger det antal bågar, som finnas insatta i en fönsterkarm, t.ex. fyr-luftsfönster, ett fönster med fyra bågar. G.W.W. Luft- (i ord ss. luftväxel, luftbil, luftvärden), fingerad, utan realitet; jfr det i motsats till de nämnda orden gamla luftslott (”bygga slott i luften” i Sverige åtm. o. 1700) samt uttryck som ”gripet ur luften”, /'svävar i luften”, där "luften” betecknar "det tomma, ingenting”. E.No. Luftalger, aerofila, aerobiotiska alger, sådana nästan uteslutande till grönalgerna hörande former, som förmå uthärda periodisk uttorkning och därför kunna leva i luften, ss. på jord, stenar, trädstammar o.d., t.ex. Pleuroco'ccus, Chroo'lepus (se Alger, sp. 607, och G r ö n a 1 g e r, sp. 1,059) m.fl., i tropikerna även epifytiskt på blad. På klippkuster, där stänket från bränningarna når högt upp, kunna havsalger, ss. Ulo'thrix, Enteromo'rpha m.fl., förekomma som I. långt ovan högsta vattenståndet. O.Gz. Luftandning benämnes det förlopp, då gas- • utbytet hos ett djur försiggår direkt med den atmosfäriska luften, vattenandning, då gasutbytet sker med den i vatten lösta luften. Se Andning och Andningsorgan. H.W. Luftbad, se B a d och Ljusbehandling. Luftballong (av luft, äldre benämning på gas), luftfartyg enl. principen ”lättare än luft” utan maskinella framdrivningsanordningar. L. erhåller sin bärförmåga från en i ett ballonghölje innesluten gas, vars spec. v. är mindre än luftens. Som dylik gasfyllning gnvändes lysgas el. vätgas. Av dessa båda gaser är väte lättast och giver 1. en bärförmåga av 1,13 kg./kbm., medan lysgas endast giver 0,7 kg./ kbm. Höljet tillverkas av siden el. bomullsväv och göres gastätt genom impregnering med kautschuk, fernissa, gelantin o.d. L. indelas i friballonger och fasta ballonger. — Friballongen följer under sin färd vindens rörelser och har samma hastighet som denna. Dess huvuddelar äro höljet, korgen och korgupp-hängningen. Höljet, som i gasfyllt tillstånd är sfäriskt el. päronformat, har upptill en från korgen manövrerbar tallriks- el. klaffventil för gasutsläppning. För hastig tömning av ballongen finnes dessutom en s.k. sprängvåd, d.v.s. en större långsträckt öppning, igenklistrad medelst en tygremsa, vilken vid behov medelst en från korgen manövrerbar lina hastigt kan bortrivas. Gasfyllningen sker genom ett i höljets undre del befintligt, vanl. öppet rör av tyg (s.k. appendix). Ballongkorgen, som är upphängd under ballonghöljet, är avsedd för besättning, instrument, ballast etc. Korgupp-hängningen utgöres av bärlinor, vilka å vissa 1. äro förbundna med ett över ballongens övre del spänt nät, å andra i en kring ballongen fastsatt gördel. Före en uppstigning fylles ballonghöljet till en viss procent av sin volym med gas. Då 1 släppes, stiger den, tills jämvikt inträder, d.v.s. ballongens vikt är = den undanträngda luftens vikt. Under stigningen ökar gasen sin volym i proportion till det minskade trycket och fyller således ballongen. Då vindhastighet och vindriktning variera med höjden, har föraren en möjlighet att inverka på färdriktningen genom att uppsöka lämpligt luftskikt, vilket sker genom ballastkastning el. gasutsläppning. Landningen sker genom gasutsläppning, och i närheten av marken bromsas rörelsen nedåt genom ballastkastning. För att hindra 1. att efter landningen släpa utefter marken dels utkastas s.k. släplinor, dels "spränges” ballongen, d.v.s. remsan över sprängvåden bortrives. Bemannade friballonger användas numera endast för sport och för vetenskaplig forskning. Obemannade 1. försedda — 731 — — 732 —