LUFTRENING bortföres med ångan. Ångan härrör från kvicksilver el., enl. nyaste metoder, från olja. Det är ofta svårt att skilja diffusions- och ångstrål-pumpar från varandra. I vanliga fall utnyttjar man de båda till grund för dessa liggande principerna samtidigt. — En verksam metod att erhålla ett mycket gott vakuum efter föregående användning av en förpump beror på egenskapen hos utglödgat, luckert träkol att adsorbera stora gasmängder vid stark avkylning (vanl. med flytande luft). N.R-e. Luftrening, se Gasrening och Elektrisk gasrening. Luftrymd, ventilationstekn., se Luftkub Luftrör, anat., bronker (se d.o.). Luftrörskatarr, med., se Bronkit. Luftrötter, bot., hos vissa epifyter, särsk. tropiska orkidéer och aracéer, förekommande rötter med ofta avvikande anatomisk och morfo-logisk utbildning. Typiska 1. äro omgivna av ett el. flera lager med ring-, spiral- el. nätfor-miga väggförtjockningar försedda celler (rothölje, velamen), vilka kapillärt uppsuga vatten. Andra slag av 1. äro s.k. näst-, assimilations-och häftrötter, vilka äro karakteristiska för särsk. slag av epifyter (se d.o.). Hos ett flertal kottepalmer uppträda ovan jord rikt förgrenade s.k. korallrötter. O.Gz. Luftsalpeter, handelsbenämning på Norgesal-peter (kalciumnitrat). Luftsegling, äldre benämning på allt slags färdande i luften med luftfartyg. Benämningen användes numera sällan och då endast i samband med färd i luftballong (se d.o.). Beträffande färdande i luften med maskindrivet luftfartyg, se Luftfart. Ang. färdande med motorlösa flygplan, se Segelflygning. O.D-n. Luftskepp, styrbart, medelst maskinkraft framdrivet luftfartyg enl. principen ”lättare än luft”. L. har utvecklats från luftballongen (se d.o.) och erhåller i likhet med denna sin bärförmåga från ett el. flera ballonghöljen, innehållande gas med mindre spec. v. än luft. Som dylik gasfyllning användes i 1. numera endast väte och helium. Helium är tyngre än väte men har den viktiga fördelen att vara obrännbart. För väte räknar man med en bärförmåga av 1,13 kg./kbm., för helium däremot endast med l,o kg./kbm. Höljena tillverkas vanl. av bomullsväv, vilken gjorts gastät genom impreg-nering med kautschuk el. gelantin. — Utslagsgivande för ett l:s effektivitet är dels dess lastkapacitet och dels dess hastighet. Lastkapaciteten är i första hand beroende av den inneslutna gasvolymens storlek men dessutom av l:s egenvikt, vilken nedbringas i största möjliga mån dels genom lämpliga konstruktions-system och dels genom användande av lätta ma terialslag, av vilka i sht böra nämnas duraluminium och elektron. Hastigheten är beroende dels av l:s motoreffekt och dels av det luftmotstånd (se d.o.), som erhålles under rörelsen framåt. Detta motstånd nedbringas dels därigenom, att 1. erhåller en lämplig s.k. strömlinjeform (se Strömlinje), dels därigenom, att de delar av 1., som komma i beröring med yttre luften, behandlas på sådant sätt, att friktionen blir minsta möjliga. L:s manövrering i luften sker i höjdled genom barlastkastning samt med hjälp av de å akterpartiet placerade horisontella höjdrodren. Genom dessa bringas 1. i ett i förhållande till horisontalplanet snedställt läge med påföljd, att luften på gr. av farten framåt pressar skeppet uppåt el. neråt. Gasutsläppning tillgripes endast som nödåtgärd. Manövreringen i sidled sker medelst å akterpartiet placerade vertikala sidoroder. — Med hänsyn till den konstruktionsprincip, som tillämpats vid byggandet, indelas 1. i följ. 3 huvudgrupper: mjuka, halvstela och stela 1. Mjukt luftskepp består av en strömlinjeformad mjuk ballong, under vilken en för motor och besättning avsedd gondol är upphängd. Då det för navige-ringen är nödvändigt, att 1. bibehåller sin form, måste gasen i detsamma ha ett mindre övertryck. Till skillnad från luftballongen måste således I. vara tillslutet. En genom tryckändring, gasförlust el. temp.-sänkning erhållen minskning av gasvolymen kompenseras genom uppblåsning av inuti ballongen befintliga luftsäckar. Det mjuka I:s största fördel är, att det i tömt tillstånd intager ringa volym och således är lättransportabelt. H a 1 v s t e 11 luftskepp skiljer sig från det mjuka 1. huvudsaki. därigenom, att gondolen för motor och besättning är upphängd i el. sammanbyggd med en fast köl, som sträcker sig längs den strömlinjeformade ballongens undersida. Stelt luftskepp har sin form fixerad av en fackverks-konstruktion, bestående av tvärgående spant och längsgående ramstycken. Inuti detta skelett befinner sig ett antal helt från varandra skilda gasbehållare. Gondoler för motor och besättning, lastrum, passagerarehytter, roderorgan etc. äro upphängda i el. sammanbyggda med nämnda skelett. Detta är helt överklätt med impregnerad väv. — L:s handhavande och förvaring å marken fordrar hallar av jättedimensioner. För kortare tid och vid gynnsam väderlek kan förtöjning ske vid s.k. förtöjnings-mast å land el. å fartyg (jfr Luftskepps-tender). De första försöken med maskindriven, styrbar luftballong utfördes 1852 av fransmannen Giffard. 1884 lyckades fransmännen Renard och Krebs med luftskeppet ”La France” före- — 751 — — 752 —