LUFTTEMPERATUR i medeltal kulminerar allt längre från zenit. L. måste därför avtaga mot polerna. De undre luftlagrens temp. är även beroende på underlagets beskaffenhet: dess absorptionsförmåga, rörlighet och spec. värme m.m. (se Klimat). Ju kraftigare underlaget uppvärmes under da-■gen, desto högre blir de undre luftlagrens temp. Samtidigt som marken mottager strålning från solen under dagen, utstrålar den värme både dag och natt. Ju starkare underlaget avkyles under natten, desto lägre blir då 1. Jordens strålar äro mörka, ha en längre våglängd än de strålar, som från solen träffa densamma. Denna mörka strålning, som försiggår dag och natt, absorberas nästan fullst. av atmosfären, varigenom denna uppvärmes och å sin sida sänder mörk strålning mot jorden och utåt. I medeltal måste ut- och instrålning från och till jorden vara lika stora. Ett jämviktstillstånd inträder. I ekvatoriala trakter överväger instrålningen, i medelhöga lat. hålla in- och utstrålning varandra någorlunda i jämvikt, och i polartrakterna överväger utstrålningen, men summeras över hela jordklotet, måste gälla: instrålning = utstrålning. Att icke genom den ojämna fördelningen av in- och utstrålningen över jordytan ett ständigt avtagande av 1. över polerna och en höjning av 1. över ekvatorn äger rum, beror på den av temp.-differenserna åstadkomna allmänna cirkulationen. Alla här angivna faktorer åstadkomma en temp.-fördelning över jordytan, som framgår av tab. I denna återgivas medeltemp. för olika lat. under året, procent land, årsamplituden och årsmedelvärden över haven. Medeltemp. för olika breddgrader Medeltemp. över oceanerna Procent land Ärsväxling. i medeltemp för olika breddgrader Breddgrader Nordpolen ......... —22,7 —1,7 — 40,0 80° Nord ........... —17,i —1,7 20 34,2 70° ............ —10,7 0,7 53 33,6 60° „ —l,i 4,s 61 30,2 50° ........... 5,s 7,9 58 25,i 40° „ 14,i 14,i 45 18,5 30° „ 20,4 21,3 43,5 12,6 20° „ 25,3 25,4 31,5 6,1 10° „ 26,8 27,2 24 1,2 Ekvatorn ............. 26,3 27,1 22 0,s 10° Syd ............. 25,5 25,8 20 3,4 20° „ .............. 23,o 24,o 24 5,s 30° „ 18,4 19,5 20 7,i 40° .............. 11,9 13,3 4 6,0 50° ........... 5,4 6,4 2 5,4 60° „ —3,2 O,o 0 12,5 70° ............. —12,o —1,3 71 19,8 80° ,.............. (—20,6) — (100) (24,4) Sydpolen .......... (—25,0) — (100) (27,0) Av tab. framgår, att årsamplitud och årsmedel-tal äro störst på n. halvklotet och att det hetaste bältet av jordklotet ligger n. om den geografiska ekvatorn. Dessa fakta bero på den omständigheten, att landmassornas utsträckning är störst på n. halvklotet. Om man räknar ut årsmedelvärden för ett stort antal orter på jorden och ritar isotermer, framträder ännu tydligare det inflytande, som kontinenterna ha på 1. På västsidan av alla kontinenter avvika dessa isotermer från sitt normala förlopp, som täml. väl följer parallellcirklarna. N. och s. om ekvatorn böja de av mot ekvatorn. Detta är särsk. tydligt på Afrikas och Amerikas västkuster, och förhållandet beror på de här förekommande kalla havsströmmarna (se Hav). Längre norrut är förhållandet omvänt. Här böja isotermerna av mot n. på kontinenternas västkuster. Den varma Golfströmmen pressar 0°-isotermen upp till 72° n.br., under det den skär Nordamerika vid 50° n.br. Ritar man isotermer för jan. mån., finner man, att 0°-isotermen från 70° n.br. utanför norska kusten löper ned till c:a 34° n.br. i det inre Asien och 38° n.br. i Nordamerika. Under juli mån. däremot böja isotermerna av mot n. från haven inemot kontinenterna. Under sommaren äro kontinenterna alltså varmare än haven, under vintern kallare på dessa breddgrader. Härav följer, att årsamplituden i det inre av kontinenterna är mycket större än över haven. L. kan i det inre av en kontinent uppvisa samma medelvärde som vid havet, under det att de klimatiska förhållandena — livsbetingelserna äro helt annorlunda. Då instrålningen överväger under dagen men utstrålningen under natten, uppstår en daglig period av 1. Under natten skulle avkylningen vara mycket större, än den är, om icke luften sände mörka strålar mot jorden. Den har under dagen magasinerat värme, som den ständigt utstrålar i alla riktningar. Dagens l.-maximum inträder omkr. kl. 14—16, varefter 1. börjar sjunka, tills den når sitt minimum vid soluppgången. Skillnaden mellan maximum-1. och minimum-1. kallas daglig amplitud. Amp-lituden är störst över land och minst över hav av samma anledning, som gör, att den årliga amplituden är störst över land. Denna sistn. amplituds maximum infaller i juli och dess minimum i jan.-febr. I Sibirien (Vercho-jansk) når den en storlek av 65,9°, varemot den på öar i tropiska hav kan sjunka till 0,6° (Nau-ru, 0° 26' s.br.). Utom periodiska växlingar av 1. förekomma förändringar från dag till dag, som följa väderleksförändringarna. Dessa förändringar äro särsk. stora i de tempererade trakter, varest cyklonernas vandringar äro bestämmande för vädret (se Cyklon). En klar bild av dessa icke-periodiska fluktuationer i 1. erhålles genom att rita isanomalkartor för varje dag över jorden (se Europa, klimat). Exner — 757 — — 758 —