LUFTVÄRNSKULSPRUTA sidvinkel och höjdvinkel samt avstånd el. höjd, dels av dess rörelsetillstånd, bestämt av dess fart och kurs el. av vinkelhastigheten i sid- och höjdled. För dessa mätningar användas av-ståndsinstrument (se Avståndsmätning) samt fart- och kursvinkelinstrument el. följekikare för bestämning av vinkelhastighet. I ett s.k. centralinstrument (fig. 2) uträknas ur de sålunda erhållna ”mätelementen” flygplanets sannolika väg från mätpunkten till fyrpunkten (under ”dödtiden”) och från fyrpunkten till målträffpunkten (under ”skjuttiden”) samt bestämmas de ”skjutelement”, som erfordras, för att projektilen skall brisera i målträffpunkten, i samma ögonblick som flygplanet passerar densamma. Denna ”uträkning” sker automatiskt och vid moderna instrument så snabbt, att knappt 1 sek. förflyter från mätögonblicket, tills pjäserna äro skjutbara. Från centralinstrumentet överföras skjutelementen till pjäserna pr telefon el. automatiskt på elekt- riga 75 el. 57 mm. kanoner, även kan insättas mot luftfarkoster. Jagare och större moderna krigsfartyg äro i regel utrustade med 1 u f t-värnscentraler för eldens reglerande. Antalet luftvärnskanoner och kulsprutor tenderar att starkt ökas å stridsfartygen. H.S-k. Luftvärnskanon, se Luftvärnsartille-r i; jfr Artilleripjäs och Lavettage. Luftvärnskulspruta (förk. Ivksp}, kulspruta för bekämpning av flygplan, försedd med Iv- Fig. 1. 8 mm. luftvärnskulspruta. Svensk för-sökstyp 1933. Fig. 3. Riktmedel med följevisare på en fält-luftkanon. risk väg (t.ex. genom följevisaresystem, fig. 3). — I l:s organisation ingå även luft-värnskulsprutor för försvar mot låghöjdsflygare samt strålkastare och lyssnarapparater för möjliggörande av mätning och skjutning under mörker. — I Sverige ingår 1. i både armén, kustart. och flottan. Arméns 1.-utbildning är i huvudsak centraliserad till luftvärnsart.-reg. (A 9) å Karlsborg. En utvidgning av 1., liksom frågan om allt l:s sammanförande till ett enhetligt vapen, är f.n. (1933) under utredning. R.Sbg. Marinens 1. utgöres av 75 och 57 mm. kanoner i dubbel- el. enkellavettage, ett batteri om 4 pjäser å pansarskeppen och visst antal batterier för örlogsbasernas skydd. Ä jagare och mindre fartyg finnas 40 mm. automatkanoner och kulsprutor, varjämte dessa fartygs huvudart., å jagarna 12 cm. kanoner och å öv- riktmedel och Ivlavett, medgivande snabb inriktning mot rörligt mål horisonten runt och upp till o. 85° höjdvinkel, samt i vissa fall spec. Iveldledningsinstrument. Av Ivvapnen kallas i allm. helautomatiska vapen om 6,5—30 mm. kaliber för Ivksp. De mindre vapnen — under 20 mm. — skjuta med fullkulor och en eldhastighet på 300—500 skott/min., de större även med sprängladdade projektiler och högkänsliga anslagsrör (brisera vid träff i flygplanvinge av tyg) och en eldhastighet på 200—300 skott/min. Vid alla kalibrar användas spårljuskulor, som lysa i banan och möjliggöra ”kulstrålens” direkta inriktande mot målet. Verkningsavstån-det växlar med kalibern från knappa 600 m. vid 6,5 mm. Ivksp till över 2 km. vid de större vapnen. Eldledningsmetoderna äro, om än förenklade, i princip likartade med luftvärnsart:s (se d.o.). R.Sbg Uppslagsbok. XVII. ___ 769 __ 25 — 770 —